
❤ Lilla Mormor, så vacker, så glad, så underbar, så intresserad av oss alla, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, så omtänksam och så väldigt, väldigt speciell. Det var du, så kommer vi minnas dig för alltid lilla Mommi.
Det är inte så här det fungerar, livet går om och om och om igen precis som Tuva gråtandes sa i tisdags. Nu är du med Morfar på en plats där solen alltid skiner på er och medan livet går vidare här nere vet jag att du alltid kommer finns ett andetag bort, i vinden, i fåglarnas vårsång och i solens varma strålar.
Kommer du ihåg förra påsken då vi lekte med barnens pruttkudde? Alla stod upp och blundade förutom en som la pruttkudden på någons stol. Och när den lades på din stol blev din min när du satte dig ner och ”pruttade” helt oslagbar och du skrattade till så där härligt som bara du gör.
För bara några veckor sedan sågs vi, du, jag och Tuva. Det vi inte visste då var att det skulle bli den sista gången vi skulle få krama om dig. Vi skrattade och pratade om att vi snart skulle ha picknick i parken vid dig när det var varmare ute. Du berättade att du redan hunnit njuta av solen i dörröppningen vid balkongen. Det värmer när jag tänker på det, du fick må bra och kunde njuta av livet.
Men inte kunde vi ana att det redan var dags för dig att ge dig av.
Nu lever du kvar i våra hjärtan och minnen, så saknad och så älskad. Puss och kram. ❤
Det här skrev jag den 29:e mars i år. ❤ Idag ska jag bege mig till mormors lägenhet och sortera, spara och slänga.