Barnens Pappa har spenderat kvällen med oss. Det har blivit riktigt Fredagsmys, både med Tacos och Godis. Ellahs önsemål om en kväll tillammans <3

 Dock när barnen sov gott i sina sängar och vi satt och pratade om hur vi ska planera allt med barnen osv uratade det sig. Slutade med tårar och frustration från min sida. Hur kan man låta bli att känna? Finns det INGA känslor i kroppen på människan. Gör mig så ont. Det handlar om mina barn. Mitt allt!! Hur kan det inte vara likadant för honom?? Ska man behöva tjata på att han ska ringa sina barn om kvällarna för att säga Godnatt? Jag vet att han älskar dom massor. Men just nu visar han det inte över huvudtaget. Barnen ska inte anpassa sig efter honom, utan tvärtom!!

Du gjorde ett val. Ett jävligt konstigt val i mina ögon. Hur kan något sådant vara viktigare än dina barn? Kan fortfarande inte fatta och kommer aldrig att förstå!!

Är bara djupt sårad. Mest för barnens skull inte min egen. När läker skiten???? När blir det bättre??

Hoppas du tar ditt förnuft till fånga och inser vad i livet som är viktigast!! Förlorad tid går aldrig att få tillbaka!