Add Comment Register

Olyckan

söndag 5 augusti 2018 kl 19:44

Nu ska jag berätta om det värsta jag upplevt i hela mitt liv. När jag inte viste om livet tog slut eller inte även om det var för några sekunder. Den känslan är fruktansvärt och va händer med familjen? Fy fan!

Dagen var den 14:e juli, en lördag. Jag var på väg hem från affären på vid 19 tiden och jag mins det var typ helt tomt efter vägarna. Jag kommer åkandes på en väg där resterande vägar har väjningsplikt. Jag vet att jag just gasat upp till ca 60-70 km/h. Jag ser en bil komma från min högra sida i otroligt högfart. Men så kör ju många. Gasar skit fort fram till korsningen och tvärnitar typ. Inte den här bilen. Jag han bara tänka ”va fort den kör” .. ”den stannar inte” sen kom smällen! Jag tappade andan, det tjöt i öronen och det blev svart för ögonen. Den sekunden trodde ja att jag dog, eller att de liksom va sekunden innan det blir svart och man försvinner. Jag han tänka så mycket dessa sekunder innan bilen stannade. När jag inser att ja lever och tittar upp så ser jag bilen åka full fart rakt ut i skogen mot ett träd. Där fick ja panik för andra gången. Försökte bromsa med upplevde det som att bromsen inte fungerade för bilen spetta ju rakt ur i skogen ändå. Missar trädet med minde än en cm helt seriöst. Fattar inte hur man kan ha sån tur! När bilen va still tänkte ja hela tiden ”svimma inte svimma inte” jag var så rädd för att försvinna från barnen. Sen kommer panik nr 3. Bilen står ju och går, det luktar bränt och det är nån slags rök i hela bilen. Jag är övertygad om att nu börjar bilen brinna eller explodera. Fumlar upp bältet fort som fan, försöker öppna min dörr, går inte. Ett träd i vägen. Tar min väska som innehåller mobil, måste kontakta nån! Och kryper ur bilen på passagerar sidan, väl ute i de höga gräset vänder ja till bilen igen och stänger av den och drar ur nyckeln. Varför? Ingen aning. Nån knepig reflex kanske jag vet inte. Tittar upp mot vägen och ser den gråa bilen halvt mos uppe på vägen och ur bilen kommer en ung kille och en tjej. Vi kollar med varandra att alla mår ok. Vi vet nog inte svaret själv men alla är ju ur bilarna och står på sina ben. Bilar som åker förbi stannar och ambulans, räddningstjänst och polis tillkallas. Ambulansen kommer först. Kollad nacke och rygg och min hand som blöder och värker och skakar. Ja tänkte bara låt mig åka hem. Jag ville bara hem. Under allt kaos fick jag i väg ett sms till Fagge som kom som ett skott med barnen. När kaoset lagt sig och bilarna var på väg att bogseras bort åkte vi hem. I chock! Jag var mest bara likgiltig. Så jävla tacksam att ja fick pussa barnen godnatt den kvällen men annars fanns inga känslor i min kropp. Helt avstäng. Reaktionen kom dagen efter.

Bilden jag tog i från bilen innan vi åkte. Jag åkte i röda bilen som ligger i skogen.

Flora fick en ”räddnings apa” av en kille från räddnings tjänsten.

Och så här såg bilen ut på nära håll.

Tack Gud för krockkuddar säger jag! Fick veta av räddningstjänsten att de va röken från krock kuddarna i bilen vid krocken och inte typ att den skulle explodera eller brinna. Va en helt del kuddar som blåstes upp! Tur du hade en bra bil sa en räddningsarbetare! Och vilken tur jag/vi hade! Hade kunnat gått åt helvete totalt! Så vi hade verkligen tur i oturen. Och jag är evigt tacksam att jag var ensam i bilen.

Min hand slutade inte göra ont så på måndagen åkte jag till hc för en koll. Fick komma till röntgen och röntga hand och överkropp eftersom hela överkroppen fick en rejäl smäll! Allt såg bra ut utom handen. Så vidare mot akuten och gipsa. Hade fått en spricka mitt på handen kan man säga så fick gips i 3 veckor.

Om 2 dagar får jag ta bort gipset äntligen!

Hur känns kroppen efter en sån här krock då? Jo totalt helt jävla mörbultat, varenda del i hela överkroppen gjorde ont i en hel vecka efteråt. Värst var de där bältet satt. Och sen näsan som fick ta smällen av krockkudden. Den va typ blå en vecka också. Sen va jag bara helt slut. Utmattad. Trött. Sov sjukt mycket den veckan. Och humöret var upp och ner. Arg ledsen, glad och tacksam om vart annat.

Och nu mer har jag verkligen en helt annan syn på livet. De kan ta slut så fort oväntat av både sjukdomar och olyckor. I min värld känns en hel del saker som bagateller nu mer. Jag är mest glad att ja lever. Jag tar inte livet för givet längre. Är tacksam för varenda dag jag har tillsammans med mina nära och kära.

Hur det känns att åka bil nu? Inte roligt. Känslan som du kanske har i magen när du ska till en arbetsintervju eller åka till tandläkaren om du är rädd för det. Exakt den känslan i magen varenda meter ja åker. Är väldigt vaksam och ser allt! Blir jätte nervös när bilar kommer i hög fart från olika håll och kanter och kan bryta ihop totalt för en onormalt hård inbromsning jag inte är beredd på.

Jag ska tatuera in Ängla vingar i framtiden som symbol för den ängla vakt jag hade den dagen…

Jag är så glad att jag lever och att de ”bara” va handen som fick en fraktur. Orkar inte ens tänka på vad som kunna hända..

En kommentarKommentera »

  1. Technoarads.com

    YouTube is one of the best place to enjoy not only music and videos but learn. YouTube is the first search engine that is based on videos where you can find almost solutions of every problem

Skriv ett svar


8 + sju =