Sitter här och funderar. Blir lika förundrad varje år över den hysteri det blir kring rötmånaden hos folk. Sure, man ska vara mer eller mindre noga med vissa saker men hur i hela friden behandlar människor sina livsmedel vanligtvis? Jag anser att man med lite vanligt vett och allmänt förnuft inte behöver oroa sig det minsta.

Vi var på ultraljud förra veckan också och fick se våran lille krabat igen. Snacka om skillnad. På bilden där hela hans kropp rymdes i v 20 fick i princip enbart huvudet plats nu i v 32 ;P De vidgade njurbäckenet hade tyvärr inte växt igen = det blir behandling med antibiotika när han anlänt. Är mycket lättad över att det inte är “värre än så” och så pass lätt att årgärda. Är himla fascinerad över att man kan se sådant och hur mycket mer som helst genom UL. Vi ska in till SÖS igen nästa vecka för ytterligare ett ultraljud med en specialist barnläkare på plats. Hon ska titta närmare på det och se till att vi får de papper som behövs till förlossningsjournalen. Det börjar faktiskt dra ihop sig nu, iiiih! Nu kan man med all säkerhet kalla honom “han” istället för “den” för vi fick se hela paketet. Känns faktiskt bra att veta könet. Har alltid sagt att jag aldrig skulle vilja ta reda på det innan för att det ska bli en överraskning, men come on now. Hur många julaftonsmornar har man inte gått upp i smyg och skakat och klämt på paketen under granen av ren nyfikenhet? ;D

Kastar upp en bild på honom. Lägg märke till kalufsen, liknar pappas ;D Jag såg själv ut som en liten trollunge när jag var nyfödd så inte helt omöjligt att han har en ordentlig frilla för att vara helt ny sen, hoppas det. Så gulligt att man smälter ^^