Nu ska vi se om jag kan få till detta!

Vecka 37 +5
Den 29 September
var en ganska hektisk dag. Jag lämnade Emelia till dagis kl.9.00
och sen åkte jag iväg med 2 av Tonys bröder till Trollhättan för att storhandla mat.
På vägen till Trollhättan köpte jag med mig en macka och kaffe till Tony på jobbet.
Svängde förbi han så att han fick lite mat i magen.
Väl i thn lunkade jag på inne på Maxi och fick köpt allt vi behövde. Fick också köpt ett
nytt minneskort till mammas filmkamera då hennes andra hade nästan slut på minne,
så nu hade vi minne till att filma när bebisen ville titta ut. På vägen hem åkte jag förbi
en pizzieria och köpte med mig en pizza till Tony. Lämnade av den på vägen hem!
Hem snabbt för att packa upp alla varor, sen snabbt in i duschen och vidare till Barnmorskan.
Allt såg bra ut och jag får en ny tid den 13 Oktober (1 dag innan BF),
men hoppas på att detta var sista besöket och att jag inte ska behöva komma den 13.
När jag går där ifrån så känner jag av foglossningen mer än vanligt och jag haltar mig
i stort sätt hem. Hämtar hem Emelia och försöker sedan att ta det lungt. Tony kommer hem
från jobbet och jag började lite senare med maten. Lite lätt illamående känner jag
av under kvällen men annars var allt som vanligt. Bebisen trycker på för fullt neråt.
Tony säger till mig under kvällen att jag inte får sitta i soffan, vi har en tyg soffa.
Så jag tar fram en plastfrotte och en badhanduk som jag fixar iordning på min plats.
Han oroar sig över i fall mitt vatten går, nu när det var så nära tills det var dax.
Man vet ju aldrig när den kan tänka sig vilja komma ut. Vi går och lägger oss vid 23.00
och jag sten slocknar.

Vecka 37 +6
30 September
Kl 01.25 vaknar jag av att det känns som om jag inte kan hålla mig och jag reser mig
snabbt upp för att gå till toan. Vid fotänden av sängen känner jag hur det verkligen börjar
rinna. Jag kan inte “hålla mig”. Då går ett ljus upp för mig att det är nog fostervatten.
Jag säger till Tony som vaknar och fattar i stort sätt ingenting.
Jag går in på toaletten och där kommer det ännu mer. Tony kommer in till mig och frågar hur
jag mår och om det verkligen är vattnet. Jo visst e de de, ganska snart så står jag i en
stor pöl. Till slut slutar det rinna och jag ställer mig i duschen för att duscha av mig.
Nu snurrar tankarna runt och jag börjar bli riktigt nervös. Det är ju detta jag har
velat så länge, men orkar jag. Klart att jag gör, nu är det snart över!
Tony går och lägger sig igen för att försöka få lite mera sömn.
Jag sitter och väntar på värkarna, som kommer ganska direkt efter duschen.
Dom kommer med 4 min mellanrum, men inte alls så starka så att jag inte kan klara av dom.
Efter 1 tim så släpper det lite och så börjar dom komma med 10 min mellanrum ist.
Hoppas på att detta ska gå snabbt.
Vid 03.00
ringer jag till förlossningen och rådfrågar
dom om när jag ska komma in. Dom tycker att när jag känner för det så är det bara att ringa
och meddela innan så är vi varm välkommna. Jag ringer tillbaka vid 04 och meddelar om att
vi är på väg. Värkarna börjar tillta och jag har ingen ro i kroppen för att bara gå hemma
och vänta.
04.20 sitter vi i bilen på väg.
Vi åker förbi Tonys jobb för att lämna lite saker och sen vidare till förlossningen.
Väl inne sätter dom ett ctg och dom konstaterar att värkarna kommer med 10 min mellanrum.
Dom ger mig en binda och vill att vi ska traska omkring i ca 1 tim så att dom kan konstatera
att det var fostervatten som kom. Jag har absolut inga tvivel alls men vi traskar i väg.
Sätter oss vid ett bord i cafeterian och jag ringer mamma och pappa. Medans jag pratar med
mamma så börjar det rinna igen. Jag lägger på fort. Och vi går upp till förlosssningen igen.
Nu är kl ca 06.20
Dom konstaterar att det är fostervatten. Och vi traskar iväg igen, dom vill att vi ska komma
tillbaka vid 07. Jag går på toaletten och där gick slemproppen. Det var mycket som kom och
jag vet att så mycket kom det inte sist med Emelia. Nu måste jag stanna upp vid varje värk
och andas mig igenom den. Tony finns vid min sida hela tiden.
Kl: 07.00 så sätter dom ctg igen. Den har problem med att registrera värkarna men jag känner
att det nu är ca 5 min imellan.
Vi sätter oss lite i uppehålls rummet och väntar på att kl ska bli 8.00 så att vi kan äta
lite frukost tillsammans. Nu kan jag inte sitta ner vid värkarna utan ställer mig upp
varje gång och lutar mig mot väggen.
Sen går vi till cafeterian och jag får stanna ett antal gånger på vägen dit. Men värkarna
är fortfarande hanterbara. Vi äter varsin räksmörgås och wienerbröd. Tony tar en kaffe och
jag en Sprite.
Vid 9.00 så går vi tillbaka. Jag och Tony tippar på att bebisen är ute innan 12.00
Dom känner hur öppen jag är och jag är mycket förväntansfull och hoppas på iaf 5 cm kanske mer.
2-3 cm VA?? Hur länge ska detta ta! Jag blir något besviken. Bara att bita ihop och hoppas på
att bebisen vill komma ut i dag. Värkarna blir kraftigare och kraftigare.
kl: 11.00 så kollar dom igen. Helt oförändrat!! Så att det skulle vara över innan 12 var inte direkt troligt.
Tony åker iväg en stund och ska kolla på ett par skor på
Överby. Mig gör det absolut inget då det känns som om detta kan ta låång tid.
Vid 11.00 får jag lustgas, minsta styrkan, som jag tycker att jag klarar mig mycket bra på.
Värkarna känns mer och mer och på ett sätt är jag glad för då kanske det händer lite grejer.
Vid 13.30 kollar dom åter igen då värkarna har blivit riktigt kraftiga.
1 cm till hade jag då öppnat mig och jag ser nu inget slut alls på detta.
Från och med nu är tiderna lite på ett ungefär då jag inte har så starkt minne av resten.
Ca 14.15 sätter dom värkstimulerande dropp och redan andra värken efter det är 10 gånger
starkare än innan. Dom höjer lustgasen ett steg. Nu börjar det bli olidligt! Men jag andas
mig igenom varje värk med hjälp av lustgasen och Tony! Vad hade jag gjort utan honom?
Jag vill ha in lite mat då jag känner mig lite hungrig. Det blir inte många skedar soppa,
jag putter iväg bordet vid en värk och skiter i att äns försöka få i mig resten.
Jag ber dom höja lustgasen ett till steg som är det sista och starkaste.
Vet inte vad kl är men kanske runt 14.20 så säger jag att jag vill ha någon mer bedövning.
Dom frågar om jag vill ha akupunktur. Om det hjälper så ja! Nu vet jag inte längre
vart jag ska ta vägen. Värkarna måste komma med nån enstaka minuts mellanrum bara.
Jag vill ha något nu mot smärtan. De kollar hur öppen jag är och denna gången gör det nästan
ondare än en värk, jag skriker i stort sätt rakt ut när dom är där och känner.
Då får jag höra att jag är fullt utvigdad och det är dax att börja krysta. Tony håller mig i
handen och jag gör så gott jag kan. Vet inte hur många krystningar jag behöver göra men inte
allt för många. Vid ett tillfälle känns det som att jag inte får någon luft och barnmorskan
påminner mig om att andas.
Kl: 14.53 hör jag skricket från våran bebis som är ute. Den kännslan och lättnaden att smärtan försvann
är obeskrivlig. Jag tittar på Tony och han gråter och säger att det blev en flicka. En Alisia!
Tony klipper av navelsträngen. Lyckan är total.
Dom lägger henne på min mage och hon är helt underbar.

Moderkakan vill inte riktigt komma ut så till slut så tar den ena sköterskan ett rejält
grepp om navelsträngen och drar och den andra trycker på min mage med all sin kraft. Det var en fruktansvärd
smärta. Jag hade ju precis fött barn. Tillslut kom den ut!

Nu när jag ser tillbaka på förlossningen så tycker jag ändå att det gick ganska bra.
Början var trög men inte olidlig. Och allt gick ju fort till slut. Dom slapp sy också då jag
inte sprack något alls.
Tony stöttade mig igenom allt och jag blir tårögd bara jag tänker på hur mycket han betydde
för mig just där och då.

Äntligen…

Den 30 september kl: 14.53 kom lillasyster ut. Alisia! Vattnet gick redan vid 01.30. Vid 04 tiden åkte vi in till förlossningen. Jag skriva mer ingående en annan dag!

Vi fick iaf komma hem i dag, p.g.a att läkaren hörde ett blåsljud på hjärtat och ville inte släppa iväg oss då! Men i dag lät allt bra

Jag har fortfarande svårt att förstå att hon äntligen är här. Att det blev en till tjej blev lite som en överraskning då jag trodde det skulle bli en pojk. Emelia blev överlycklig. Efter att hon hade sett henne första gången på BB. Så kramade Emelia om mig och sa: Åhh jag är så glad mamma! Det värmde så gott i hjärtat. Blir tårögd bara jag tänker på det! Blir tårögd av minsta lilla just nu haha. Helt överlyckliga är hela familjen!!!

Någon timma efter att vattnet gått!

Inne på förlossningen vid 05 tiden tror jag!

Helt ny..

Jag ska fatta mig kort då jag har sk*t ont. Kl 01,25 ca gick vattnet, med besked! Trodde jag kissade på mig men det märkte jag ganska fort att det var nog vattnet som forsade ut. Äntligen! Nu har jag ingen ro i kroppen, kan absolut inte ligga ner då jag har jätte ont. Värkar som kommer var 4-5 min. Så tänkte skriva lite snabbt och sen får vi se vad jag sysselsätter mig med. Tony ligger och försöker sova lite in i det sista. Tur är ändå att Kim är här. Så slipper ringa efter barnvakt

Önska mig/oss lycka till!!!

Hemma igen. Ingen vilo dag i da heller. I morgon ska jag bara ligga, eller, jag hade ju behövt städa lite. Vi får se om jag får någon ro i kroppen.

Efter att Emelia lämnades till dagis så satt jag och Tonys bror och tjötade lite, sen åkte jag och lämnade kaffe och macka till min älskling. Sen åkte vi och stor handlade mat, hämtade upp en pizza på vägen till Tony som jag lämnade av. Sen hem fort upp med alla grejer och ställde iordning allt. Snabbt, snabbt in i duschen och sen ner till MVC. Efter att jag suttit ner och pratat med barnmorskan så kunde jag nästan inte gå! Borde vila men måste nu diska för att börja med middagen sen. Det finns inte tillräckligt mycket tid på dygnet för att jag ska hinna vila haha.

Allt var bra iaf på MVC. SF måttet kommer jag inte ihåg men hjärtljuden låg på 137 tror jag. Och bebisen var inte fixerad än utan fortfarande ruckbar. Nästa tid blev den 13 Oktober, 1 dag innan BF. Men om det går som jag vill så behöver jag inte komma den dagen då vi redan, förhoppningsvis, har våran bebbe hos oss. Det återstår att se!

Jag tippar iaf på denna veckan. Kanske inte på lördag, då vi ska till min kusin som fyller 20 i Jönköping. Alex har varnat mig flera gånger, tänk om den vill ut just när ni är där. Ja det hade ju vart lyckat. Nä den kommer nog innan eller efter. Hoppas jag!

Var ett tag sen jag skrev nu, men känner ingen ork eller lust faktist. Ingen bebis än iaf Hoppas, hoppas på att den vill komma denna veckan. Jag går redan in i vecka 39 på fredag, så här långt har jag aldrig gått innan. Något nytt är att jag börjar få ont i alla leder i kroppen, speciellt nacken och handlederna. Sen har det börjat knäppa väldigt mycket i höfterna och nedre delen av magen typ, haha vet inte riktigt hur jag ska förklara. Foglossningen blir bara värre och värre knappt att jag orkar gå framåt. Men korkad som jag e så lyssnar jag inte på min kropp, hade tänkt ta en vilo dag i dag, när Emelia ändå skulle till dagis. Men så blev det att Tony frågade ifall jag och hans bror Kim (som hälsar på) kunde komma med kaffe och bulle till hans jobb. Ja så då åkte vi halvvägs till Trollhättan för en snabb fika. Sen fortsatte vi till Överby, där jag fick handlat lite grejer på Kicks, hade ett present kort från älsklingen sen jag fyllde år i Lördags. Efter att ha lunkat omkring en liten stund köpte jag mig en underbar Islatte. Traskade lite inne på Maxi oxå sen åkte vi hem. Ont är bara förnamnet på det jag känner nu!!

Kan glädja mig åt att nu är det bara 16 dagar kvar, 94,3% av graviditeten är avklarad. Snälla kan tiden gå fortare tro…

I natt hade jag ganska mycket förvärkar som gjorde riktigt ont, vaknade mitt i natten men lyckades tillslut somna om. På morgonen var dom borta.

Något nytt som jag har börjat oroa mig för är att det ska gå för fort, så att vi inte hinner in till förlossningen. Hmm. Det gick ju ändå på 5-6 tim från de att det började göra riktigt ont med Emelia. Hade känt något innan men knappt tänkt på de då det inte gjorde speciellt ont. Inför förlossningen känns det fortfarande lugnt, jag tar det som de kommer. Bara bebis kommer ut helt oskadd.

I morgon har jag tid till Barnmorskan, vid 13.30. Hade tänkt gå med Emelia till öppnaförskolan oxå som börjar kl.13 så kan hon va där och leka lite medans jag är inne hos BMM. Tror jag, får se i fall jag orkar!

Nu är du 36 veckor gången (eller gravid i 37:e veckan, om du föredrar att räkna så). I slutet av denna vecka passerar du en viktig gräns då din bebis sägs vara fullgången. Detta betyder att du, i teorin, kan föda nu. När din bebis gradvis sjunker ner i bäckenet kommer din mage och dina lungor äntligen att kunna expandera lite mer. Nackdelen är förstås att trycket på blåsan kan öka så att du måste gå på toaletten oftare.

Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång. Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas.

Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta. Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens. Läs vår kostguide om du vill ha inspiration.

I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen.)

Du kanske har märkt att brösten läcker lite. detta är helt normalt. Dina bröst har börjat producera den mjölk som kallas kolostrum eller råmjölk och som ger ditt barn en bra start. Om du känner att förlossningen börjar, kommer din barnmorska att undersöka livmoderhalsen. Hon kommer att se om den har börjat utplånas (bli tunnare) och dilateras (öppnas).

När du besöker barnmorskan kommer hon att kontrollera hur bebisen ligger. Denna information skrivs in i din journal så att de vet din historia när du kommer till sjukhuset för att föda.

Jag. Har nog skrivit av mig tillräckligt hehe. Mest otålig nu och vill att bebisen ska komma, gärna i slutet av veckan då jag anses vara “fullgången” :D Hade nog tänkt börja packa BB-väskan nu, man vet ju aldrig när det blir dax!

Någon skillnad? Haha

Var hos barnmorskan i morse! Allt såg bra ut, bebisen låg med huvudet neråt och rumpan upp hehe, precis som jag misstänkte. Jag pratade om att jag har mycket förvärkar, gör ganska ont imellanåt och dom kommer varje dag nu, men men. Sen frågade jag ifall det kunde vara foglossning som jag kände av i ljumsken och självklart var det de, så det är nog bara att knipa ihop och hoppas att det inte blir värre. Annars så var alla värden bra!! Den lille sparkar allt på för fullt vissa stunder nu, mycket på mina stackars revben. Eller sparkar kan man ju inte kalla dom för längre utan mer starka knuffar. Jag ligger ju över “normal” sträcket på SF kurvan men hon tyckte att det kändes som en normal stor bebis så det är säkert mycket fostervatten runt den. Lite av en lättnad då jag blivit en aning nervös det sista så att jag inte blir tvungen att klämma ut en 4-5 kg bebis haha Emelia vägde ju bara 2945g och var bara 49cm lång vilket jag tyckte var lagom Nästa besök skulle vara om 2 veckor en dag innan jag går in i vecka 39, då är det verkligen inte långt kvar!! Men vem vet kanske har bebisen redan tittat ut då, kan ju hoppas.

SF- 36

Hjärtljud- 130

Vecka 35 +6

Efter att jag lämnade Emelia på dagis kl 9 så åkte jag direkt till Trollhättan. Hälsade på mamma och pappa sen åkte jag till Överby för att inhandla lite byxor till tjejen som växer så att det knakar. Det blev 3 par jeans, 2 tights och 5 par strumpor. Fick köpt en till amnings BH till mig själv oxå, då dom sålde alla BHs för 99;- på Kapphal. Sen åkte jag förbi mamma och pappa igen och åt en god lunch.

Nu sitter jag här och kan i stort sett inte röra mig. Hade tänkte börja med maten direkt när jag kom hem vid 14 men jag kan inte stå upp. Det måste vara detta dom kallar för foglossning. Kan inte ringa min barnmorska heller då hon är ledig denna veckan. Men ska ta det med den andra barnmorskan på torsdag då jag ska dit för rutin kollen. Får se om den lilla ligger tillrätta med huvudet neråt. Det tror jag  i.o.f att den gör, vad annars är orsaken till att det känns som om h*n vill ut, typ nu!

Tony kom hem nyss oxå med en bulle så nu har vi fikat lite!! Nu ska jag bara ta det lugnt och vila.