Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Vad har hänt sen sist?

Nu var det länge sen sist igen, så vad har då hänt senaste tiden?

I måndags gick vi in i vecka 17 (16+0) och har alltså kommit en ganska bra bit på väg mot bebis ankomst. Redan i vecka 15 kände jag av små puffar en gång nu sparkar bebis för fullt varje dag. Så härligt att känna av den lilla, en helt ofattbar känsla att äntligen få uppleva detta mirakel. Magen är stor och rund och det syns tydligt att det är en bebismage och att jag inte bara är tjock. Jag kan omöjligt låta bli att ta på magen hela tiden och kollar in den varje gång jag går förbi en spegel. Förundras flera gånger varje dag över hur kroppen förändras och jag har ALDRIG känt mig så vacker som jag gör nu.

Det har varit rätt turbulent senaste två veckorna, jag har fått mycket tidiga sammandragningar som ökar konstant i kraft och de gör riktigt ont. Så det har blivit många samtal med BM som skickat oss först till akuten och sen till specialmödravården. Som tur är påverkar inte sammandragningarna bebis eller livmodertappen utan den är lång och fin. Läkarna tror helt enkelt att jag är en av få som får sammandragningar som gör ont så här tidigt i graviditeten och att dessa blir mycket värre på grund av min fibromyalgi. Är sjukskriven denna vecka för att se om en veckas helt lugn kan bryta sammandragningarna men funkar det inte så är det bara att ställa in mig på en tuff och smärtsam graviditet.

Smärtan och allt det fysiska obehaget påverkar dock inte alls min lycka och glädje över graviditeten. Jag är van att min kropp gör ont och krånglar så det känns som något som är helt utomstående graviditeten, jag skulle inte tveka en sekund att genomgå en till graviditet.

Oron som jag kände mycket i början av graviditeten gav helt plötsligt med sig kring vecka 13. Allt har känts underbart och fantastiskt härligtoch lugnt trots resor till akuten och allt annat. Jag trodde inte att det kunde vara möjligt att vara så här lycklig, varje morgon vaknar jag med ett lyckorus i kroppen och ligger kvar i sängen och njuter av att känna vårt mirakel leva runt och må bra inne i min mage. Vi längtar så oändligt efter vår lille Truls men veckorna rusar förbi i en rasande fart så snart är vårt lilla mirakel här!

 




Kommentera


fem × = 45