Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
  • Godmorgon söndag!
  • Inlägg under 'Egna funderingar'

    11/9 2001

    lovely

    Älskade familj ♥

    Jag tror inte det är någon som har gått miste om att det idag är den 11/9, 10 års sedan världen förändrades totalt. De flesta minns nog exakt vad de gjorde den dagen med. Jag minns den dagen i detalj. Jag är 16 år, hemkommen från skolan, slår på tv:n och ser WTC, flyplan, undrar i mitt stilla sinne vad är det som händer. Mamma kommer hem full och gråtandes och jag förstår allvaret i vad som har hänt, världen skulle aldrig bli sig lik igen…

    Det dröjer väl max 1 timma så börjar jag och mamma bråka som vanligt, det var en del av våran vardag, bråkade och slogs. Just denna dag orkade jag verkligen inte längre, jag var så trött i min själ, hade inga tårar kvar att gråta då jag mer eller mindre gråtit varje dag i många års tid, ville bara tänka på mig själv inte vara mamma åt min egen mamma. Det var då jag bestämdde mig för att gå till socialen, som jag har haft kontakt med sedan 7 års ålder.
    Jag orkade inte mer, jag ville flytta till egen lägenhet.

    Sagt och gjort, jag promenerade upp till socialkontoret och bad om att få prata med vår socialassistent B, vilket jag fick. Förklarade hur läget var hemma nu, att jag inte orkade mer,
    jag var så trött på allt. Önskade mig en egen lägenhet. Detta fick jag iofs inte då min Socialassistent B inte tyckte det var så passande att en 16 åring som kommer från trassliga famlijeförhållande skulle bo själv, hon skulle hitta en fosterfamilj till mig. Efter knappt 2 månader kom samtalet, Malin vi har hittat en familj vill du åka och hälsa på och se/känna av hur dom är. Självklart ville jag det, jag vill bort ifrån allt vad missbruk hette.

    Det var oerhört nervöst ifrån min sida, vilka var dom, jag hade fått veta att det var ett par i 50 års åldern som hade egna vuxna barn. Jaha tänkte jag, och målade upp en bild på två gamla personer som satt i varsin gungstol ungefär ;) Men så var det inte alls, javisst var dom i 50års åldern men deras sinne var mycket yngre och är fortfarande. Min första känsla när jag steg innanför trösklen var kärlek och värme. Här skulle jag stanna! Dom tog emot mig med öppna armar. Jag berättade för socialaassistent B att här ville jag bo då bestämde vi oss för att åka hem till mamma och hämta min tillhörigheter… Vilket inte var mycket, en plastpåse med tillhörigheter.

    Jag är så oerhört tacksam att jag orkade ta det steget, att flytta ifrån min egen mamma vi kunde helt enkelt inte bo tillsammans, tror inte jag hade levt idag om jag bott kvar hos henne. Min underbara fosterfamilj har tagit emot mig med öppna armar, låtit mig få läka i lugn och ro. Vi har skrattat och gråtit tillsammans, ja vi har haft det helt underbart tillsammans och har fortfarande, min älskade trollmamma och trollpappa och mina två systrami. Ni är guld värda, det hoppas jag innerligt att ni vet. Utan er hade jag inta varit den Malin jag är idag.
    All kärlek till er

    Syskon längtan

    DSC_0593

    En Lilly Rose?
    Eller en Charlie?

    Nej jag är inte gravid men min längtan efter att ge Tultan ett syskon har börjat ta fart nu, och jag hoppas att vi kan ge Tultan ett syskon. Det är inget jag tar förgivet då det tog ett bra tag för Tultan att bli till, alla säger du är så ung du har all tid i världen, fast har jag det? Och varför säger så många det? Bara för att man är ung är det ingen garanti att man kan få
    ett barn eller flera.

    Jag är oerhört tacksam att vi har våran underbara Tulta, all kärlek man ger och får är obeskrivlig, jag visste inte ens att man kunde känna en sådan kärlek till ett barn ♥
    Mammas underbara lilla troll, det är du allt ;)

    Tack

    Vill bara säga tack för alla fina kommentarer om mitt inlägg Tankar som gjordes igår.
    Ni ska veta att det värmer oerhört mycket.

    Untitled-1 

    Tankar

    För någon timma sedan fick jag ett tråkigt besked… Har fått veta att min riktiga pappa har cancer, elakartad sådan med… Jag har tidigare bloggat om hur min och min riktiga pappas relation är rätt infekterad. Han hade träffat mamma ute i förra veckan och berättade då för henne hur läget ligger till. Hans önskan nu är att få träffa mig, Tultan och min syster Maria. Hans cancer har spridit sig och bildat metastaser på andra organ, han har tappat minst 20 kg i vikt, väger nu 50 kg till sina 185 cm…

    Min syster har beslutat sig för att träffa honom, vad jag står i den frågan vet jag inte ännu. Ska jag eller ska jag inte? Vill han be om förlåtelse? Varför ringer han inte själv och säger hur situtationen är? När min syster berättade för mig att han har cancer blev jag inte ens förvånad, ingen ledsen reaktion, jag vet inte ens hur jag ska reagera… Jag har liksom haft mitt avslut med honom när jag sa upp kontakten för 7 år sedan. Någonstans långt inne har jag vetat att detta samtalet skulle komma och idag kom det… Kanske är det så att jag har bearbetat det samtidigt eftersom jag någonstans vetat om att samtalet skulle komma i framtiden? Mina tankar snurrar för fullt i huvudet på mig ikväll, det är en sak som är säker…

    Tankar

    Mammabloggkryssningen

    mammabloggkryssning

    Ska jag eller ska jag inte följa med… Sitter i valet och kvalet, har inte bestämt mig än….
    Ahhh så svårt!
    Ska du med?

    Läs mer om mammabloggkryssningen här! eller på FB!

    I have a dream

    Igår kväll hade jag lite egentid. Jag träffade min vän Linnea, blir inte att man träffas så jätte ofta men när vi väl träffas så pratas det om allt mellan himmel och jord. Både jag och Linnea delar samma dröm, att starta ett äldreboende! Nu kanske ni tänker såhär varför just ett äldreboende? Jo för både jag och Linnea och säkert många andra? tycker att våra äldre idag övermedicineras. Har dom ont någonstans ja då skjuter vi till lite mer mediciner, är dom oroliga, lite mer mediciner, men man måste även tänka på att de även kan bli oroliga av medicinerna, biverkningar!

    Hur ska man då göra för att de inte behöver alla dessa mediciner? Vissa behöver sina mediciner det säger jag absolut inget om, vissa är nödvändiga. Men tänk att få starta ett litet idylliskt boende nära skog och natur för de äldre, där man själv odlar grönsaker, frukt, gör egen mat, pysslar, syr m.m. Alla djur är välkomna, de som vill ha djur få ha djur, då djur har positiv har en positiv effekt på ditt välmående.

    Än så länge är detta en bara dröm, men kankse om ett antal år har vi startat våran dröm, tänk vad härligt det hade fått vara.

    idyll

    Bild google

    Såhär får det gärna se ut, äldreboendet.

    Me&I shopping Och lite sömn

    Jag och tultan trotsade vädret förut och gick och hämtade vårt paket eller man kanske ska säga tultans paket ;p Men vi var dygnsura, två dränkta katter när vi kom hem igen, usch inget väder att ge sig ut i egentligen. Men vad gör man inte för ett klädpaket ;)

    me&I

    Shoppingen från me&I. Ett par ursöta haremsbyxor och en supersöt klänning som även kan användas som tunika när den är för liten som klänning

    Nu sover förhoppningsvis? tultan en stund då hon var riktigt trött innan men envisades med att vara vaken och gnällig någon timma innan hon gav upp kämpandet mot sömnen. Undra varför egentligen barn kämpar emot sömnen så ibland? Visst det kan ju vara så att man kan missa något roligt som händer, men tultan blir iaf mycket piggare om hon får sova en stund på såhär på eftermiddagen, synd bara att hon inte själv inser det alltid ;) Nu ska iaf jag njuta av en kopp kaffe. Trevlig eftermiddag ♥

    Ett lite mer personligare inlägg

    En professor i straffrätt har nyligen gjort ett uttal om att hon vill att det ska bli straffbart för föräldrar att vara fulla i barns närvaro. Jag tycker förslaget är bra, men vet inte om det är genomförbartjag undrar hur man ska hitta alla dessa föräldrar som väljer att dricka sig fulla i sitt/sina barns närvaro?!?

    Anledningen till varför jag väljer att ta upp detta ämne är för att jag själv har vuxit upp med missbrukadande föräldrar. Men det var ingen som visste att mina föräldrar missbrukade alkohol. De skötte sina jobb, vad jag vet?!? och drack och slogs på helgdagar.

    Det var ingen som anade att jag och min syster hade det så hemma. Vi höll alltid god min utåt, för alla barn skyddar oftast sina föräldrar. Min lillasyster var alltid sprallig, glad och är det nu med. Jag var den ansvarsfulla, tog hand om min syster, och den som jämt var tyst och skyddade mamma när mina föräldrar bråkade, eller rättare sagt när pappa slog mamma gul och blå!

    Varför jag väljer att skriva om detta nu, är att det är ett viktigt ämne. Inga barn ska få växa upp med föräldrar som missbrukar och misshandlar, men tyvärr gör många det idag. Och många av dessa barn vågar inte prata med någon, de kan tyvärr oftat inte lita på de vuxna eftersom deras föräldrar inte är ett bra omdöme. Och man vet aldrig heller vem man som barn kan lita på.

    Jag önskar att barnen vågade prata om hur de har det, men jag vet att alla vill inte prata om sin familj, det är inget lätt samtalsämne och det är inte alla som vill lyssna.

    Detta är bara en liten del av vad jag sett/varit med om, skulle jag skriva ner allt hade jag kunnat skriva en bok, men det är inget jag känner för. Därför delar jag med mig en liten del av mitt liv här på bloggen istället. Då jag använder bloggen för att dela med mig av min vardag och mitt liv, tankar och detta är en del av vad jag är!

    Jag hoppas det är någon som orkat läsa och vill du läsa artikeln finns den Här!

    maskros

     Tror du att det kan blir genomförbart med att straffa föräldrana när de är fulla i sitt/sina barns närvaro?

    Underbara vän

    Igår hade jag och lilla tulta mys kväll med Marlene och Lukas.
    Vi åt gott, de små busade, men runt 8-9 somnade dom små för natten.

    Då passade jag och Marlene på att bara tjöta om allt mellan himmel och jord.
    Vi tjötar ju om allt även annars, men då får man jaga de små samtidigt så det blir inte riktigt samma sak.


    Marlene myser med de små

    Tänk vad skönt det är att få träffa en sådan vän som man har nästan allt gemensamt med, vi har upplevt/vart med om mycke likadant här i livet, delar samma åsikter,
     vi skrattar och gråter tillsammans.
    Marlene – Du är en underbar bästa vän! 

    Sagan om Malin & Johan

    Sommaren 2005 började med att Malin blev sjukskriven för att hon jobbade för mycket
    och mådde inte riktigt bra.
    Men snart trädde en ny person in i Malins liv, den personen hette Johan och han började att lysa upp Malins tillvaro igen.

    Eftersom Malin och Johan träffades via nätet så pratade dom i telefon varje dag i 3 månaders tid innan dom träffades öga mot öga. De pratade varje kväll i flera timmar.

    Men en dag i Oktober bestämde dom sig för att Johan skulle komma hem till Malin så de fick träffas.
    De gick på bio och såg en rolig komedi.

    Malin och Johan träffades nu varje helg.
    En dag när Malin kom hem från jobbet stod det en stor bukett med blommor utanför hennes dörr,
    dom var från den underbara Johan, Malin log för sig själv och insåg att hon har träffat en riktig gentleman med hjärtat på rätt ställe. Det började även pirra i Malins mage när hon tänkte på Johan och hon insåg att hon gått och blivit kär.

    Den 22 oktober bestämde Malin och Johan att de skulle åka och bowla
    och sen se på film hemma hos Malin.
    När filmen var slut var klockan runt 02 på natten eftersom Johan bodde i Borås
    och Malin i Göteborg, sa Malin att han kunde sova hemma hos henne.
    Och det gjorde han, den dagen blev Malin och Johan tillsammans.

    Ett år senare flyttade Malin till Borås eftersom Johan bodde där,
     de hade fått sin första lägenhet tillsammans.
    Den 1 augusti 2007 förlovade sig Malin och Johan i Falkenberg på stranden.
    Och den 9 januari 2010 föddes deras efterlängtade kärleksbarn Linnea Liv Johlin. Idag är det 5 år sedan kärlekssagan om Malin och Johan började.
    Och kärleken den växer varje dag.

     

    Älskar dig Johan och våran underbara lilla tulta.