Idag var jag hos sjukgymnasten och vanade därifrån mer än missnöjd och less på denna smsärta. Jag betalade ju henne för att jag behövde hjälp, inte för att hon skulle bekräfta allt jag redan visste.

Jag har alltså svår foglossning som har försvårats av mina år som dansare. Det finns eg ingenting man kan göra åt det, men man kan gå med korta steg, undvika att bära tungt, undvika att böja sig ned och man kan ha ett band som ska hålla bäckenet samman. Varför tar de ens emot folk med folossning då de ändå inte kan hjälpa dem? Hon gav mig två övningar och de gjorde pissont och om de gör ont så ska man inte göra dem sa hon. Jahapp… Tack för dem då. Jag vet jag är bitter, men jag trodde att jag kunde få lite mer hjälp än vad jag fick.

Hon tyckte att det var dags för mig att sjukskriva mig och sluta utsätta min kropp för det tunga arbete jag gör på dagarna. Hon berättade om en kvinna som precis fått barn, då hon var gravid fick hon till slut sitta i rullstol och nu då hennes barn är tre veckor gammal går hon fortfarande på kryckor. Hon kan alltså inte bära sitt barn! Det där vill inte jag råka ut för. Ska ringa och se om jag kan få en läkartid tidigare än den 23:e…

Efterosm jag bor ensam måste jag bära matkassarna själv, tvätta, städa osv. Och idag håller jag på med tvätten, höll på att bryta ihop då jag skulle hämta upp den. Men nu är jag klar och redo för sömn. Nya tag imorgon. Heja!