Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Uppgiven

Igår åkte jag och min man till akuten. Vad ska man göra? När vi väl kom fram till receptionen så visste inte riktigt sköterskorna vad de kunde hjälpa mig med. För jag är under utredning. På akuten kan man bara få hjälp med smärtstillande och hantering av det akuta skedet. Sant! Jag berättade om vårdcentralen. Att de nekar mig mer hjälp. Att jag har så ont att jag inte kan jobba. Då blev ena sköterskan upprörd och ringde min vårdcentral. Sa att de måste sjukskriva mig för jag har extrema smärtor. Hon försökte få en tid till min läkare men det gick inte. Men hon fick i alla fall sköterskan att ringa upp mig idag efter att ha pratat med min läkare.

Vi åkte hem igen. Jag kände mig något lättad. För jag hade gjort vad jag kunnat för idag.

Min IVF-läkare ringde mig i måndags precis när jag var hos terapeuten. Så jag missade samtalet. Men hon pratade in på svararen att hon skulle ringa upp mig under tisdagen. Men det gjorde hon aldrig. Så typiskt.

Idag ringde då den här sköterskan. Hon är hemsk. En yngre tjej, tror jag, som pratar med en som om man vore luft. Hon pratar med en precis som om hon vore en telefonförsäljare. Hon hade pratat med min läkare som nekat mig mer sjukskrivning. Eftersom hon inte kunde hitta orsaken. Enligt henne är det IVF-läkaren som får sjukskriva mig eftersom det eventuellt är endometrios och att det är hon som satt mig på morfin. Det kan jag köpa. Men jag tror att smärtan beror på något annat. Då tycker jag det är vårdcentralens skyldighet att hjälpa mig. Kan inte de hitta orsaken till vad som gör ont så får de ju skicka mig vidare till någon annan. Vad kan IVF-läkaren hjälpa mig med där? Jag har en telefontid med denna läkare den 25 maj. En hel evighet när man har så här ont. Sköterskan tyckte på allvar att jag skulle vänta på den tiden för att få hjälp. Det är helt galet. Dessutom anklagade hon mig i underton för att hitta på att jag har ont. Jag fråga satte hennes svar och hon försökte prata bort det med att alla upplever smärta olika. Jag påpekade att jag har hög smärttröskel annars. Men nu orkar jag inte mer. Jag blev så ledsen och arg, började gråta. Sa att det är deras skyldighet att hjälpa mig. Kan inte denna läkaren hitta något fel, ja då får väl en annan läkare titta på mig. Men nej det gick inte. Jag sa även med gråten i halsen att tänk om det är något som sitter längre in. Att jag ska på koloskopi. Tänk om det är något farligt? Det ville hon inte lyssna på. Jag blev så arg så jag la på i örat på henne.

Usch! Fy fan! Vården alltså. Var ska jag nu vända mig? Jag har fortfarande ont. Men inte så extremt. Jag har inte tagit Oxikodon på över ett dygn. Jag vill försöka vara utan.

Jag var så fruktansvärt trött igår. När jag väl skulle gå och lägga mig så gick det inte så bra. Morfinabstinens. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas. Fy fan säger jag bara. Det var hemskt. Jag trodde på allvar att begäret skulle sitta i huvudet. Men oj vad fel jag hade. Det sitter i kroppen. Kroppen vill ha morfin. Den riktigt skriker efter det. Jag har inte kunnat ligga still. För det känns som om kroppen ska brinna upp inifrån. Jag låg och vände och vred på mig ett tag. Gick sedan upp och tog en Lergigan och en alvedon. Det brukar jag kunna sova på. Det gick. Men bara några timmar. Sedan väckte kroppen mig igen. Det gick inte att ligga still. Jag fick gå och lägga mig i soffan istället för att inte väcka min man. Där låg jag och gungade mig själv till sömns. Vaknade till av att mannens klocka ringde och gick och la mig i sängen istället. Nu känns det lite bättre. Men jag har fortfarande svårt för att ligga helt still.

Så vad ni än gör, hur ont ni än har. Försök att bara ta morfin när ni inte står ut mer. För utsättningen är fruktansvärd!

13 reaktioner på ”Uppgiven

  1. Om du orkar kontakta Patientombudsmannen. Berätta för vårdcentralen att du tänker anmäla, ibland får dom sig en tankeställare och skärper sig, särskilt när dom vet att dom gör fel!

  2. Marre, har du själv lidit av en depression? Ångesten, oron, apatin och sorgen man känner då? Det är nämligen väldigt lätt att säga att man ska göra si eller så om man själv aldrig vart där, det har jag själv också gjort, tills jag själv hamnade i den svarta avgrunden som det innebär.

    Jag tror Libra sku må bra av att slippa alla måsten en period. Att få tid att utreda smärtan och få kompetent hjälp med den, utan att samtidigt behöva oroa sig över om hon idag ska kunna arbeta eller göra det eller det.

  3. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga..har inte hängt med i allt här den senaste tiden. Tycker förstås att det är väldigt synd att Du ska ha så ont utan att någon läkare kan hitta källan. Kan ligga något i det Marre skrev också, men svårt att ta in sådant å tänka klart när man är mitt i cirkeln och vandrar och bara undrar varför det gör så satans ont och vad som ska hända.

    Skickar en massa styrke kramar till Dig <3

    Kram fr B

  4. Ok jag är i liknande situation som dig där endometriosvärken har förvärrats enormt efter att jag tvingades sluta med antiinflammatoriska läkemedel samt gjort 5 insättningar med tillhörande hormoner som förvärrar allt. Vc läkaren var helt empatilös och ivf läkaren menar på nåt sätt att jag ju är sjuk och att det då gör ont…. Jag jobbar trots värk men jag vet inte hur länge jag orkar. Psyket blir knäckt av hjälplöshet och uppgivenhet och rädsla. Detta handlar inte om en vanlig depression!!!!!! Uppgivet tillstånd vill jag kalla det!!!!

  5. Vet inte vad jag ska säga! Så jobbigt att du inte får någon bra hjälp! Sänder enorma kramar till dig!

  6. Ett tips är laurentii kliniken i Lund! Privat vårdcentral som har jättebra personal. De har även en jättebra gyn! Pål wölner och hans fru som båda jobbar där är super! Kanske de kan hjälpa dig?!

    Får hoppas att du snart finner en lösning på allt. Är ju helt fruktansvärt att du ska må såhär utan hjälp hjälp.!

  7. Kontakta privatläkare!! Kanske kostar mer men de gör i regel ett bättre jobb att ta hand om dig som patient. Se till o bli sjukskriven tills du får komma till endemetrioskliniken. Håll ut!!

  8. Usch och fy fan för sjukvården! Tycker du blir behandlad som en påse sopor, de är fasiken inte okej!! Hade ringt upp till högsta chefen och berättat hur allt gått till och att nu får ni ta och hjälpa mig… Hota me att gå till tidningen, de brukar ja göra och då jäklar händer de grejer… Ja blir så upprörd att läsa hur du blir behandlad! Tycker du haft nog med motgångar nu, de är inte rättvist. Men ge inte upp du är en fighter glöm aldrig de!

  9. Marre: Klart att jag blir deprimerad när jag inte får någon hjälp. Tro mig! Jag vill inget hellre än att slippa smärtan och få återgå till livet. Det är det enda jag vill. Men smärtan stoppar mig från att göra det. :(

  10. Vill inte på någotvis förringa din smärta eller känsla av att ingen hjälper dig – men jag tror faktiskt att det blivit ett moment 22 för dig. Du funderar i ett tidigare blogginlägg om nytt jobb och vad du vill jobba med, och när du ska gå till ditt jobb så vill du bli sjukskriven.
    Ibland kan det vara bra att komma ut, delta i det sociala. Det blir knappast bättre av att vara hemma. Det låter som att du är deprimerad helt enkelt och då är inte lösningen att man är hemma.
    Kanske kan du arbetsträna? Få tillhöra ett sammanhang? Känna att du också kan?
    Jag vill bara inte att du ska hamna längre ner i din depression – för i mina ögon låter det så. Du undviker jobb och andra sociala aktiviteter.
    Allt gott till dig!

  11. Snälla vän, anmäl vårdcentralen/sköterskan och BYT Vårdcentral! Jag vet inte hur centralt du bor men det måste ju vara värt en omväg för att slippa den där psykiska stressen som dom orsakar! Du ska inte behöva ha det såhär och som du säger, tänk om det är något farligt sen? Varför väljer man dessa yrken när man uppenbarligen är helt empatilös. Önskar SÅ att du ska få rätt hjälp med detta!
    Styrkekramar från Stockholm <3

  12. hej! Jag har aldrig kommenterat tidigare men följt din resa från start. jag önskar varje gång att något positivt ska ske och att du ska bli mamma… låter knäppt för jag känner dig inte men önskar av hela mitt hjärta att allt ska bli bra! . Jag kämpar jag med med syskon nu. Fick en dotter via ivf. jag la om kosten o då funkade det. läser nu till näringsterapuet o ger dig gärna råd o tips som kan hjälpa vid endo. ( har en kompis som har det o som nu e gravid). skriv gärna till mig om du orkar och vill . stor kram




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *