Avslagen har begett sig av och jag kunde idag, efter 9 1/2 veckor, baaadaaa! <3
Nu kommer såklart paniken att jag kanske sett fel, eller att det skulle ”komma tillbaka”, men det tror jag inte.
Men det var en upplevelse att bada med en blandning av förtjusning och förskräckelse.

Isabelle tog sitt premiärbad i badkaret tillsammans med mig också och den här lilla tjejen Älskar att bada. Hon plaskade och sprattlade runt som en liten fisk och bara log. <3

Jag fick ju såna problem med just avslagen och blödningar och allt vad som kommer till efter graviditeten.
Jag blödde mycket och länge tills jag, för några veckor sen, blödde igenom binda, trosor och byxor. Fick då tabletter som skulle dra ihop livmodern, samma som jag fick på bb där jag också fick något slags flytande järntillskott.

Jag var likblek och grå under flera veckor och kom till känna att läkningen efter förlossningen var tuffare än vad jag trodde. Inte bara av smärtan. Utan också hela ”dealen” med att inte känna mig som en människa. Kände mig bara trasig.
Kunde inte sitta ordentligt, hade konstanta blödningar som en evig mens, bröst som höll på att gå sönder, eftervärkar värre än mensvärkar och toalettbesöken blev en utmaning och något jag helst drog ut på.

Men nu. Nu mina vänner så börjas det läkas.
Det tar ju ett år innan man är helt läkt, men nu menar jag att vara i det här stadiet att kunna göra alla det här småsakerna som man annars tar förgivet.
Såsom att bada, gå i högklackat, sitta utan badring, inte behöva ha binda hela tiden, ha sex och bara kunna känna mig ”normal” igen.
Faktiskt.

Så nu tänker jag njuta av att kunna ta mina bad som är så efterlängtade och bara umgås med min dotter och njuta av livet . Tack för det!