Felicia Cardell, 25 år gammal. Mamma till världens sötaste Adelie som föddes 14/4-13. Gravid med en liten lillasyster i magen som är beräknad att komma 16/1-16. En liten "pergotime" bebis som vi har väntat på länge. Bor i Stockholm och är förlovad med Kristoffer <3 Följ gärna med oss i vår vardag. Här skriver jag om det mesta. Allt ifrån graviditetstankar, PCOS, Missfall, En busig 2-åring, Matlagning, Inredning och mycket, mycket mer. Välkommen!

Add Comment Register

MVC.

Idag var jag hos barnmorskan och fick mig en chock! Jag har gått upp mycket i vikt nu när jag inte kan röra mig lika mycket. Jag har varit medveten om det så jag har verkligen försökt att undvika vissa saker under vardagen. Inga onödiga intag av socker tex. Men tydligen så räcker inte det :( Egentligen bryr jag mig inte om siffran på vågen. Så länge jag känner mig fin (vilket är svårt när man är gravid) så orkar jag inte bry mig om siffran. Men det är väldigt svårt att släppa taget om det när man har en ätstörning i bagaget. Det gör inte saken bättre när man varje gång ska behöva väga sig hos BM. Hon kommenterar egentligen inte vad jag väger, men hon frågar lite försiktigt vad jag äter. Även fast hon inte menar nått illa så tar jag illa upp. Det skriker inom mig. Låt mig vara gravid! ”Jag är noga med vad jag äter”. Kan inte göra så mycket mer än så! Jag kan ju liksom inte röra mig. Är sjukskriven av en andledning. Skulle jag kunna tränan så hade jag gjort det.

Jag har hittils gått upp 8 kilo vilket jag inte tycker är så mycket. Men tydligen är det väl det. Min bröst lär ju väga bara dom ca 5 kilo :) Dom har nämligen gått från storlek 70 DD – 75 H. Blir så trött på allt tjat om hur lite man ska gå upp. Det är inte så konstigt att man dras in i dessa tankar och känner sig ful, fet och äcklig. Måste man väga sig hos BM? Man blir ju bara deppig och man njuter inte lika mycket av sin graviditet.

BM tipsade om att börja gå på lätt vattengympa eller bara åka till simhallen för att röra på sig lite. Så efter besöket hos BM fick nog och tvingade med Kristoffer och Adelie till simhallen. Även fast jag inte får simma vanligt bröstsim (Läkarens och sjukgymnastens order) så är det skönt att kunna sprattla lite med benen och kunna känna sig viktlös.
Det var andra gången som vi var i simhallen och Adelie älskade det. Hon blev så lycklig så att hon skakade:)
Perfekt att kunna åka dit när Kristoffer börjar sent. Vågar inte riktigt åka dit själv ännu pga. smärtan.

IMG_20151008_3

Det var ett under att denna lilla tjej ens gick med på att åka hem tillslut 😉 <3

2 reaktioner på ”MVC.

  1. Hej!
    Ja visst är det konstigt att dom kan tycka att det är konstigt att man går upp i vikt under sin graviditet. Va! diet! Det är ju bara sjukt. 12 kilo i vecka 30 är väl inget konstigt. Kan man inte bara få bestämma själv om man vill väga sig eller inte. Man måste väl få kunna njuta av sin graviditet utan att behöva tänka på varenda liten grej man stoppar i sig. Jag förstår att man inte ska behandla sin kropp som en sopphink under graviditeten, men om man redan äter bra och inte slänger i sig sötsaker blir man ju chockad över att höra barnmorskan säga att man har gått upp för mycket i vikt. Va ska man ta till då? Svällt, hårdträning eller farliga dieter.

    Vi får helt enkelt skita i vad dom säger…Att vara gravid är så fantastiskt så det känns hemskt att man ska må dåligt över nått som en främmande människa säger till en. Man vet ju att dom där kilorna kommer att försvinna sen. Trams tycker jag!

    Kram på dig.

  2. hej!
    8 kilo i vecka 27 är väl inte sá mycket! Jag fattar inte heller varför man máste väga sej varje gáng! Jag är själv i vecka 30 nu och i vecka 29 när jag var hos BM visade de sej att jag gátt upp 12kilo! Jag blev genast satt pá diet, inga sötsaker och lite fett i maten sa hon. Sjálv tycker jag egentligen inte att 12kilo är hela världen men nu kan jag inte láta bli att tänka pá de…..som du säger man blir ju deppig för mindre… kram till dej




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


1 + två =