Sitter och smålipar till en unge i minuten med en sovande Odin i famnen, det är en som blir inlagd i v 27 och får barnet några dagar senare. Tänk att en annan hade kunnat fått en sån minimini bebis, tack och lov stoppades det, men man undrar ju hur det hade gått om vi inte åkt in når vi gjorde, hade vi blivit föräldrar redan i vecka 25-26, det är sånt som vi tack och lov aldrig får veta. Det räcker med att Odin är 1 månad förtidig..
Ibland, men bara ibland tänker jag tillbaka på min graviditet, och tiden på sjukhus.. Allt som hände under den tiden känns så avlägsen, så långt bort.. Typ som att man har drömt allt. Men det har man ju inte.. Men i samma stund som jag tänker på hur jobbigt allt var så tänker jag samtidigt att det var ju så värt den tiden.. Visst födde jag för tidigt, men inte så tidigt som dom trodde det skulle bli, jag var hela tiden säker på att jag skulle gå förbi vecka 36, och nästan, nästan gjorde jag det. Odin föddes ju i vecka 35+6 kl 23,50 =)
Och idag, nästa 4 månader senare, så kan man nästan sakna bebismagen lite, och dom underbara sparkarna, men nu istället så blir man sparkad på för fullt på utsidan av lillprinsen istället =) Verkar vara hans favvosyssla, att sitta uppstaplad mot mina kuddar och leka med spott, skratta och sparka på mamma, eller vem som nu kommer i hans väg =)
Underbara unge, varenda sekund på sjukhuset, varenda gravidåkomma jag fick var du värd! Allt för dig min älskade ODIN BOIJE!! (coolt namn va??) =)
Förlossningsberättelse:
Tänkte att jag skulle försöka knåpa ihop en förlossningsberättelse =)
Egentligen så började det redan på måndagen den 18:e juni, var hos min BM på vanlig kontroll, och blodtrycket var då skyhögt! Fick då lämna urinprov, vilket visade att det fanns äggvita i urinen.. Så BM bad mig komma in på hennes rum och sa då att jag fått havandeskapsförgiftning, “Jaha, det var ju väntat” svarade jag lite småskrattandes, så jävla ironiskt att jag skulle åka på det med.. Mamma och jag hade några dagar innan skojat om att det var ju bara det som fattades..
Menmen, hon frågade lite hur vi tänkt runt förlossningen, och jag sa vad jag ville och hur jag tänkt men att jag håller mig öppen för förslag, och att det var i Jönköping jag ville föda.. Så hon ringde dit och förklarade läget, och jag var välkommen..
Så vi åkte hem och packade det sista i BBväskan, och åkte sen in.. Väl där inne så kollade dom blodtrycket och så igen, och jag fick en nål i handen och därefter blodtryckssänkande medicin.. Fick strax efter det komma in på ett ordentligt rum, och fick då ett sjujäkla blodtrycksfall, och mådde jättedåligt i flera timmar och sov till och från.. Och under tiden åkte Christian och köpte lite mat eftersom vi inte hade ätit på hela dagen då..
Senare under kvällen kom en BM in och sa att jag inte fick äta och dricka efter kl 24 för dom skulle ta faste prover morgonen efter.. Men vatten var jag tvungen att ha under natten, för jag hade jordens värsta huvudvärk, antagligen pga blodtrycket, så inte ens morfintabletterna hjälpte..
Men morgonen efter så kom dom och tog proverna och jag fick äta frukost, och strax därefter kom det en BM och sa att mina gallsyror än en gång låg farligt högt så hon skulle diskutera med läkaren om vad som skulle hända, och läkaren kom sen in till oss, ca kl 10, och sa det att dom vill sätta igång mig.. “Yes, vad skönt” var mitt svar på det =) Sen berättade hon lite hur det skulle gå till och så..
Vid ca kl 11 kom BM in och skulle ta hål på hinnorna, vilket inte gick med deras vanliga verktyg, det gjorde apont då, så då hämtade hon en sån som dom sätter i bebisens huvud, och då gick det bättre, efter det åkte Christian hem för att duscha och mata katterna och jag fick komma upp och äta lunch..
När jag väl satt där kände jag hur det började rinna som bara den, och gick då till rummet, och hann inte mer än in då det började rinna på golvet =)
Låg sedan och kollade lite på tv och slappade lite allmänt, kände lite som mensvärk, men absolut inge jätteont och så kom älsklingen tillbaka =) Sedan hände det inte så mkt förens det kom en ny BM och sa att vi skulle få komma till förlossningssalen, för då hade det börjat göra lite ondare i ryggen..
När vi väl kom till förlossningssalen så började det göra mer ont och jag fick testa lustgasen, vilket var underbart =P Sedan frågade hon om jag ville testa sterila kvaddlar, hehe, jo visst det kan jag göra.. Men hon fick bara sätta 2 sen trodde jag att jag skulle sprängas av smärta.. Hemska var dom, och jag var så öm efteråt..
Hon undersökte mig och pratade med läkaren, vilken tyckte att det inte gick så fort så jag skulle få värkstimulerande dropp, hemska tanke, det ville jag verkligen inte ha.. Hade hanterbara värkar hittills, men när dom kopplade på detta, då började helvetet!!! Hade då 8(!!) Värktoppar på rad, utan vila på 10 min..Läkaren trodde inte riktigt på CTGmaskinen utan skulle vara och känna på magen under tiden, då fick hon sig nästan en smäll, men 2 värkar lyckades hon känna och beodrade då bricanyl!
Kved efter ryggmärgsbedövning efter bara en liten stund, men dom var tvungna att ta blodprov först med tanke på mitt BT, detta tog en timme att få svar på, och sedan ytterligare en timme innan narkosläkaren kom..
När han väl dök upp, ja då väljer jag att skälla ut honom, och han svarade snabbt att han kunde gå igen.. Neej, kved jag.. Nehe då ligger du still nu, jaha du svarade jag, är det du eller jag som ligger och föder barn.. “Ligger du inte still så är det en fara för både ditt och barnets liv”, svarade han då.. Någonstans i detta försvann Christian har han berättat, han hatar ryggmärgbedövning..
När den väl var satt, vilket inte kändes, highfiveade jag med läkaren och tackade så mycket, hade sen sådan tryck känsla, men fick inte börja krysta än.. Men jag kämpade på, jag och lustgasen =)
Men vid kl 23,30 kom BM upp till mig för att jag skulle ha fullt fokus på henne och sa att jag nu skulle få börja krysta på riktigt… ÄNTLIGEN!! Tog i för kung och fosterland, ville skrika men det fick jag inte, det var bättre att lägga den energin på att krysta sa dom.. Tyckte att jag krystade och krystade utan att något hände, och så helt plötsligt tänkte jag att nu är ungen ute, men fick då en krystvärk till, och plopp så var han ute kl 23,50 =) Så 20 min krystande..
Dom la upp han på magen, och jag tittar chockat upp och frågar vad det blev, det kan pappa svara på sa BM, en pojke, sa älsklingen med tårar i ögonen =)
Är det en liten Odin? frågade jag..
Fick sedan krysta ut moderkakan, men dom misstänkte att inte hela hade kommit ut, så det bokades in en operation.. Under tiden vi väntade på det så vägde och mätte dom denna vackra lilla varelse =) Han vägde då 3650gr och var 51cm lång =)
Sedan var det operation för mig och sambon tog lilleprins till neo för blodsockerkontroll.. Hans blodsocker låg jättebra, och dom fick ut lite hinnrester ur mig..
Och efter ca 2 timmar fick jag åter se mina älsklingar, och därefter somnade sambon ett par timmar, medans jag låg och tittade på min fina son, innan vi fick komma upp till BB =)
Detta var min förlossning lite “kortfattat”, ca 13 timmar från det att dom tog hål på hinnorna tills han var ute, måste själv säga att jag tycker att det gick snabbt =)
Men varenda sekund på sjukhus var värd detta!! 6 långa veckor blev det sammanlagt, 5 som gravid och 1 med Odin eftersom han hade gulsot..
2012-06-19 kl 23.50 kom våran efterlängtade prins till världen, han vägde då 3650 gram, var 51 cm lång och hade ett huvudomfång på 38 cm. vi mår bra, oö än lite trötta, men oj vad underbart fin han är våran älskade son!!♥♥
nu händer det grejer!! 
dom tog hål på hinnorna för snart 2,5 timme sen 
kommer jag föda idag tro??
Idag uppskattades Klumpens vikt till 3267 gr, inte så farligt ändå kan jag tycka.. Men ska nästa vecka få träffa en dietist ang grav.diabetesen, och ett nytt tillväxtUL ska göras om 2 veckor..
Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. Därför upplever man oftare att det i stället puffar och gör svepande rörelser.
Njurarna är nu färdigutvecklade. Fostret har blivit omkring 47 centimeter långt. Det lägger på sig ungefär fjorton gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2800 gram. Pojkar är ofta något tyngre än flickor. Det skiljer ungefär etthundra till två hundra gram mellan pojkar och flickor.
Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2400 gram. Det har blivit 
knappt 47 centimeter långt.
Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.
De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen.
(text och bild från 1177.se)
Suget och orken har inte direkt funnits för bloggen den senaste tiden.. Går ju mest bara hemma. Fler komplikationer har tillstött, tyvärr..
Hittills har man drabbats av:
*Illamående i början av graviditeten
*Kissenödig som en tok
*Halsbränna
*Hotande förtidsbörd (förkortad livmodertapp+funneling)
*Graviditetshepatos (klåda som ökar risken för prematurfödsel och att bebis dör i livmodern)
*Graviditetsdiabetes
*Karpaltunnelsyndrom
Plus att man har samlat på sig ohyggligt massa vätska i kroppen, ankelknölar är knappt att jag vet vad det är längre..
Men i måndags slutade jag ialla fall med mina mediciner som var mot hotande förtidsbörd, så nu tar jag bara Ursofalk mot klådan och kollar mitt blodsocker 6ggr om dagen, men än så länge har det legat ok.. Och är mer uppmärksammad på bebisens rörelser nu eftersom om jag inte känner rörelser på samma sätt som innan eller inte alls så måste jag åka in direkt.. Och enligt läkaren så kommer jag inte gå längre än till vecka 37, har jag klarat så långt så blir jag igångsatt, så nu gör man allt för att förlossningen ska komma igång av sig självt.. Hade lite ont inatt, har inget starkt minne av det men sambon sa att jag hade sagt det, och magen har sjunkit också dom senaste dagarna..
Vid det senaste tillväxtUL så visade det sig att bebis uppskattades väga ca 3kg, vilket är för mkt, därav diagnosen graviditetsdiabebes (hade haft lite förhöjt blsk på morgonen också, efter att ha druckit både juice och mjölk) Men bebis rör sig som den ska, och hellre att den är “lite för stor” än för liten eftersom bebis kommer komma förtidigt.. Så vi skojar här hemma med att vi väntar inte barn, vi väntar “klump”, en efterlängtad och redan så älskad klump ♥
Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta 
upp födseln.
Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt, och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös.
Vikten är uppe i ungefär 2300 gram, och längden i 46 centimeter.
Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2200 gram. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra 
värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra.
Det finns gott om fostervatten, det är vanligt att det finns nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång.
(text&bild från 1177.se)
Livmodern börjar närma sig revbenens nedre kant och många känner att de blir tyngre. Man kan ha gått upp ungefär 8-10 kilo. Hur mycket man går upp i vikt är olika. På MVC kan man få veta om man går upp lagom mycket.
Fostret väger runt 1800 gram. Längden är ungefär 43 centimeter. Fingernaglarna har vuxit ut ännu mer och når fingertoppen. Fostret kan fixera blicken och ser bättre skillnad på ljus och mörker. Det verkar som om det även kan börja känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen.
