Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Babydesign.byA

2017-11-08 @ 09:33

Det är alldeles sjukt mycket som hänt på senaste tiden så jag får helt enkelt ta en sak i taget här på bloggen.

Som några av er vet jobbar jag hemifrån i samarbete med företaget Forever Living. Det är helt underbart roligt och min kollegor och nyfunna vännet där är så sjukt bra!

Jag har nu dessutom startat ett företag- där jag tillverkar diverse babyaccessoarer.
Jag gör egna napphållare, bitleksaker, amning/pillhalsband, vagnhängen, väskhängen m.m.

Det är så himla roligt att vara kreativ på detta sätt.
Mitt företag heter Babydesign.byA och kan hittas pp facebook och instagram.
Nästa helg kommer jag stå på julmarknad och visa upp mina saker :)

IMG_20171105_105456_277

20171012_140907

20170930_203032

Lite av det jag gjort! 😉

Välkommen att besöka mig på mina sidor.

Kram på er!

Livet som ändras

2017-11-04 @ 13:41

Goddag!

Nu var det ett tag sedan och hjälp vad mycket som hänt sedan min dotter kom till världen.
Livet som trebarnsmamma är minsann inte lätt. Man ska hinna med så otroligt mycket och alla barnen ska få lika mycket uppmärksamhet- i den mån det går såklart. Lexie som är så liten har självklart fått mest nu men det är inte så konstigt.

Lexie har nu hunnit bli 8 månader!
Jag har ingen aning om vart tiden tagit vägen men den fullkomligt flyger iväg, det är en sak som är säker!:)

20171025_122031

En sak kan jag dessutom tillägga- livet har blivit ÄNNU bättre!

Kärlek till er!

Förlossningsberättelse Lexie <3

2017-06-21 @ 20:05

Här kommer den. En av dom lyckligaste dagarna i mitt liv och samtidigt en av dom mest förvirrande dagarna i mitt liv.
Jag var inte alls beredd att min dotter skulle komma två veckor innan beräknat datum.

Nej, jag var inte alls förbered- varken psykiskt eller med det praktiska!
Jag hade bestämt att hon skulle vänta till Mars. Jag gillar inte ens februari månad och jag hade massor inplanerat innan det var dags att välkomna prinsessan till vår familj…..trodde jag.

Jag var väldigt säker på att hon skulle lyda mig då hon var beräknad att vara lite mindre än pojkarna och dessutom för att jag inte haft någon som helst känning under hela min graviditet att det skulle vara på G. Inga sammandragningar, förvärkar eller minskade fosterörelser. Allt hade flytit på helt i sin ordning.
Samtidigt vet jag att det inte behöver finnas någon känning innan eftersom jag varken hade det med Neo eller Vincent. Dock tänkte jag någon stans att alla tre graviditeter inte kan vara så pass lika.

Vi hade varit hos vänner dagen innan. Det blev sent och vi kom inte i säng förrän ett eller två på natten om jag inte minns helt fel.
Som vanligt vaknade jag för att kissa. Klockan var runt 5. Jag vet inte varför, men jag hade en konstig känsla. Jag var trött och seg men såg att kanske, kanske börjar slemproppen släppa. Tyckte det såg ut så men kunde inte urskilja i mörkret. Jag visste såklart att slemproppen kan släppa flera veckor innan det är dags, men mina andra förlossningar har börjat med slemproppen så jag kunde ändå inte släppa tanken att kanske, kanske är det snart dags.
Min första tanke var NEEEEJ, inte än. Jag har massor kvar att göra och har jag inte alls någon lust att föda dom närmsta dagarna.

Jag gick tillbaka till sängen men kunde inte somna om. Tankarna kom om och om igen. Jag hade inte ens packat klart förlossningsväskan och barnen skulle bli klippta samma dag.
Ju mer jag tänkte på allt, desto mer pigg blev jag.
Helt omöjligt att somna om.
Det var bara att stiga upp, sätta igång tvn och hoppas på att jag skulle bli trött snart igen.
Klockan blev 06.00 och jag var tvungen att kila på toa igen. Jag var tvungen att se om det var slemproppen som började släppa. Kunde inte urskilja nu heller men tyckte det kunde vara något. Inga känningar men jag hade ändå en konstig känsla i kroppen. En känsla som bara vi mammor kan ha.
Jag bestämde mig för att väcka Stoffe och berätta ang min känsla och vad jag trodde kunde vara slemproppen.
Han kunde såklart inte heller somna om efter det samtalet.

En stund senare kom lite tryckade känsla i ryggen. Direkt kände jag igen den.
Jo, det kanske trots allt blir bebis. I alla fallinom det närmsta.
Inget som gjorde ont, och inget som var regelbundet alls. Men känslan satt precis på samma ställe som vid dom andra förlossningarna. Alltså endast i ryggen.

Det kunde vara tio minter mellan trycken som fortfarande inte gjorde ont men jag ville inte vänta för länge hemma utan kände att vi i alla fall kunde åka in och se om jag börjat öppna mig.
Min barnmorska och jag pratade om att jag vid minsta känning skulle hålla koll då mina andra förlossningar gått snabbt. Lika bra att kolla. Kanske är jag öppen 1cm, kanske 3, kanske 0. Men då vet jag i alla fall.

Dessutom ville jag så gärna ha bedövning denna gången. då måste jag komma in i tid eftersom det inte har hunnits med förut.

Vi ringde barnvakten och meddelade att vi kanske kommer behöva åka in idag. Men vi skulle i så fall ringa igen.
Därefter ringer vi förlossningen och berättar situationen. Inga regelbundnavärkar, ingen direkt smärta, ingen vattenavgång men en konstigt känsla i huvudet.
Tydligen hade dom jättelugnt på förlossningen så vi kunde i lugn och ro packa ner våra saker och komma in för en undersökning om vi ville.

Vi ringde barnvakten igen och berättade att vi skulle åka in eftersom det ändå var så lugnt på förlossningen men att vi troligtvis kommer hem igen efter jag blivit undersökt.
Stoffe går och hämtar bilen som är parkerad en bit bort, barnen vaknar och barnvakten kommer.
Jag betättar för barnen att vi ska in till doktorna och kolla min mage. Jag kan prata igenom värkarna som fortfarande inte gör särskillt ont. Jag tänker för mig själv att jag hoppas jag är öppen lite i alla fall. Annars är det sjukt pinsamt. Tänk om dom säger att jag inte är öppen något. Kanske ska vi vänta lite till hemma? Vi bestämmer oss alla fall för att åka in.
I bilen börjar det göra mer ont och när vi hoppar ut ur bilen vid KK får jag en värk som jag måste stanna och andas mig igenom.

När vi kommer in pratar vi med en BM och vi får ett rum. Jag går och kissar och ska bli undersökt. Jag berättar att jag önskar bedövning och hon lovar mig att hon ska ordna det direkt när hon undersökt mig.
Anledningen till att jag vill ha Epidural är att jag vill prova på den smärtlindringen. Jag klarar mig utan den, och det har jag gjort förut men jag ville prova denna gången.

Klockan är nu 08.15.
Dom onda värkarna som jag behöver andas mig igenom koncentrerat börjar runt 08.00 skulle jag säga.
Mina tankar när hon undersöker mig är : hoppas jag är öppen liiiite iaf!
Hon tittar upp på mig med en lite medlidande blick och säger: Tyvärr kommer du inte kunna få bedövning denna gången heller- du är öppen 9cm! (?!?!?).

Den chocken är inte att leka med. Jag fattar ingenting.
Tusen tankar far omkring i huvudet. Jag hade bara tänkt bli undersökt nu ju. Inte få bebis!
Stoffe fick kila ut och flytta bilen då vi inte hade parkerat den ordentligt på långtidsparkeringen och det börjar fyllas med folk i rummet.
Dom packar upp alla prylar, få på ctg för att se hjärtljud och sammandragningar och jag får sjukhuskappan.

Efter en stund får jag lustgas och 8.45 är tanken att hon ska ta hål på hinnan för att vattnet ska gå. Precis i samma ögonblick går vattnet av sig självt. 08.51 känner jag att jag måste krysta.
Jag tar i så in i bomben och känner hur öronen börjar tjuta. Allt runt omkring försvinner och den enda jag tänker under dessa minuterna är ” sluta inte krysta. bebisen måste ut, hur ont den än gör. Sluta inte krysta, sluta inte krysta!.
Barnmorskan frågar mig mitt i allt om jag fortfarande har en krystvärk eftersom jag måste samla kraft till nästa.
Jag tänker efter i en sekund och inser att jag krystar utan krystvärk. Då pausar jag. Pausen håller i sig i kanske tio sekunder innan nästa krystvärk kommer.
Pipet i öronen kommer tillbaka, allt blir blurrigt igen och jag tar i som om jag vore Hulken.
Ut flyger lilla prinsessan klockan 08.58….

Jag förstår inte vad som hänt och jag är chock. För en timme sidan hade jag bestämt att endast bli undersökt och poff sa det, så var HON här.

En helt galen förlossning på alla sätt. Efter fyra månader har jag fortfarande inte förstått det.

Vad som hände sedan kommer i nästa inlägg.

2755g
46cm lång
Lexie

IMG_1030

Förlossningsberättelse- dagen innan ❤

2017-04-30 @ 13:36

Vad vad det då som hände, den 19e februari när lilla tjejen bestämde sig för att kika ut- 2veckor tidigare än tänkt.

Jag har haft i mina tankar att det skulle kunna gå fort med nr 3 men samtidigt har jag hört att det även kan vara en lurig förlossning. Antingen drar den ut på tiden eller så går det kvickt som ögat.
Jag hade dock inte haft en enda förvärk eller något över huvud taget på känn att hon ville kika ut tidigare än bf. Jag hade till och med bestämt och hoppats på att hon ville stanna till MINST bf. Kanske till och med gå över tiden lite.

Jag hade massor på G där hemma och var inte alls mentalt förberedd på att få en liten bebis till. Att äntligen bli 3barnsmamma. Det kändes så himla avlägset!

Lördagen den 18februari var en proppfull dag. Mina föräldrar var på besök från Småland och även Stoffes pappa kom på besök över en fika.
Full rulle hela dagen och så fort dom tagit tåget hemåt så åkte hela familjen hem till våra vänner Sally och Linus för middac och mys!
Kvällen blev lång och vi var inte hemma förrän 01-02 tiden. Trötta som attans var vi så hela familjen slocknade direkt när vi kom hem…..

20170218_204439

…..helt oventande vad som skulle ske några timmar senare :)

En förälders mardröm!

2017-04-12 @ 21:27

Godkväll!

livet som trebarnsmamma är minst sakt hektisk. Lugn och ro finns inte men vad gör det?! Jag har världens bästa barn och man ska verkligen ta vara på varje sekund man har. För det kan verkligen sluta precis när som. Jag är en person som väldigt sällan oroar mig för onödiga saker och jag är väldigt sällan rädd.

En dag för ca två veckor sedan var jag rädd…..så fruktansvärt rädd.
Sådär när kroppen på en sekund börjar sticka i varje cell och benen blir som gele och man handlar på automatik och känsla….Den känslan trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle få känna, även om det kanske är naivt att tro. Jag är en positiv person. Inget kan hända mig….tänker jag.

För två veckor sedan slutade Lexie att andas för en stund… För oss kändes det som en timme, men i verkligenheten var det ca 30-40sekunder. Dessa sekunder är dom absolut längsta i mitt liv.
För i över en halv minut trodde jag att jag hade förlorat min dotter. Alla tankar som spelas upp och rör runt i hjärnan på dessa sekunder är enorma!
När jag tänker på det och går igenom allt i huvudet så kommer klumpen i magen tillbaka smygandes.

_MG_4386

Älskade lilla tjej! ❤

Vårkänslor…

2017-03-25 @ 18:25

Visst är det så att våren nu ha börjat komma?! För det är inte bara som jag hoppas väl…. Solen har kikat fram, 10grader varmt och fågelkvitter överallt! Det bara måste vara så.

Jag och lillan har varit ute och njutit medans grabbarna fått leka på dagis. Dom fullkomligt älskar att vara där! Så härligt:)

Idag har vi haft en fixardag. Sånt som måste fixas har vi ordnat här hemma och nu har sambon kilat iväg till några vänner för mat och utgång.
Jag och alla barnen får roa oss hemm helt enkelt.

IMG_20170325_181648_805

Denna lilla tösen vill inget hellre än att vara i famnen. Nu får hon tjocka på sig så att hon kan sitta i en bärsele. Blir så knepigt att gå runt med henne på armen hela dagarna :)

Nu blir det mys en stund innan sängen kallar för kidsen. Ha en fin lördag!

Sjukdomar…..

2017-03-23 @ 13:25

Vilken dag! WOW! Solen skiner, 10 grader varmt och fågelkvitter!
Kanske är det våren som är påväg? Jag hoppas verkligen det. Tyvärr har jag blivit extremt förkyld så min pw som jag hade inplanerad får ställas in tills vidare.

Lilltjejen är än så länge frisk och jag håller verkligen alla mina tummar att hon klarar sig från det! Neo o Vincent är småförkylda och Vincenr äter nu pencillin för öroninflammation. Otroligt drygt med dessa sjukdomar men nu när det blir varmare hoppas vi på mindre sjukdomar….

20170323_085036

Nu sitter jag och stumpan ute på innegården så vi iaf får frisk luft trots en sjuk mamma. :)

Våren är såååå välkommen:)

Hoppas ni har en härlig dag! <3

Lyckan av allt!

2017-03-19 @ 11:21

Nu är det söndag igen och veckan avslutas med en härlig dag.
stoffe jobbar idag så jag och mina tre galningar till barn är hemma och donar.

Jag har hunnit med att städa lägenheten, duschat och lagat hemmagjorda köttbullar. Det var tydligen väldigt viktigt att äta köttbullar idag och eftersom vi inte hade några hemma fick jag ta fram färs och tillaga egna. Hoppas det ska smaka för herrarna. Man kan nämligen aldrig veta 😉

Igår var hela familjen hemma hos våra fantastiska vänner Sally o Linus. Det är ganska nyfunna vänner genom mitt arbete hemifrån med grymma produkter. Jag är så glad att jag hittat så härliga människor trots att man inte är tonåring längre 😉 Det blev god middag och en massa prat tills vi alla blev trötta och det var dags att besöka John Blund.

Jag måste dela med mig av ännu en bild från min gravidfotografering jag gjorde för 6veckor sedan.

IMG_0854

Ni som bor i Skåne bör verkligen prata med denna duktiga fotograf för fotografering av olika slag. Hon är grym!

Ha en underbar söndag! ❤

Min dotter är nu född❤

2017-03-16 @ 14:30

Vad har hänt mer i mitt liv då?

Jo, den 19 februari – 2v innan bf, bestämde sig min lilla bebis att det var dags att se världens ljus.
Jag hade då varit hemma från jobbet på salongen i två veckor och hade tänkt vara hemma MINST två veckor till för att varva ner och bara vara. Ibland blir det dock inte som man planerar och tänker och så var det i detta fallet.

Självklart kommer en förlossningsberättelse snart också. Det har tagit i princip fram tills NU innan jag fått smälta allt som hände den dagen och hur hela min planering bara bestämde sig för att skita sig :)

Vi är otroligt lyckliga och allt är sådär sjukt underbart!

En liten tjej på 2755g och 46cm (huvud 34cm)
IMG_0937

Hög på livet!

2017-03-15 @ 22:09

Godkväll!

Nu är jag tillbaka! Det har hänt otroligt mycket det senaste året vilket har fått bloggen att komma sist.
Nu har jag äntligen kommit ifatt med livet och jag njuter så in i bomben.

Jag är hög på livet! Jag har aldrig någonsin mått så här bra!
Varje morgon vaknar jag med ett leende och jag får fjärilar i magen hela tiden. Den känslan är helt magisk.

För några veckor sedan var jag på en gravidfotografering där min vän Elin fotade mig och magen. Jag är otroligt nöjd med bilderna och kunde inte önskat mig bättre foton!

FB_IMG_1487261729590

Jag kommer berätta mer om allt som hänt så håll ut :)

Kram på er!