Pust! Hemkommen från jobbet för ett par timmar sedan och jag kan säga att det känns. Ingen hit det här med foglossning. Det känns så himla skönt psykiskt att jobba igen, även om det bara är 50% under två veckor nu. Är van att arbeta i högt tempo minst 8h/dag och promenera ca 1h nästan dagligen efter det så det har tärt på psyket att inte KUNNA göra det fast man så gärna vill. Nu får man känna att man är till lite nytta i alla fall, även fast det resulterar i smärta.. Visserligen har jag fått hunnit få fin ordning och inredning hemma nu så på ett plan har man väl varit till nytta. Hemma kan man ta pauser när man känner att det bär emot så det har fungerat bra, men saker och ting tar 3ggr så lång tid fast det har man ju verkligen haft i överflöd. Tid.

Tid tar det även med alla jädra papper som ska fyllas i och skickas över halva vårat avlånga land. För att inte tala om tiden det tar att få svar från olika håll. Men nu förra veckan fick jag klartecken från försäkringskassan att jag är beviljad hel havandeskapspenning så min sista arbetsdag på ett tag framöver blir den 6:e augusti. Det är en oerhörd lättnad i och med att man känner sig skapligt mörbultad och tillintetgjord emellanåt.. Det börjar faktiskt bli ohållbart att arbeta. Särskilt eftersom sömnen är så fruktansvärt rubbad. Vaknar minst varannan timme för att gå och kissa eller för att gör det ont i kroppen.. Tackar fan för att det finns hiss i huset jag bor för 3 långa trappor att bestiga är ingen barnlek. Då skulle man vara fången i sitt eget hem och inte bara sin kropp så att säga. Känns så typiskt att det här problemet skulle dyka upp när alla värden är tipp topp och det värsta illamåendet lagt sig. Men är det inte det ena så är det det tredje, snart är det över och jag längtar mig lila efter den tid som komma skall.

Ett annat papper jag gått och väntat på är angående det andra ultraljudet som ska göras. Även det kom förra veckan och nu på torsdag bär det av till SÖS för att kika på vildingen därinne. Han(?) hade vidgat njurbäcken när vi tittade på honom i v 20 och vi hoppas på att det växt ihop nu i v 32. Annars blir det behandling med antibiotika till lillen efter födseln. Men det var absolut ingenting allvarligt i alla fall så det känns skönt. Det ska bli riktigt roligt att få se igen, nu känner man i och för sig nästan konstant att det är någon som bökar där men det var en så härlig känsla att också få se vad som försiggår =) Det är en stark liten krabat kan jag säga. Blir som överraskad av kickar och slag ibland, särskilt när man till och med ser på magen hur det bökas och slåss därinne. Himla mysigt, utom alla dessa klockrena träffar på urinblåsan. De kunde man gärna vara utan, tillräckligt kissnödig hela tiden som det är men det hör väl till haha ;D Förhoppningsvis vill den blotta sig också så man får veta om det verkligen är en pojk som de trodde sist eller om det är en liten tös. Den skulle nämligen ner med armarna i vägen då så det var lite svårt för barnmorskan att se helt klart. Bäbisens way, or the high way ;D Så med andra ord är alla de viktiga papper man väntat på i sin ordning nu. Bara att vänta in nästa drös, haha.

Hann träffa min käre barndomsvän(inna) Kaj i lördags också.. Fick ta mig tusan en halv garderob till lillen av honom, hans kille och Kajs älskade mor Maja. Färgstarkt, mönstrat och retro, en del långt ifrån hetero ;P Som han själv uttryckte sig så fint på FB också “Sanna och Björn fick fin fiina presenter ala Kaj style dvs färgstarkt och GALA vad annars” Man tackar och bockar än en gång för bäbisens fina garderob som nu kommer bestå av annat än det så kallat “tråkiga” som mor och far älskar.. Svart, vitt och grått ;P STOR KRAM!

Förövrigt kan jag säga att det blir ruggigt snyggt i lägenheten. Under mammaledigheten ska jag köpa svartskimrande mosaik och sätta i köket också så man slipper de äckliga vita originalkaklet från slutet på 60-talet(?) och eventuellt även byta ut bänkskivorna. Allt kommer bli så snyggt!

-OH, BEHAVE!