Åh nej! Ella och Tuva var ensamma på Ellas rum med hennes kompis Alice. Man hörde ju att de höll på med något men det låter alltid högt oavsett vad de gör i huset eftersom det är ganska lyhört genom golv och väggar. Efter en stund gick vi upp och kollade till dem och möttes av det här… Ett helt om möblerat rum, de hade till och med skruvat lös hängarna och skruvat in dem i den blå väggen själva… Sen när Ella vill börja ställa tillbaka allt igen så har hon ner lampan i fönstret som går i tusen bitar…. SUCK!

Alice fick åka hem så att de förstod att det gjort fel. Två gånger innan hade jag och Stefan sagt till dem att de inte fick möblera på rummet…. Egna viljor med massor av trots?!

Nu åker jag och barnen en sväng till mormor och äter lunch från gårdagens rester på mammas fest.

Hej!
Ella går just nu igenom en utvecklingsgas då hon skriker och slåss, mest mot mig. Detta sker tex när vi ska gå till dagis på morgonen och vid matbordet. På morgonen är protesterna att hon inte vill gå till dagis för att hon säger att hon är blyg för de andra barnen. ( Jag tror att hon säger detta bara för att jag kanske har frågat henne lite för ofta om hon är blyg) Sa det till hennes favvofröken på dagis idag och hon sa att det märker vi  i alla fall inte av här. Så jag får ta det till mig och tro på vad hon säger.

Vid middagsbordet ska hon inte ha mat, sjukter i från sig tallriken och skriker av frustration…

Har du samma erfarenhet eller tips på vad jag kan göra. Försöker prata med henne vänligt och när hon skriker vid matbordet torkar jag hennes tårar och pussar henne på kinden och säger något snällt för att hon ska känna att jag inte blir arg utan vill lugna henne och få henne att prata med mig om vad som är jobbigt…

 :roll:

Hej!
Ella går just nu igenom en utvecklingsgas då hon skriker och slåss, mest mot mig. Detta sker tex när vi ska gå till dagis på morgonen och vid matbordet. På morgonen är protesterna att hon inte vill gå till dagis för att hon säger att hon är blyg för de andra barnen. ( Jag tror att hon säger detta bara för att jag kanske har frågat henne lite för ofta om hon är blyg) Sa det till hennes favvofröken på dagis idag och hon sa att det märker vi  i alla fall inte av här. Så jag får ta det till mig och tro på vad hon säger.

Vid middagsbordet ska hon inte ha mat, sjukter i från sig tallriken och skriker av frustration…

Har du samma erfarenhet eller tips på vad jag kan göra. Försöker prata med henne vänligt och när hon skriker vid matbordet torkar jag hennes tårar och pussar henne på kinden och säger något snällt för att hon ska känna att jag inte blir arg utan vill lugna henne och få henne att prata med mig om vad som är jobbigt…

 :roll: