Taggarkiv: ivf gravid

Add Comment Register

Tankspridd

Men fyy varför tar jag mig inte tiden att sätta mig ner och skriver några rader i denna blogg på dagarna? Jag är ju ändå bara hemma med ett barn kan man tycka , men så är det inte. Tiden bara rinner iväg när man har kul!

Jag tycker själv att jag är ganska aktiv på dagarna , först ska man ju se till att Eddie har det bra sen ska dem små hundarna ha sin tid med både aktiviteter och utgång sen kommer det här med att äta och sköta om sig själv.. Fick frågan igår om jag inte blev rastlös när min bebis sover? Nja, då passar man ju på att göra saker som inte hann göra innan. TYP SOVA!

Eddie har nu kommit in i nån typ av jag-kan-inte-vara-själv stadie , han vill bara vara nära mig , helst buren hela tiden. Det är ju fruktansvärt mysigt men ryggen tar rejält stryk efter ett tag. Tacka vettja barnvagnen! Man stoppar ner honom i barnvagnen och går raskt med hundarna i en timme och sen sover lillen & jag som stockar efter ett tag i soffan. Jag har ganska svårt att bara somna rakt upp och ner så att ut och power walka med barnvagnen funkar perfekt! Tänker många gånger på hur är det med dem som har två barn och som inte har samma sov frekvens . Dem måste ju ha väääldigt liiite sömn i sitt liv?

Som det är nu så har Eddie en sov period mellan 10-13:00 och lite mer under hela dagen men sover längre mellan kl 20:00 till 01:00 , då vakmar han vrålhungrig och somnar sedan om efter ett blöjbyte och sover till kl 04-04:30 för att sen äta och somna om för att sedan vakna tok vaken och vill stiga upp kl 06:00. Varje morgon kl 06:00!? Det enda som hjälper är att bära honom så han får titta runt. Man verkligen ser hur nöjd han är då han får spana runt:)

Morgonpigg jajamen!

 

Jag har nu successivt börjat skola in mig själv vid offentlig amning och vara ute mer bland folk & kaféer med honom. Kände bara att nä jag vill inte ut bland folk och stressa ifall han skulle skrika eller vill äta och hade lite sånna tankar i början.   Jag menar idag är han 7 veckor och 1 dag. Vi har egentligen ingen stress att härja på och vara ute på kaféer osv men för mig kändes det som om det var en gräns jag var bara tvungen att komma över. Så nu har jag både ammat och hängt på annat ställe än hos oss. Och det var ju inte så läskigt.

Hade jag inte haft två hundar att tänka på och behöva ut med vagn och hundar samtidigt så hade det nog varit mycket lättare att bara gå ut med vagnen och hänga på byn. Nu Jobbar Chris inte så jätte många timmar att jag känner mig helt ensam med hundhjälp , men det känns som om jag tar hand om 4 bebisar ibland med både Eddie och hundarna. Fantastiskt vad vi kvinnor kan !

 

När det gäller vikten så har jag inte brytt mig så mycket , jag ser ut som vanligt tycker andra och jag vill inte stressa min kropp i onödan med att börja tänka träning och diet. Jag vägde mig 3 veckor efter förlossningen och vart inte nöjd. Jag trodde ju att man bara tappade 15kg av att kläcka ur sig ett barn,men så var det inte! Jag gick inte upp så mycket i vätska så när man här om dessa som gick ner 12-15kg bara en vecka efter födseln blir man ganska lurad av. Jag äter nyttigt även unnar mig god mat , går med tung barnvagn minst i en timme varje dag och är lycklig. Jag har ju ett helt år på mig att gå ner till min normalvikt. (vill ju inte vara ”rund” när man ska tillbaka och jobba)

 

Appropå mat.. kan det inte bli påsk nu!! Jag är så grymt sugen på sill och potatis , ägghalvor med fiskrom på och mammas gubbröra. MMmmm mat!

Slevade i mig gårdagens rester nyss , potatis/morots mos och falukorv. Men är fortfarande hungrig!

Ni som gillar foton eller bara rent ut sagt nyfiken varför jag inte uppdaterar min blogg kan följa mig på Instagram via mobilen: malvinaelnas eller på Stati.gram http://statigr.am/malvinaelnas  för er som inte har någon smart phone.

Kärlek

min förlossning den 2/2

Börjar bli stora glipor mellan varven då jag skriver. Hoppas ni fortfarande uppskattar att läsa mina tankar och mina små vardagshändelser.

Eddie är nu 21 dagar gammal och jag kan knappt förstå vart dagarna har sprungit iväg. Dagarna ser exakt likadana ut numera , amma , rapa, sova ,byta blöja ,ta ut hundarna , gosa  ,sova. Jag klagar inte , jag är snarare mer förvånad hur mycket tid man hade över innan man fick barn.Tiden bara rinner iväg!

Det var ju som om vi var på bb igår. ?!

Ska man bara vakna upp en morgon och lillkillen är redan 15 år gammal ?

Jag kan ju berätta hur min förlossning gick till iallafall!

Min förlossning del 1.

Det började exakt en vecka innan värkarna började , jag vaknade upp mitt i natten av att det rinner till och jag rusar upp till toaletten. Trodde vattnet gick så jag väckte Christoffer. Chockad och nervös ringde jag till Sollefteå förlossning.Eftersom det inte kom så mycket vatten trodde dem att det kanske bara var en vattnig flytning men eftersom vi ändå skulle resa till Sollefteå från Åre (vilket tar 3 hr) så var det lika bra att vakna till liv , packa och sätta sig i bilen .

Väl framme i Sollefteå och vi har precis kommit innanför dörren till svärföräldrarna så händer det igen.. det bara rinner till! Denna gång var det slemproppen.

Yeh, snart nära tänkte jag! Inget mer hände på två dagar , ringde in samma dag och meddelade förlossningen att idag är det min bf dag ifall dem hade glömt bort mig:) Dem bad mig komma in så dem får kolla på mig eftersom jag kanske hade läkt vatten.

allt såg bra ut och det fanns tillräckligt med vatten kvar så jag fick en tid inför nästa vecka då det skulle vara 41+0 så skulle dem undersöka mig igen ifall inget gade skett innan dess.

Dessa dagar kändes fruktansvärt långa.. bara en dag var ju pest och pina. Nu ville jag ju bara att något skulle hända!

Torsdagnatt /fredagsmorgon händer det igen, det bara rinner till och det kändes som jag inte kunde knipa åt eller görs något. Vattnet går nu tänkte jag.

Ringer in till förlossningen och samma tjej som jag pratade med första gången det hände svarar och bara herregud klart ni ska komma in nu så vi får titta på dig. Jag undrade vart ni tog vägen sa hon.kl 08:00 tar vi med oss alla väskor och förbereder oss på att stanna ifall nåt skulle hända.

Ctg såg bra ut och man kan även se att det är mindre vatten än förra gången man tittar så läkaren ber oss komma tillbaka på Söndagen den 3/2 så skulle hon sätta igång mig ifall inget hade skett till dess. Åkte hem och bara slappade  , tänkte i huvudet att wow inom 2 dagar har vi vår lilla bebis! Så klart vilade jag ingenting denna dag , så klart då man har varit vaken sen kl 06:00 på morgonen.

Vi går och lägger oss och helt plötsligt känner jag av hur bebisen trycker väldigt mycket ner mot blygdbenet.. det trycker mer och mer och jag tycker det är konstigt att bebisen håller på så helt plötsligt. trycket går mer över till lite mer smärta och vi börjar fatta efter mycket om och men att det är kanske är värkar?

Christoffer börjar klocka mina värkar och dem blir bara mer och mer intensivare och starkare. Då värkarna kommer var 5e min  och håller i sig i en minut ringer jag till förlossningen ,dem bad mig avvakta men ifall jag ville så kunde vi komma och jag kan få en sovdos. Jag avvaktar sa jag då värkarna inte riktigt var regelbundna men efter knappt en halvtimme gav jag upp. Ringde och vi fick komma in till förlossningen.

Dem kopplade mig till Ctg , jag var fortfarande bara öppen 1,5 cm sen tidigare på dagen då dem kollade. Jag fick en sovdos och slocknade som ett liten barn i tre timmar tills värkarna började att kännas igen.

Under denna tid från kl 04:00 till kl 10:00 har jag bara legat och kvidit , haft värkar och pustat igen väldigt jobbiga värkar. Provade sterila kvaddlar-vilket gjorde AS ont! Hjälpte ingenting. Sög lustgas och satt gränsle över en pilates boll ett tag – jobbig mask och jag kände mig bara irriterad då jag använde lustgasen. Jag hade jätte ont och försökte bara andas lugnt och djupt , det var inte så lätt som jag trodde det skulle vara.

Till slut kommer en sköterska och säger , vill du prova ryggbedövning? Jaaaaa!

Så klart var ju han upptagen och kunde inte komma förens en timme efter jag fick frågan ( det kändes som en timme) Jag hann iallafall fråga : Vart är den där jäveln ??!!

Till slut kom han och satte nålen i ryggen på mig ,herregud .. smärtan försvann och det var som om jag vart en normal person ifrån att ha legat ihopkuren , flåsandes och låtit primitivt i några timmar.

Efter att jag fick ryggbedövningen tog det inte lång stund tills läkaren Ingrid kom in och sa att det blir akut kejsarsnitt. Jag hann knappt reagera då hon berättade att det är ett beslut vi tar då vi har haft koll på bebisen ett längre tag nu och varje gång du har en värk sjunker bebisens hjärtljud väldigt drastiskt och vi vill inte chansa något mer nu.

Under denna tid jag hade värkar och kämpade mig igenom smärtan har dem tagit blodprov från lilla Eddies huvud och kollat noga på ctg kurvan och sett hur hans hjärtljud har sjunkit .

Inom 30 minuter kommer alltså mitt barn vara ute!

Jag som hela tiden har oroat mig för kejsarsnitt och inte önskat mig det ,så kändes det ok även fast jag var nervös och något orolig. I detta läge tänkte jag bara på bebisen. Inom loppet av några minuter fick jag stolpiller i stjärten , kateter och blev utrullad till ett operationsrum. Chris skyndade sig ut från toaletten då han akut blev kiss nödig. Karlar;)

Skriver nästa del imorgon då jag måsta ta hand om lillkillen nu.

Kram på er.

 

vecka 39 ( 38+1)

Nu går det undan!

Jag kan knappt sitta och skriva då det blir större tryck neråt ..om det inte hade varit för dessa jobbiga strålningar/ilningar  i ljumskarna och ned till blygdbenet hade jag inte klagat. Hade ju besvär med fogarna ett tag och var tvungen att ta myrsteg för att det gjorde så ont i bäckenet- det försvann och jag kände inte av något på en hel månad. Nu är det tillbaka! ?(letar ivrigt tecken på att det är nära en förlossning)

Sover som en grinig 3 åring med en jätte kroppskudde mellan mina ben som stöd.. fan va jobbigt det kan bli med en stor mage! Trots att min mage har blivit stor så har jag inte ökat så mycket i vikt så att jag behövde köpa en massa mammakläder ,känns bra nu när jag tänker efter. Ja visst har man gått upp en massa kilo men det måste man oxå.

Jag är 175 cm och har legat på 57-58 kg i några år , så när vi började denna ivf behandling startade jag på 58kg . Med lite vätska och viktökning tack vare behandlingen gick jag upp några kilo och vid inskrivningen hos Bm var min startvikt 64kg i vecka 8. Som man numera utgår ifrån ..

Men jag räknar ju från min vikt dvs 58kg . Nu är jag uppe i 80kg!  Känner mig som ett berg.

Ett tips :

Kolla inte igenom gamla foton på dig själv !

 

Jag känner mig ändå vacker och bekväm med min graviditet , jag  försöker alltid tänka att det kunde ju ha varit värre. Det roliga kommer ju efter förlossningen , barnet & sen kroppen som ska dra ihop sig. Träning kommer sen.Har dock lite tankar kring förlossningen, jag vill ju föda uppe i Sollefteå istället för Östersund (10 mil enkel väg härifrån) Vi tänkte åka upp till svärföräldrarna kring lördagen den 26e jan (om allt går som det ska) och sen invänta förlossningen i lugn och ro. Hundarna blir omhändertagna av svärföräldrarna och jag kan slappna av. Men tänk om man går över tiden? Vem vill gå och trampa och våldsgästa dem i 2 veckor!

Har läst lite om igångsättning osv kring ivf graviditeter , som i Stockholms län  så låter man inte kvinnan gå över mer än en vecka – kanske Sollefteå oxå har sådan policy? Av lite olika anledningar känner jag mig mer trygg av att föda i Sollefteå än att föda i Östersund, men jag menar skulle förlossningen sätta igång innan vi hinner åka norrut så blir det ju Östersund. Men om jag fick välja så blir det Sollefteå!

Nu är ju saken bara den , när ska man isåfall åka upp till Sollefteå? Jag är beräknad den 28e jan (oftast går förstföderskor över tiden) och då tänker jag : ska vi åka runt den 26e jan eller ska man åka nån dag efter den 28e jan? Jag tror jag slår en signal till förlossningen och hör med dem. Kanske dem väljer hellre att sätta igång mig än att låta mig gå i två veckor över tiden..

Det är hur som helst en spännande tid detta. Bebben kan ju verkligen komma när som helst!

Jag har utnyttjat min fritid så mycket det bara går , man får ju passa på att leva lite och inte bara gå och vänta. Jag har njutit av härliga fjäll promenader  , pimplat , åkt skoter och rört mig en massa. Kolla bara dessa underbara bilder ifrån nu i dagarna. Livet är bra underbart!

 

 

 

 

 

Ha en fin kväll och håll tummarna att bebben kommer i rätt tid och inte för tidigt! Så jag får som jag vill.

 

 

vecka 38 (37+2)

Hej!

Ja nog har ni varit nyfikna om jag hade fått bebis eller inte.. eftersom jag inte har uppdaterat något på några dagar:) Men så var det inte.. 18 dagar till bf! Vi väntar spänt på det lilla miraklet. Skulle ju inte vara  för jävligt om han kom nu faktiskt!

En tjej som var beräknad två dagar efter mig fick en dotter i lördags. Snacka om reality check. Han kan ju verkligen komma när som helst:) Visseligen är det väl bara bra om han får bakas lite längre till..

Nu har jag varit ledig i två dar utöver min normala ledighet.. och jag är REDAN rastlös. Förstår inte att jag kan bli rastlös med tanke på hur trött jag känner mig och allt jag kan pyssla med?! Det har varit skönt att kunna verkligen slappna av efter att både mentalt gått in i ledighet och även sagt  bye bye till jobbet. Trodde det skulle gnaga mer i huvudet men jag kan nog vänja mig ganska snabbt att inte arbeta:)

Jag har förberett allt hemma och gjort oss klara för en liten bebis i vårat hem, har bara några bebiskläder som jag ska tvätta och vika. Men nåt måste jag ju roa mig med;) Diskmaskinen anlände idag, världens bästa julklapp till oss båda. Vi hade diskmaskin i vår förra lägenhet och nu efter att bott utan en diskmaskin ett tag så var det ganska solklart att vi måste köpa en diskmaskin!

Välkommen hem min nya bästis!

 

 

 

Förutom nätter med lite sömn och mycket känningar ner till blygdbenet så mår vi bra. Vi väntar otåligt på att den lilla busen ska titta ut:)

Kärlek till er alla som följer min blogg.

 

Lycka till alla Ivfare