Vem är du?
Har du fastnat i en bubbla i livet och inte riktigt vet vem du är eller vad du vill med ditt liv? Barn och familj är ju en solklar faktor i ens liv men sen då? Vad vill du hålla på med som ska göra dig lycklig och glad?
Jag har ju mitt drömjobb redan och där vill jag fortsätta att utvecklas och att utveckla nya tjänster, funktioner etc för er användare.
Men vem är jag? Vad har jag för intressen? Ett jobb är ju inte ett intresse, kan va, men rent krasst så bör man väl ha fler?!
Resa, jag älskar att resa, jag älskar solen och skulle kunna ligga vid en pool någon timme varje dag och ha det gott i värmen. Men vem gör inte det?!
Jag skulle vilja säga att ett intresse är att träna men jag tränar ju inte fast att jag kanske egentligen tillhör dem som skulle ha tiden om jag ansträngde mig lite grann… Det är hemskt egentligen hur jag inbillar mig att jag inte hinner med det. Är jag lat?
Jag har tom en träningsmatta, pilatesboll och inspiration från Topp Hälsa 3 meter från datorn! Jag köpte tom nya träningsbyxor igår som ska motivera mig att åtminstone gå ut och gå om dagarna! JAG HAR JU TID OM JAG VILL!
Har jag inga intressen? Kläder, det har väl alla på ett eller annat sätt. Jag gillar inte att laga mat MEN jag älskar att äta god mat som är lagad av någon annan. Jag syr inte MEN jag har fått mammas gamla symaskin så att jag kan. Jag är inte så pysslig av mig MEN jag försöker så gott jag kan då och då med tjejerna. Jag tycker det är fint med en fin trädgård MEN jag är inte galen i trädgårdsarbete. Jag gillar att ha båt MEN helst bara åka i den och inte skötseln.
Jag gillar att umgås med vänner OCH jag älskar att styra upp så att folk kommer hem till oss! Ja, egentligen vet jag inte riktigt vad poängen med detta inlägg är förutom att det får mig att framstå som en människa helt utan intressen…
Kan det vara så enkelt att det räcker med att vilja må bra, umgås och ha trevligt med nära och kära eller nya vänner i en fin trädgård som mannen älskar att pyssla om med god mat och gott vin i en härlig kvällssol medan barnen leker vattenkrig kring dammen vi, jag och Stefan, byggt tillsammans med blod svett och tårar?
Jag tror det räcker?! Måste man ha ett intresse som man kallar intresse? Jag spelade fotboll när jag var yngre och det tog ju all tid, sedan spelade jag golf och då gick all min tid åt det…. hade jag fortfarande hållit på med dessa sporter/intressen så skulle jag inte ha någon tid för familj och vänner. Familjen hade man ju träffat men dom lediga stunderna tränade jag innan……
Jag kan känna lite som dig ibland att man inte har något intresse, men man har ju livet och det tar ju ganska mycket av ens tid. Jag uppskattar att umgås med vänner så det ser jag som mitt intresse, umgås med dom jag tycker om!
Kram
Man kan ju inte göra allt. Mycket av din tid och inspiration verkar absorberas till jobbet och det är väl väldigt positivt att du verkligen brinner för det.
Men visst känner jag igen behovet att vilja ha en grej som bara är MIN och som jag kan identifiera mig med.
Alexandra: Gud va skönt att du känner likadant! Men för en del, läs Stefan, så måste man ha ett eller flera intressen… Kanske för att han har fler än vad han har fingrar… Kram
Olivia: Precis, flera av mina vänner har något som de gör, pysslar med heminredning, lagar god mat och läser kokböcker för inspiration eller sjunger… Men vad skulle kunna vara din? Kram
Svar: Om jag hade tiden och pengarna vet jag vad som mina intressen är. Skulle vilja rida igen, gå på danskurser (har dansat störste delen av mitt liv men inte nu då tiden inte finns) och bara vara. Inte jämt ha rollen som mamman som fixar. Jag älskar att vara mamma och mina barn, man jag saknar mig själv…om du förstår vad jag menar.
Vi bråkar om många saker, fast inte framför barnen. Som vart vi ska bo (han vill flytta igen) om vem som drar det tyngsta lasset, och vi fiskar båda efter sympati och förståelse som vi inte tycker vi får av varandra. Kanske en helt vanlig relation fast ibland känns det som om den är ohållbar.
Åh jag förstår precis hur du känner dig. Dock måste jag säga att jag är en gnutta avundsjuk för att du verkligen har hittat ett arbete som du älskar. Det är nog mitt största bekymmer och det jag kan komma på mig själv flera gånger med att grubbla över. Det ger sådan ångest att inte veta vad det är jag vill arbeta med resten av livet, eller att veta men inte ha modet att ta det där
sista steget… På tal om intressen kan jag nog inte heller påstå
Att jag har något. Eller det skulle vara inredningen då. Men det är både på gott och ont. Tankar och idéer har jag, men får nästan alltid stå tillbaka pga ekonomin. Vår hone make over går med snigeltakt så att det hade varit kul att ha ett intresse som inte behövde röra något som verkligen gör att det ekar i plånboken.
Har ofta tänkt samma tankar som du beskriver ovan…Vem är jag? Vad vill jag ? Jag har ju utbildning men under årens gång hinner man ändra sig o fundera många gånger vad man egentligen vill. Svårt att veta… Intressen? Jag har många gånger önskat att jag haft ett intresse som var MITT men jag tror det är som du skriver: om man har familj så finns det inte tid för allt och den tid som finns över vill iaf jag lägga på vänner. Nära o kära är mitt absolut största intresse:)
Sen tror jag alla har småintressen som t ex att baka, inredning mm. Ett intresse innebär enligt mig en hobby som man brinner extra för. MEN allt har sin tid – hoppas jag:)
Kram till en funderare från en annan
Först ska jag säga -Dammen är fantastik!
En fin detalj i trädgården!
Annars så -Det måste vara så enkelt! Det finaste av flera ting är väl just de saker som du nämnt.
By the way.. la in min hemsida, funkar det nu? Tackar djuptt för hjälpen!
Theres: Jag har förstått på dig att du inte är helt nöjd. vill du plugga? Har du lässinnet? Kanske är det inredning du ska plugga…
Jag vet inte hur det är med ekonomi alla har ju olika sätt att se på en ekonomisk situation. Här har vi lärt oss leva med lite mindre i lön. Om jag inte fick göra det jag gör idag skulle jag plugga länge tills jag kom på vad jag ville göra. Varför inte plugga någon kurs kring starta eget, företagsekonomi etc så kanske du har en inredningsbutik om några år… Kram
Catrin: Jag älskar att diskutera livet med dig! Det är så skönt att allt inte behöver vara svart på vitt och man kan vrida och vända på tankesätt kring både det ena och det andra.
många kramar
Svar: Tycker du skulle passa som psykolog
Har du tänkt på det någon gång? Du har stor förståelse för människor och ett stort hjärta som gärna vill hjälpa.
Ja du, han vill flytta till Norge där vi inte känner en människa. Visst kan jag tänka mig att bo på andra ställen, det har jag ju redan gjort. Men just därför är jag lite avvaktande med ännu en flytt, man vet ju vad som krävs. Jag kommer vara överlycklig den dagen vi får en större lägenhet. Den dagen börjar närma sig faktiskt. Vi står just nu på kö till en nyproducerad lägenhet i Tullinge.
Så om det knackar på en dörr på din dag och jag står där med ridutrustning krävandes att du ska hänga med, bli inte förvånad
Ha det bra!
Det är precis så jag tänker. Kommer på mig själv att gå och vänta på rätt tillfälle. Men det kanske aldrig kommer. Jag måste våga helt enkelt och chansa
åh jag vill så mycket, gäller bara att börja någonstanns. Ang ekonomin så är den helt ok, vi kan ju unna oss saker, som tex en resa. Jag bör ju vara nöjd med det jag har, men av någon förunderlig anledning känner jag mig aldrig nöjd. Det kanske är där problemet ligger, att jag oroar mig så mycket över framtiden att jag inte lever i nuet…
Theres: Det är såklart viktigt att leva i nuet men jag tror det är bra att inte nöja sig med det man har… Man får ju tolka detta lite som man vill. Vi vill bo i ett hus vid vattnet i Stockholm, de flesta vet ju vad det kostar, vi vill ha två nya bilar (bara för att det är nybilsgarantier och att vi är designfreaks etc), vi vill ha råd att åka på två skidsemestrar varje år och ett par utlandsresor då Sverige är som tråkigast.
Jag vet inte när vi har de pengarna men vi ska ha dem! Bara för att vi älskar att göra saker! Vara på väg någonstans!
När barnen är stora och pluggat klart så kommer vi bo utomlands vinterhalvåret då vi är beroende av solen
Var ska man sätta sina gränser? Drömmar och mål måste alla få ha!
Sen att vägen dit är knaglig och svår att gå det får man ta!
Det handlar om ett par år att plugga och an blir ju inte rik de åren men tänk va rik man blir av kunskap och att ha ett mål att se fram emot.
Du är verkligen klok. Det märks att du är 3 år äldre än mig. Skämt åsido
tack för att du delar med dig av dina tankar. Mina drömmar just nu. Jag vill inom en snar framtid gifta mig, köpa hus, kanske få ett barn till. Starta eget företag
Och samtidigt hjälpa K med hans dröm att öppna en egen restaurang. Allt är möjligt… Visst…
Klart att det räcker
Även om man inte har några specifika intressen, typ sport, musik eller något så kan man ändå göra saker som man mår bra av. Det du skrev är sådant du mår bra av och det är dina intressen men kanske inga hobbys i den bemärkelsen. Jag VILL VILL VILL bli florist men då måste jag antingen riva upp hela familjen och flytta, pendla och bara vara hemma på helgerna eller vänta några år och pendla då. Om jag väntar vet jag att andra saker kommer i vägen, till exempel nästa barn :p Usch då…
Så enkelt kan det nog vara. Och när det inte räcker får man komma på något som förgyller och utvecklar.
Ha det fint
Theres: Jag vill gärna ha ett barn till, en graviditet utan jobb och slit! Rätt säker på att det blir ett till om vi blir rika en dag…
Haha