Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för april, 2017

Förlossningsberättelse- dagen innan ❤

2017-04-30 @ 13:36

Vad vad det då som hände, den 19e februari när lilla tjejen bestämde sig för att kika ut- 2veckor tidigare än tänkt.

Jag har haft i mina tankar att det skulle kunna gå fort med nr 3 men samtidigt har jag hört att det även kan vara en lurig förlossning. Antingen drar den ut på tiden eller så går det kvickt som ögat.
Jag hade dock inte haft en enda förvärk eller något över huvud taget på känn att hon ville kika ut tidigare än bf. Jag hade till och med bestämt och hoppats på att hon ville stanna till MINST bf. Kanske till och med gå över tiden lite.

Jag hade massor på G där hemma och var inte alls mentalt förberedd på att få en liten bebis till. Att äntligen bli 3barnsmamma. Det kändes så himla avlägset!

Lördagen den 18februari var en proppfull dag. Mina föräldrar var på besök från Småland och även Stoffes pappa kom på besök över en fika.
Full rulle hela dagen och så fort dom tagit tåget hemåt så åkte hela familjen hem till våra vänner Sally och Linus för middac och mys!
Kvällen blev lång och vi var inte hemma förrän 01-02 tiden. Trötta som attans var vi så hela familjen slocknade direkt när vi kom hem…..

20170218_204439

…..helt oventande vad som skulle ske några timmar senare :)

En förälders mardröm!

2017-04-12 @ 21:27

Godkväll!

livet som trebarnsmamma är minst sakt hektisk. Lugn och ro finns inte men vad gör det?! Jag har världens bästa barn och man ska verkligen ta vara på varje sekund man har. För det kan verkligen sluta precis när som. Jag är en person som väldigt sällan oroar mig för onödiga saker och jag är väldigt sällan rädd.

En dag för ca två veckor sedan var jag rädd…..så fruktansvärt rädd.
Sådär när kroppen på en sekund börjar sticka i varje cell och benen blir som gele och man handlar på automatik och känsla….Den känslan trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle få känna, även om det kanske är naivt att tro. Jag är en positiv person. Inget kan hända mig….tänker jag.

För två veckor sedan slutade Lexie att andas för en stund… För oss kändes det som en timme, men i verkligenheten var det ca 30-40sekunder. Dessa sekunder är dom absolut längsta i mitt liv.
För i över en halv minut trodde jag att jag hade förlorat min dotter. Alla tankar som spelas upp och rör runt i hjärnan på dessa sekunder är enorma!
När jag tänker på det och går igenom allt i huvudet så kommer klumpen i magen tillbaka smygandes.

_MG_4386

Älskade lilla tjej! ❤