MAGEN

Add Comment Register

HAVANDESKAPSFÖRGIFTNING?

Efter inlägget som jag skrev igår så bestämde vi oss för att åka in till förlossningen. Smärtan i magen försvann inte och illamåendet blev värre igen. Kristoffer jobbade kväll så direkt när han kom hem vid 22 åkte vi och lämnade Adelie hos min mamma och direkt därifrån åkte vi  till förlossningen.

När vi kom in tog det upp till 1 timme innan dom lyckades få in lillans hjärtljud på ctg-maksinen. 3 barnmorskor försökte och alla skrattade och påpekade hur aktiv lillan i magen är. Hon sparkade och levde rövarn därinne så att det blev svårt för personalen att göra sitt jobb. Det som var skönt var ju att man verkligen kunde känna att hon rörde sig annars hade man blivit nojig över att det tog så lång tid innan hjärtljudet hittades.

Vår lilla busunge<3

Tillslut fick dom in hjärtljudet och dom kunde läsa av kurvan….men tyvärr inte tillräckligt.

Efter ytterligare 1 1/2 timme fick jag träffa läkaren. Blodtrycket såg bra ut och jag hade ingen feber. Läkaren trodde att smärtan i magen som jag beskrev kan bero på att jag har kräkts. Så hon skrev ut omeprazol till mig som jag ska testa att äta i 1 vecka. Ett ultraljud gjordes och allt såg bra ut med lillan. Hon har växt som hon ska och fostervattnet va som det skulle. Hon tyckte däremot att hon låg väldigt långt ner med huvudet och blev orolig över att hon var påväg ut eftersom jag även har haft sammandragningar en längre period. Så en vaginal undersökning gjordes. Allt såg bra ut. Ingen bebis påväg ut än:) Skönt att höra. Men däremot så hade jag lite äggvita i urinet som måste kollas upp om en vecka.:/ Jag måste även åka in direkt om min huvudvärk som kommer och går blir ännu värre.

Innan vi fick åka hem ville dom ta blodprover och dom ville även att jag skulle ligga still ytterligare i 20 min med cg-maskinen. Det tog lika lång tid denna gång att hitta hjärtljudet. Men tillslut gick det och kurvan såg bra ut så vi kunde åka hem. 4.30 var vi hemma och äntligen kunde vi få sova.

Så ärligt talat så känner jag mig lite förvirrad över vad som hände igår.  Jag känner mig fortfarande illamående och smärtan i magen är kvar. Huvudvärken kommer ibland, men går att dämpa med alvedon.

Jag får helt enkelt avvakta och vänta tills nästa vecka. Hoppas på att urinprovet ser bra ut så att dom kan utesluta havandeskapsförgiftning.

Det känns som den här graviditeten har stött på alla hinder. Vill bara att den sista tiden av graviditeten ska vara mysig.

FullSizeRender

 

Var tvungen att ligga på sidan för att lillan skulle sparka mindre. Britsen var så hård och obekväm så att smärtan i höfter och blygdben har varit hemsk idag:(

/Felicia

 

MVC & ILLAMÅENDE.

Det är så typiskt! Bara för att jag  har sagt att jag inte har mått illa under graviditeten så ska man såklart helt plötsligt börja att kräkas. Har i 2 dagar mått illa och kräkts. Har inte kunnat fått i mig nått som har velat stanna kvar och jag känner mig alldeles matt i kroppen. Huvudet håller på att sprängas och det enda som hjälper är att sitta i duschen. Så nu ser jag ut som ett hängigt russin. Varför ska jag må illa nu? Är det vanligt att man gör det i slutet av graviditeten?

Idag var jag även hos min barnmorska. Berättade att jag mådde illa, men det skulle jag inte oroa mig för. Bebisen är större nu och kan trycka på i magen. Så det är väl förmodligen det som gör så att jag mår illa. Tänkte först  att det skulle kunna vara havandeskapsförgiftning, men allt såg bra ut.

Blodprovet såg bra ut. Min puls såg bra ut och lilla bebisens hjärtljud såg bra ut. 140 slag:) Barnmorskan hade mig sig en praktikant i rummet som frågade om hon fick känna mig mig mage. Hon fnissade lite lätt när hon fick se hur aktiv L är därinne. Hela magen rörde på sig och hon kunde lätt gissa hur hon låg:) Däremot så hade sf-kurvan sjunkit så jag måste komma tillbaka om 2 veckor igen. Hoppas det inte är något allvarligt. Har faktiskt märkt att magen är lägre och mindre. Sf-kurvan kan tydligen sjunka om bebisen ändrar läge. Vilket det verkar som att L har gjort.

Vill även tacka för alla fina kommentarer på Instagram och på Youtube. Så kul att ni gillar oss och att ni ser framemot att följa vår resa i ”Gravid vecka för vecka”.:)

Nu ska jag försöka att få i mig en macka och en kopp te. Önska mig lycka till;)

Hoppas ni får en trevlig kväll.

/Felicia

VECKA 30.

Jippi 3/4 är avklarade och jag går in i vecka 30! Om ca 2 månader kommer jag att bli 2 barnsmamma och jag läääängtar.

Nu börjar det verkligen att närma sig och tanken på att jag ska gå igenom en till förlossning känns kul, skit läskigt och nervöst. Va har jag gett mig in på? Det är verkligen som man säger….man glömmer helt och hållet bort smärtan. Men nu tycker jag att minnet börjar att komma tillbaka. Fy F*N va ont det gjorde! Hur kan man vilja gå igenom detta igen. Och jag som dessutom har sagt att jag vill ha 4 barn. Vi får väl se om jag drar ner på antalet barn efter denna förlossning 😉 Haha! Eh det här ska väl jag greja. Världens envisaste tjej som tror att hon kan klara av all smärta i världen. 😉

IMG_20151101_3

 

En liten uppdatering om graviditeten. Jag mår bra… om man bortser från foglossning, ischias och sammandragningar. Mina värden är bra och bebisen mår bra och det är viktigast. Det andra kan jag stå ut med….ett tag till :) Jag har hittills gått upp 9 kg och jag känner mig faktiskt ganska vacker <3 Magen är som en boll och än så länge har jag inte fått svullna fötter eller vätska i ansiktet.  Tummen upp på det :)  Man känner att det börjar att bli trångt därinne. Lillasyster sparkar hårdare och oftare. Helst rakt upp i revbenet samtidigt som man får sig ett slag ner mellan benen. Man kan tydligt känna hennes fötter och jag älskar att reta henne med att knuffas tillbaka genom att trycka lätt med fingertoppen på magen. Då får man ett argt svar tillbaka och jag blir alldeles fnissig av att det verkligen ligger nån därinne. Tänk att hon är så nära men ändå så långt bort <3

/Felicia

 

ATT VARA SJUKSKRIVEN.

Nu har jag snart varit sjukskriven i 10 veckor. Smärtan blir bara värre och vissa nätter sover jag knappt. Varje rörelse känns som ett knivhugg mellan benen och höften. Går jag för länge får jag väldigt ont och det känns som jag går och bär på tunga vikter runt midja och ben. Det känns som att bebisen är på väg ut och sammandragningarna kommer tätare och starkare. Denna vecka går jag in i vecka 30. Konstigt nog så känns det som att tiden har gått fort även fast det är 10 veckor kvar till BF. Nu börjar jag äntligen se ett slut på denna graviditet och smärta. Jag älskar att vara gravid, men hade hoppats på att denna graviditet skulle ha varit lika enkel som den första. Jag som hade längtat så länge efter att bli gravid igen så att jag kunde få njuta denna gången och att få känna sig vacker. För det gjorde jag inte förra gången.  Redan tidigt i denna graviditet handlade jag snygga mammakläder för att inte hamna i mjukisträsket. Men där hamnade jag ändå. Det känns så onödigt att piffa upp sig varje dag när man ska spendera den största delen av dagen i soffan eller sängen. Men jag försöker att ta vara på varje tillfälle då jag ska lämna hemmet 😉 Då åker dom sköna byxorna av. Håret släpps ner och sminket åker på :) För mig är det viktigt att känna sig vacker när kroppen ändrar på sig mycket under en sån kort period.  Allt känns lite bättre med snygga kläder och smink när man ser ut som en barbamamma helt enkelt 😉

Det känns hemskt att säga att man är less på att vara gravid. Men det är inte själva graviditeten som jag är less på utan att behöva vara så begränsad till vad man kan och orkar göra. Som sagt. Jag älskar min lilla mage och känslan av att det ligger nån där inne. Men just nu vill jag att dom här 2 månaderna ska rusa förbi så att jag äntligen kan få träffa min andra lilla dotter <3 Ska bli så häftigt att bli 2 barnsmamma!

IMG_20151029_2

Magen vecka 8  VS vecka 29 <3

MINSKAD AKTIVITET.

Jag börjar att bli lite orolig över lillasyster i magen. Hon är i vanliga fall världens vilde. Sparkar hårt i stort sett hela dagarna. Även när jag går och sitter. Känner alltid rörelser, men nu tycker jag att kraften på sparkarna inte är lika starka. Jag känner av henne på kvällen, men väldigt svagt på dagen. Känner att hon rör sig, men inte lika mycket som det brukar vara. Var hos barnmorskan i Torsdags och då tog det ett tag för henne att hitta bebisens hjärtljud. Tillslut hittade hon hjärtljudet och hon sa att det lät bra. Men hur ska man veta om nått är fel? Jag känner ju av henne, men inte på samma sätt tycker jag. Kanske är bäst att åka in om hon inte kommer igång ordentligt under kvällen.

IMG_20151010_2

Imorgon går jag in i vecka 27 <3

SAMMANDRAGNINGAR.

Den här dagen har varit seg. Har gått mellan sängen och soffan hela dagen med kraftiga sammandragningar. Dom blir bara värre för varje vecka som går. Är orolig över att nått ska hända, men jag har pratat med läkare och hon har sagt att jag inte behöver vara orolig även fast dom gör ont och håller i sig länge.  Magen har i stort sett varit stenhård sen jag vaknade. Bara några timmar som har varit någorlunda avslappnande. Varför får vissa så mycket sammandragningar?! Min mamma och min moster hade också problem med det. Har nog ärvt den härliga genen från dom. Hehe! Det är så obehagligt när sammandragningen kommer. Det känns som att benen ska gå isär och att magen ska explodera. Stackars lillan som ligger därinne i det trånga. Vilken obehaglig känsla det måste vara att bli klämd när livmodern ska öva sig hela tiden. Kommer att få ett proffs till livmoder 😉

Just nu är jag i vecka 22. 130 dagar kvar till BF…..130 dagar!! Va ska göra om dagarna tills dess?! Har varit hemma i snart 3 veckor och jag börjar redan att bli rastlös. Det verkar som att chansen är ganska liten på att det ska bli helt bra igen. Kanske att smärtan blir lite bättre, men den kommer förmodligen inte att försvinna helt :( Min barnmorska tyckte jag var rolig som trodde att denna graviditet skulle bli som min förra. Med mitt yrke + en 2 åring hemma så är oddsen ganska små att den här graviditeten skulle bli som den förra. Hon föreslog att redan nu boka in en ny läkartid för eventuell förlängd sjukskrivning.

IMG_20150908_2  IMG_20150908_3

En liten tjej som längtar efter sin lillasyster <3

ONT.

God morgon!

Har tagit mig upp ur sängen och ligger nu i soffan med 10 kuddar omkring mig. Har ont idag. Sovit dåligt och smärtan i höfterna blir bara värre.

Kristoffer har precis åkt och lämnat Adelie så idag har jag möjlighet att vila upp mig. Är så tacksam över att Adelie får vara hos min mamma om dagarna även fast jag är hemma.  Det gör stor skillnad när jag har så ont att behöva slippa röra mig en hel dag.

Graviditeten med Adelie var i stort sätt smärtfri. Jag jobbar som Frisör och kunde jobba fram till vecka. 35, 36 med henne i magen. Blev sjukskriven 50 % i slutet, men valde att gå på mammaledighet tillslut för att min kropp sa emot när det bara var 1 månad kvar. Trodde att denna graviditet skulle bete sig likadant, men där trodde jag fel.

Det började med att jag fick tidiga sammandragningar och molvärk i magen i v.8. Tänkte inte så mycket på det. Ingenting som gjorde ont, men försökte ändå att träna upp bäckenet i förebyggande syfte. I v. 14 började jag känna ilningar i högre höft och ben. Även smärta mellan benen. Trodde det skulle gå över med lite mer träning, men smärtan blev bara värre så tillslut brast det och jag kunde inte komma upp ur sängen en morgon. Jag skrek av smärta och grinade över att det gjorde så ont när jag försökte röra mig. Det kändes som att benen skulle gå isär och ilningarna i höften var som knivar. Sammandragningarna gjorde ont och kändes som en konstant sendrag. Jag blev tvungen att stanna hemma från jobbet den dagen och kände bara ångest. Varför skulle det bli såhär denna gång!? Ringde till MVC och dom rekommenderade mig att sjukskriva mig själv en vecka. Träffa sjukgymnast och boka en tid till läkare. Så jag gjorde det. Kände jobbigt först att intala sig själv att det inte går och att jag behöver hjälp. Är en sån person som inte gillar att klaga. Jag har hög smärttröskel och kör bara på, men känner nu att det är viktigt att lyssna på kroppen så att man inte får komplikationer efteråt. Träffade en super trevlig sjukgymnast som verkligen förstod hur jag kände. Hon kunde knappt röra på mig utan att det gjorde ont och jag brast ut i tårar. Hon konstaterade att jag har fått en ordentlig foglossning och fick tips på små övningar att göra hemma för att försöka minska på smärtan. Har gjort övningarna nu i en vecka, men hittills har det inte blivit bättre.

I måndags träffade jag en läkare på MVC. Hon frågade hur jag mådde och då kunde jag inte hålla tårarna inne. Jag skäms över att behöva klaga. Vi har nämligen haft det svårt att skaffa ett syskon till Adelie. Vi har försökt i över 1 år utan resultat. Fick reda på att jag har PCOS och från den dagen har vi kämpat med hormonbehandlingar som har slutat i missfall och krossade drömmar. Tillslut blev jag gravid och sitter här nu i v.21 med en frisk liten tjej i magen. Så det känns så hemskt att klaga på smärtan när man har fått en sån fin gåva. Min läkare så åt mig att sluta tänka så. Har man ont så måste man få hjälp. Hon sjukskrev mig 100% i 4 veckor till en början. Träffar sjukgymnasten regelbundet och ska se om smärtan blir mindre under 4 veckor. Om det inte blir bättre blir det förmodligen sjukskrivning fram till förlossning. Känns som en evighet!

Idag ska jag träffa sjukgymnasten och min barnmorska. Ska bli härligt att få lyssna på lillans hjärta. Det gör mig alltid glad och lycklig.

Vi hörs senare så ska jag berätta hur det har gått.

 

IMG_20150902_1

Magen i vecka 20 <3

PLANKAN.

Igår började jag med att köra plankan utmaningen. Det är en träningsutmaning som håller på i 30 dagar. För varje dag ökar tiden på hur länge man ska stå i planka. Jag älskar plankan.  Det är enkel, men ändå jobbig och effektiv. Jag ska även börja med annan träning också. Ska testa att träna med Adelie.  Såg en tjej på FB som tränade med sin bebis och det såg väldigt roligt ut. Men gillar inte Addi det så blir det träning med mina lagom tunga hantlar. Ska bli kul att man kan se nått resultat nästa månad. Upp till bevis! Bilder kommer sen :)

20130501-215937 390911_10151050152862858_583831281_n

DEN NAKNA SANNINGEN.

Man kan verkligen säga att min kropp har varit med om mycket. Men trots en ätstörning och en graviditet är jag äntligen stolt över min kropp. Visst jag har bristningar på magen, rumpan och lår. Jag har världens hängpattar och hängrumpa, men va fan gör det när man har en underbar dotter och en fantastisk pojkvän som älskar mig för den jag är och hur jag ser ut. Självklart önskar jag att bristningarna skulle kunna försvinna helt. Men eftersom jag blev gravid när jag vägde väldigt lite hade inte min hud en chans att hinna med i den takt som kroppen växte. Jag gick inte upp jättemycket under graviditeten.  Utan dom första veckorna gick jag upp till normalvikt. Jag åt nyttigt och mådde toppen. Från inskrivningen hos MVC (v.9) tills jag födde gick jag upp nästan 18 kilo. Efter förlossningen tappade jag all vikt ganska snabbt. Jag har inte tränat. Jag har inte kört på någon diet. Utan äter allt med måtta. Det mår jag bäst utav. För jag vet att om jag ska göra på nån diet blir jag besatt. Och jag vill aldrig hamna där jag var förut. Det är nog det jobbigaste jag har varit med om. Att behöva tänka på kalorier hela dagarna är så jobbigt. Nu känner jag mig frisk och välmående.  Däremot ska jag försöka att träna lite här hemma för att få tillbaka styrkan. Jag känner mig svag och vill inte bli en hängig ostkrok. 😉 Jag tror dessutom att mina bristningar kanske kan försvinna lite mer om huden blir tajtare. Hehe upp till bevis helt enkelt. Men om dom inte gör det ska jag visa upp dom stolt på stranden i sommar. För jag har faktiskt burit ett bebis min mage och det är faktiskt inte alla som får uppleva den fantastiska gåvan.

023201413453

Här har vi den nakna sanningen. Såhär ser jag ut just nu efter 9 månader. Det är svårt att fota så att bristningarna syns. Men dom blir lite tydligare när jag sitter ner. Men dom har blivit betydligt mindre synliga.

0232014131153Konstigt nog är det jobbigare att lägga upp den vänstra bilden på när jag vägde som minst än att lägga upp bilderna på min kropp just nu. Jag skäms faktiskt över hur jag såg ut just då.  Jag skäms över hur jag behandlade mig själv. Men det är så skönt att det är över.  Den högra bilden är när jag var som störst under graviditeten. På förlossningen och är härligt vätslefylld. :) Saknar att vara gravid ibland.