Väderlek var det ja. Vilket mysigt busväder det var i natt när jag skulle åka till jobbet. Helt underbart. Älskar verkligen riktigt ordentlig åska så det ekar och för att inte tala om (med risk för att låta som Agda 97) när regnet slår som spön i backen =) Så länge man har ett paraply till hands så är det mer än okej att åka till jobbet. Fast mitt lilla teleskop paraply i storlek mini-mini var på god väg att säga upp sig utav utmaningen. Men det klarade trots allt påfrestningen galant. Och det är väl inte för intet det kallas just väderlek? Skumläste genom gårdagens tidning och kunde inte låta bli att småle. Jag kan inte riktigt förstå folks intresse för att läsa all denna dynga. Om än mindre hur man i hela friden kan påstå sig ha unika prognoser hit och unika prognoser dit. Så fort de uppdateras är de unika (bortsett från alla andra tidningar som har i princip exakt samma prognos) som förövrigt mycket sällan stämmer. Och det roligaste: Rubrikerna. “Ryssvärme på väg” “Baltiska ovädret drar in över oss”… Ger väl egentligen blanka fan i VAR det kommer ifrån, jag ska inte föra någon slags konversation med det i alla fall ^^

Var till barnmorskan igår men på en annan mottagning då min “ordinarie” har semesterstängt. Allt såg bara bra ut och bäbisens lilla hjärta slår 145 slag per minut. Den ligger med huvudet väldigt långt ner nu så hon sa att det inte var konstigt att jag kände att det var som ett större tryck i bäckenet och att man blir kissnödig konstant. Lilla krabaten börjar bli tyngre fort nu och det känner min snart obefintliga urinblåsa av kan jag säga. Hujedamig ;P

Tycker att jag fick mycket mer information och hjälp av denna skånska dam än av tant barnmorska jag vanligtvis träffar. Hon var så söt och erbjöd till och med läkartid därborta om jag behövde tabletter för smärtan. Antar att hon gått igenom något liknande för hon var sjukt förstående till skillnad från de andra jag träffat angående detta. Fick en hel del råd och tips, det mesta hade jag redan vetskap om men lite nya användbara saker kunde man allt ta till sig =) Det där med tabletter drar jag mig in i det sista för att ta och förklarade för henne att jag tycker det är väldigt obehagligt med läkare. Hon tyckte ändå att det kunde vara en idé för att man ska slippa “lida” sig genom sista tiden och la tyngd på att det var väl beprövade preparat som inte skulle påverka barnet. Bara underlätta för mig i vardagen och att få sova ordentligt. Det skulle inte skada om jag får säga det själv så man kanske skulle rulla dit nästa vecka. För tillfället nöjer jag mig med hennes råd om två alvedon vid ordentlig smärta och dessa har jag precis förtärt, inväntar verkan.

Fick sällskap av en okänd äldre man från Sydamerika på bussen på väg hem från jobbet. Han pratade om livets gång och att man inte ska ge upp så lätt. Vi tyckte väldigt lika om väldigt mycket och han sa att jag var en klok flicka som det skulle gå bra för i livet. Mitt svar på det blev spontant “Nu tar du i, vi har bara pratat i 20 minuter. Säg inte för mycket, haha” Med glimten i ögat såklart ;P

Ultraljudet nu i v 32 visade att njurbäckenet fortfarande var vidgat. Trist. Men det är tur att det är så enkelt att åtgärda genom lite antibiotika så det känns bara fint. Det står nu klart att det blir en liten pojk vi kommer få. Han väger ca 1900g och är mer vild än tam, precis som mor sin ;P Kommer att bli ytterligare ett ultraljud om två veckor med en barnläkare/specialist på plats. Hon hade semester nu så det var lite förargligt.. Snacka om skillnad att se det lilla livet nu jämfört med v 20. Då rymdes hela hans kropp på bilderna nu fick enbart huvudet precis plats så det blev ju inte alls samma överblick på barnet som förra gången. Oj, vad han ville ta kål på saken som drogs över magen på mig.. Sparkade och viftade med armarna så hälften vore nog, haha. Galen ;D

- OH, BEHAVE!