Jag fick ett infall och beställde nyss boken ”Föda utan rädsla” av Susanna Heli. Den har tydligen fått väldigt bra betyg, så jag var bara tvungen.
Det här är en kort beskrivning av boken:

Susanna Heli har arbetat med att ge födande kvinnor kraft och stöd under hundratals förlossningar. Här har hon valt ut sina fyra mest effektiva verktyg som hjälper dig att undvika stress och rädsla. Med andning, avspänning, rösten och tankens kraft leds du bort från rädsla och mot trygghet och kraft. Verktygen är enkla och kan användas under födandets alla skeden. De gör förlossningen till en stärkande och positiv upplevelse både för den födande kvinnan och för hennes partner. Föda utan rädsla passar dig oavsett om du är förstföderska eller omföderska, om du väljer att ha bedövning eller föda helt utan smärtlindring, om du är mycket rädd eller bara vill vara förberedd.

Även fast jag varit med om en förlossning innan så tycker jag det kan vara intressant och läsa denna bok. Med Liam hade jag krystvärkar i ca 2 timmar, vilket var otroligt jobbigt. Jag tog mig igenom det, men jag tänker att denna bok kanske får mig att tänka lite annorlunda och försöka lära mig att slappna av/andas på ett annat sätt.

Igår var vi på SÖS handkirurgi. En läkare bedömde att Liam har en så kallad triggertumme. Det är en inflammation av böjsenan som styr förmågan att böja och sträcka tummen. När senan blir förtjockad av inflammationen blir det för trångt, vilket leder till en låsning av tummen. Imorse ringde läkaren som vi träffade igår och sa att vi fått en tid för operation redan den 5 juni. Dvs, samma dag som jag går på mammaledighet. Den 4 juni ska vi först träffa en narkosläkare som går igenom hela operationen och information om själva narkosen. Liam kommer alltså bli sövd inför operationen. Det känns verkligen jättejobbigt. Operationen går rätt fort och han kommer inte få många stygn. Däremot är tydligen förbandet/bandaget ofta stort, dock inget gips. Efter ca 3 veckor skall stygnen tas bort och tummen skall vara återställd.

På ett sätt känns det bra om vi kan fokusera på detta innan bebisen kommer. Att Liam får all den uppmärksamhet han kan få. Nu hoppas jag verkligen att bebisen inte föds tidigare än beräknat. Liam kommer alltså att opereras den 5 juni. 3 veckor efter, då stygnen skall tas bort, är nästan exakt då vi har BF. Den ”lediga” tiden jag skulle få innan BF, blir nog inte som jag tänkt, då jag förmodligen kommer att vara hemma och ta hand om Liam istället. Vi får hoppas på att han kan gå några korta dagar på förskolan.

Nu går jag in i vecka 36. Inte lång tid kvar nu. Idag har jag varit ensam hemma hela dagen och är det fortfarande. Det känns jättekonstigt och jag saknar mina killar så otroligt mycket. Robin ville att jag skulle få lite egentid och bara vila. Det har jag verkligen gjort.

Imorgon ska vi äntligen få träffa en handkirurg som ska bedöma vad det är för fel på Liams tumme. Den är ju som sagt låst i ett läge och går inte att få rak.

På tisdag är det dags för ett MVC besök igen. Det är verkligen inte lika många kontroller med andra barnet som vid första. Ska bli kul och få reda på om hon fixerat sig eller inte.

Idag var det förskolans dag. Vi fikade, minglade, lekte, gick tipspromenad och fick höra på när alla barnen sjöng. Man smälte ju lite då.

Jag är verkligen en rutinmänniska. Jag mår bra av rutiner och kan bli stressad av när något inte går enligt mina planer. Mina mornar ser nästan exakt likadana ut. Jag går upp 6.30. Väcker Liam. Vi sätter oss i soffan. Slår på teven. Jag går till badrummet och gör iordning mig. Borstar tänderna samtidigt som jag bäddar sängarna. Plockar undan det som går (det ska vara fint hemma när ja går hemifrån). Byter om. Byter blöja på Liam. Smörjer honom med hans eksemsalva. Klär på honom. Borstar hans tänder. Går till badrummet igen. Fixar mitt hår. Ber Liam stänga av teven. Vi klär på oss och går till förskolan. Samma tid varje morgon. Mina rutiner fortsätter sedan under hela dagen. Jag ställer mig till och med på samma plats på perrongen när jag väntar på tåget. Detta låter ju egentligen helt sjukt när jag tänker efter. Men detta är nog väldigt vanligt, jag är nog inte ensam.

En annan sak är att jag är väldigt organiserad och vill gärna ha saker på mitt sätt. Om Robin flyttar på exempelvis en ljusstake och ställer den på en annan plats, får jag typ panik  inombords. Nyligen hade han städat och rensat i Liams byrå när inte jag var hemma. Han hade då ändrat plats på alla kläder, något jag tänkte på i flera dagar innan jag tog tag i saken och ändrade om till min ordning.
På jobbet har jag ställt mina saker (exempelvis miniräknare, häftapparat) på en speciell plats. Det är liksom där de ska stå enligt mig. Om någon flyttar på dessa så flyttar jag tillbaka på sakerna utan att jag ens tänker på det.

Jag tycker om att städa. Det låter nog väldigt konstigt. Men jag tycker inte att det är jobbigt. Tex så dammtorkar jag hemma varje dag. Robin tycker nog jag är extrem, men jag ser det lite som ”egentid”, jag rensar tankar och tycker jag mår bättre av att det oftast alltid är undanplockat och rent hemma. Klart att jag låter Liam stöka till det hemma när han leker. Det går inte att undvika. Men när han går och lägger sig så plockar vi alltid undan allt hemma.

Jag tycker om tisdagar. Det är den enda dagen jag hämtar på dagis. Det är alltid en lika härlig känsla när Liam ser mig och skriker ”mamma!” Jag är så jäkla stolt över att ha världens finaste son i mitt liv.

I natt vaknade jag av en smärta i magen Jag låg säkert vaken i en-två timmar och kunde verkligen inte somna om. Tusen tankar dök upp. Tänk om det är dags nu? Varför går det inte över? Hur ska det gå med mitt jobb? Jag har ju inte avslutat allt. Vi har ju inte packat BB väskan, ska jag gå upp och göra det nu? Hur ska vi göra med Liam? Blev väldigt stressad och det är väl en annan orsak till att jag verkligen inte kunde somna om. Jag väckte till och med Robin och sa att jag hade ont. Han svarade typ ok och somnade om efter 2 sekunder. När jag vaknade av Liam 05.45, så var smärtan helt borta och jag har inte känt av något under dagen.

Jag är dödstrött just nu.

Idag har vi varit på Mio och beställt en juniorsäng till Liam. Ska bli spännande och se om han gillar den. Nästa vecka ska vi hämta den.

Imorgon ska vi på kalas, min gudson/Liams kusin Theo fyller 6 år. Vi ska även försöka ta oss till Gröna Lund under helgen och själv ska jag på grillfest på fredag. Härligt och vara ledig.

Jag älskar att vi får frukost varje dag på jobbet. Den bästa måltiden på hela dagen. Detta kommer jag att sakna.

Har precis lagt en övertrött Liam. Vi glömde bort tiden lite, då vi fick ett ryck och möblerade om hemma. Liam tyckte det var jättespännande, men till slut blev klockan för mycket. Han slog om snabbt och blev en liten gnällspik.

Har nu landat i soffan och känner mig helt slut. Denna pollenallergi gör ju dessutom mig ännu mera trött. Imorgon jobbar jag halvdag, sedan ledig fram till måndag. Ska bli så skönt.