
Jag har nog inte haft en sovmorgon på alla år som mamma, men sen är jag mycket mer morgonpigg än Stefan också. Så vi har det som en tyst överenskommelse att jag går upp och han får sova.
Det gör mig egentligen ingenting men som sagt ibland kunde det vara skönt att få sova ut också. Jag är aldrig utsövd.
Det solljus jag pratade om tidigare har nu försvunnit… Det skulle ju bli kallare i helgen. När kommer våren? Jag värmer upp i alla fall, bilden är från förra sommaren, Tuva var inte ens ett år där. Jag har tänkt på det, hon har inte ändrat sitt utseende så mycket på det året.
Nu är det nog bäst att jag går ner och gör i ordning kaffet åt min man. Det är också en tyst överenskommelse.
Så länge jag vet att jag får något tillbaka
KRAMAR