Jag blir, precis som ni, ledsen när tragedier som denna i Norge sker runt om i världen. Jag tänker på deras familjer och alla barnen som var med på ön denna dag. Hur deras liv plötsligt förvandlas från en rolig spännande vistelse på ön till en skräckfilm, hur de luras att komma närmre och sedan avrättas en efter en. De som lyckasgömma sig vågar inte hjälpa de som ligger mitt framför döden – skulle de göra det vet de att deras liv är slut kort därefter.

Sen finns de dem som på en skyddad plats på andra sidan vattnet ser och hör det som händer på ön som hoppar i sin båt för att rädda de barn som hoppar i vattnet i panik, panik och rädsla för en enda mans sjuka plan.

Hur ska man kunna gå vidare som förälder eller anhörig efter detta overkliga dåd som en sjuk människa har skapat?

Hur kan denna sjuka människa vilja visa sin åsikt genom att döda så många oskyldiga? Och barn? Norges framtida politiker har minskats med nära 100 stycken.

Läste Anders Behring Breivik loggbok kring förberedelserna inför den 22:a juli 2011, det är så sjukt. Älskar Anders Behring Breiviks mamma fortfarande sin son?

Mina tankar går till er i Norge.