Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

11/9 2001

lovely

Älskade familj ♥

Jag tror inte det är någon som har gått miste om att det idag är den 11/9, 10 års sedan världen förändrades totalt. De flesta minns nog exakt vad de gjorde den dagen med. Jag minns den dagen i detalj. Jag är 16 år, hemkommen från skolan, slår på tv:n och ser WTC, flyplan, undrar i mitt stilla sinne vad är det som händer. Mamma kommer hem full och gråtandes och jag förstår allvaret i vad som har hänt, världen skulle aldrig bli sig lik igen…

Det dröjer väl max 1 timma så börjar jag och mamma bråka som vanligt, det var en del av våran vardag, bråkade och slogs. Just denna dag orkade jag verkligen inte längre, jag var så trött i min själ, hade inga tårar kvar att gråta då jag mer eller mindre gråtit varje dag i många års tid, ville bara tänka på mig själv inte vara mamma åt min egen mamma. Det var då jag bestämdde mig för att gå till socialen, som jag har haft kontakt med sedan 7 års ålder.
Jag orkade inte mer, jag ville flytta till egen lägenhet.

Sagt och gjort, jag promenerade upp till socialkontoret och bad om att få prata med vår socialassistent B, vilket jag fick. Förklarade hur läget var hemma nu, att jag inte orkade mer,
jag var så trött på allt. Önskade mig en egen lägenhet. Detta fick jag iofs inte då min Socialassistent B inte tyckte det var så passande att en 16 åring som kommer från trassliga famlijeförhållande skulle bo själv, hon skulle hitta en fosterfamilj till mig. Efter knappt 2 månader kom samtalet, Malin vi har hittat en familj vill du åka och hälsa på och se/känna av hur dom är. Självklart ville jag det, jag vill bort ifrån allt vad missbruk hette.

Det var oerhört nervöst ifrån min sida, vilka var dom, jag hade fått veta att det var ett par i 50 års åldern som hade egna vuxna barn. Jaha tänkte jag, och målade upp en bild på två gamla personer som satt i varsin gungstol ungefär ;) Men så var det inte alls, javisst var dom i 50års åldern men deras sinne var mycket yngre och är fortfarande. Min första känsla när jag steg innanför trösklen var kärlek och värme. Här skulle jag stanna! Dom tog emot mig med öppna armar. Jag berättade för socialaassistent B att här ville jag bo då bestämde vi oss för att åka hem till mamma och hämta min tillhörigheter… Vilket inte var mycket, en plastpåse med tillhörigheter.

Jag är så oerhört tacksam att jag orkade ta det steget, att flytta ifrån min egen mamma vi kunde helt enkelt inte bo tillsammans, tror inte jag hade levt idag om jag bott kvar hos henne. Min underbara fosterfamilj har tagit emot mig med öppna armar, låtit mig få läka i lugn och ro. Vi har skrattat och gråtit tillsammans, ja vi har haft det helt underbart tillsammans och har fortfarande, min älskade trollmamma och trollpappa och mina två systrami. Ni är guld värda, det hoppas jag innerligt att ni vet. Utan er hade jag inta varit den Malin jag är idag.
All kärlek till er



6 kommentarer på inlägget “11/9 2001”

  • Malin skrev 11 september, 2011 20:27

    Malin jag blir helt tårögd! Vi älskar dig med, trots att det är många mil emellan oss och trots att vi inte pratar så mycket så vet du att jag tänker på dig!

    Pussa och krama Tultan och ge Johan en stor kram!

  • Emelie skrev 11 september, 2011 20:28

    Va stark du är gumman!! Underbart att du kom till en familj som du trivdes i och blev mottagen väl i!! <3

  • Jannie skrev 12 september, 2011 7:45

    Åååååå….nu börjar jag nästan att gråta en skvätt!Stackars dig….Men framförallt STARKA dig!Fan va bra gjort Malin!!
    O vilken lycka att hamna i en sådan fantastisk familj.det var du verkligen värd vännen.
    Alla kramar i världen till dig

  • Therese – Sockenvägens Söta skrev 12 september, 2011 11:23

    Så fint srivet och att du delar med dig, nu vet vi lite mer om dig och det som gör att du är du <3 Massa kramar!!!

  • anna skrev 12 september, 2011 17:22

    Starkt malin, & du är stark,
    & detta du skrev bevisar att det faktist FINNS änglar.

    kram Anna

  • Caroline skrev 12 september, 2011 22:09

    Usch och fy men också så fint! underbart skrivet, tårarna rinner här.. det finns människor i världen som är här för att hjälp andra. Jag är glad att du fick träffa en sådan familj. Alla styrke kramar till dig och din fina familj.

Kommentera