Har lixom inte behövt skriva eftersom bebisen nu är allmänt känd för alla runt oss och man kan ventilera sina tankar med underbara vänner och bekanta IRL. Men tänkte att jag borde skriva lite ändå, mera för att ha det dokumenterat. Kan tro att man glömmer bort den här tiden ganska fort.

Vad som hänt sen senast. Då var det v. 12 och UL var avklarat. Efter det blev bebisen nog mycket mer konkret på alla sätt och vis och vi började berätta vår stora nyhet åt folk!!! Det har nog varit jättekul! Mina närmaste kompisar blev jätteöverraskade, de hade väl tänkt att jag, planeringsfreak på högsta nivå, ALDRIG skulle tänka tanken att få barn mitt i mitt doktorsarbete. Men här är jag och tiden slinker iväg fortare än fort. Har inte alls många veckor kvar på mej att på allt laboratoriearbete klart (som jag hade tänkt att jag hur bra som helt kommer att hinna med!) och dessutom börja skriva publikationerna! Men jag får göra det jag inte hinner nu sen när jag kommer tillbaka om 1,5 år! Min kompis frågade mej här om dagen att ska det inte kännas konstigt att bara gå hem sen en dag och inte komma tillbaka på ett ÅR! Men faktiskt så gör det inte det. Ska bli jätteroligt att fundera på nånting helt annat än det man gjort nu i 3 år. Min chef och mina kolleger blev nog också ganska så chockade över nyheten, men resten av bekantskapskretsen har egentligen inte varit såå överraskade. Det var väl lite att vänta, vi är i den åldern och vi gifte oss förra hösten… Många tänker väl nog lite så ännu, man gifter sig och så kommer det barn. Fast det är helt ok att göra tvärtom också eller att inte gifta sig överhuvudtaget eller att inte få barn alls. För mej får folk göra hur dom vill och jag skulle aldrig gå och fråga folk som gift sig att när de tänker skaffa barn! Överhuvudtaget har jag nånting emot termen SKAFFA barn. Man får barn om man får, man skaffar inte dom som nånting man köper från butiken. Klart jag anser att man måste besluta sig för om det ska vara möjligt att det kommer barn, så har lite svårt med OPLANERADE barn också. Hmm. Alla i dagens samhälle vet nog hur barn kommer till och hur man kan förhindra det hela. Jodå, misstag händer och inga preventivmedel är 100%, men rätt nära nog…

Sen följande milstolpe var väl när illamåendet försvann. Det var nästan över en dag som det hände. Nångång i vecka 13 var det. Helt underbart!!! Inget mera krav på småätande och nästan vilken mat som helst går bra att äta! Ljuvligt!!! Mycket salta saker har jag ännu svårt med, men det är ju bara bra, sånt ska jag ju inte äta ändå.

Sen fanns milstolpen vid ungefär v 15s början då man kunde börja se att det nog fanns nånting där i magen. Nu ser nog jag det helt tydligt, lite beroende på vad jag har på mej men tror nog att alla som vet kan åtminstone se det och andra kanske misstänker eller helt enkelt tänker att hon har nog blivit fet på senaste tiden. På jobbet har ryktet också spridit sig så folk tittar lite extra noga och vissa har kommit och gratulerat, men nog bara såna som specifikt har hört nyheten. Jag skulle nog heller aldrig våga gå och fråga ifall jag inte hade hört det först, oberoende hur stor mage den skulle ha. Tänk om hon bara hade blivit tjock! Vad pinsamt det skulle vara! Den här tiden var det också dags för att ta tjuren vid hornen och gå och inhandla ett par mammabyxor eftersom alla mina egna jeans (som jag var säker på att skulle gå länge eftersom de alla är ganska lösa i midjan, har alltid fått ha bälte i dom) blev outhärliga på jobbet en hel dag. Och kan ju inte gå i kjol hela våren heller! Det var ingen trevlig upplevelse att gå och leta sånt här i min hemstad! Det fanns en hysteriskt litet utbud (fastän jag inte bor på nån liten ort) och antingen var de så groteskt fula att jag inte kunde tänka mej dom eller sen passade dom inte alls på. På H&M hade de rätt många men alla hade helt för smala ben! Det hjälpe inte ens fast jag provade flera nummer större storlekar, så var de så lösa runt höften att jag såg löjlig ut! Jag är ingen sticka direkt men absolut inte tjock heller så kan inte fatta vem dom ska passa på! Dessutom har jag för mej att man nog ofta blir lite tjockare på andra ställen än runt magen under en graviditet!!! Nå sist och slutligen hittade jag ett par som gick an på polarn o pyret. Hade inte tänkt behöva gå dit, deras kläder är helt fina men dyra. Nå, sist och slutligen blev dom väl inte så mycket dyrare ändå och nu passar dom ok nu och det finns lite rum att gå upp i vikt på andra ställen än runt magen. Det hinner ju nämligen bli höst ännu innan bebisen förhoppningsvis kommer ut.

Har nog hunnit bli ganska så bebissjuk också… Min gudson föddes nämligen för några dagar sen! Har inte sett honom ännu, bara på bild men han var så söt och föräldrarna verkade nog vara så lyckliga! Vill också! Men ska först njuta av att vara gravid. Nu när besvären avtagit är det underbart. Väntar massor på att få börja känna av den lilla där inne!

Det blev jättelångt, oj då. Ska bättra mej och uppdatera oftare istället!