Tänk alltså. Tänk att i natt var det hela 3år sedan jag blev mamma. Innan dess hade jag bara varit flickvän, dotter, syster, vän….. Men jisses- MAMMA. Jag hade burit ett litet barn 1(!!!!)gång i mitt liv innan. Och då var det i 10sekunder. Det är helt sjukt. Jag har aldrig varit barnkär på det viset. Men ett eget barn, det ville jag ha länge. Äntligen skulle han komma. MIN, MIN, MIN son! Min alldeles egna underbara son. Ingen annan i världen skulle bestämma om honom. Jag skulle få uppfostra honon, ge honom mat, rädda honom från den onda världen. En sjuk känsla. Som skulle visa sig vara den absolut bästa känslani världen. Den kärlek man har för sitt barn går inte att beskriva. Det gör verkligen ONT i hjärtat när dom är sjuka, ledsna eller bara mår dåligt. Att man skulle tappa sig själv hade ingen sagt, men det fick man snabbt se. Dock bestämde jag mig lika snabbt att få tillbaka mig. Och INTE bli den mamman som tackar nej till allt eller slutar bry sig om sitt eget. Därför har det varit så sen Neo kom. Att han alltid har fått följa med. Vart som, när som. Det har alltid gått kanon! Precis en sådan familj som jag drömt om! När barn nr 2 kom fortSatte det. Så det GÅR- men bara om man vill. Många vill faktiskt inte fortsätta som förut, och det tycker jag är helt okej. Alla ska göra det som passar en själv. Så lyssna inte på någon annan än dig själv. Lyssna på magkänslan och inget annat.

3år den 4/7 ❤️
Att vara mamma är det bästa (och det jobbigaste) på jorden. Men ack så jag ÄLSKAR DET! Ni är mitt liv, mina små juveler, min värld.