Add Comment Register

Krav eller inspiration

lördag 30 november 2013 kl 23:12

Jag har skrivit en del inlägg den senaste tiden om krav. Alla dessa krav man känner som mamma, kvinna, människa. Jag vet att jag inte är ensam. Varför har vi sån otrolig press på oss själva att alltid prestera och vara så jäkla bra?

Jag tycker att jag är en ganska positiv och driftig tjej. Jag gillar att utvecklas och lära nytt. Just därför har jag inga problem med att flytta till ett annat land, resa runt med min bebis, kombinera mammarollen med studierna. Det är lite av min grej, något som jag är bra på. Jag kör på helt enkelt. Och där borde jag vara nöjd.

Men så kikar jag runt på andra bloggar, ser uppdateringar på facebook och pratar med vänner. Och så ser jag vad andra gör. Vissa pysslar massor, andra lagar all mat själva till sina barn (gärna ekologisk), vissa har redan perfekta kroppar och springer en mil, vissa har fullt inredda barnrum och perfekta hem och så vidare och så vidare. Och när jag läser om vad alla andra gör så känner jag mig dålig över att jag själv inte gör som alla dessa perfekta mammor. Jag gör i princip inget av det jag nämnt ovan och vi bor trångt i en liten tvåa som vi knappt har orkat pyssla med alls. Så då kan jag känna att jag också måste göra allt det här perfekta som alla andra gör, jag måste också göra storkok, pyssla, och springa en mil. Kravlistan bara ökar. Jag är redan lite stressad över det jag gör med mina studier och resandet, och så blir jag ännu mer stressad och känner mig som en usel människa som inte orkar någonting.

Sen börjar jag tänka på att börja jobba igen. Hur i hela friden ska man hinna med livet då? Hjälp!

Sist jag var i Sverige så träffade jag en gammal kollega som också just fått en bebis. Då sa hon att ”Åhhh Anna, jag blir så avundsjuk när jag ser på Facebook och allt ni gör, ni verkar ha så himla kul som reser runt hela tiden”. Då fick jag mig verkligen en tankeställare, att så som jag ser på andra, så ser säkert andra också på mig. Det är ju lätt att förminska det man själv gör eftersom det gör man mest av gammal vana. Men det är väl klart att det livet som jag och Erik lever säkert också kan göra andra stressade av att se.

Alla väljer vi olika sätt att leva på och vi är olika som föräldrar. Men jag tror att Svea kommer att tycka att hon har fått en jättebra uppväxt, fastän hennes mamma kanske inte satt och klippte och klistrade med henne jämt eller förstod hur man skulle matcha en perfekt outfit. Jag tycker att jag är en himla bra mamma, och jag är den bästa mamman Svea kan ha. Det räcker så, inga mer mammakrav från och med nu. Inspirerad, det ska jag absolut bli men jag måste sluta med dessa jäkla krav för de kommer bara från mig själv och gör ingen nytta alls.

Förresten kollade jag precis in Blondinbellas förlossningssnack på youtube. DÄR har vi en kvinna som inspirerar. Hon är ju verkligen bara för cool, och så positiv. Hennes inställning är allt och jag har svårt att tro att hon låter sig sänkas av att se hur duktiga andra är. Hon ser det nog snarare som en morot och titta hur bra det har gått för henne!

Nej hej då krav och hej inspiration!!

12_0611_960px

 

3 kommentarerKommentera »

  1. pilotfrun

    Ja det är skönt att inte vara ensam om att känna så här, tack för kommentarerna tjejer! Kram

  2. Sandra

    Jättebra skrivet! Folk visar ju oftast bara upp det bra eller det de är stolta över på t.ex fb. Och jag tror inte en mamma kan hinna med alla sådana saker, man ser olika mammor göra olika saker och tänker att alla vill och hinner utom en själv. Sen spelar det nog ingen roll alls för barnen- jag tycker t.ex jättemycket om att fixa i Emilios rum men det har han ju ingen nytta av, det är ju bara mitt intresse. Precis som du säger vet man själv om man är den bästa mamman för sitt barn, ytliga saker och aktiviteter spelar mindre roll! :) kram

  3. J

    Känner så väl igen mig i det du skriver! När jag får en overload av all input så låter jag bli att gå in på de sidor som jag vet med mig ger så där blandade känslor. Nu under examen hade jag rätt fullt med annat och var inte in nästan nåt och jag mådde toppen av det faktiskt! Så man ska väl försöka selektera väl. Sedan (iaf när det kommer till bloggar) så kan man nog också påverkas negativt beroende på hur bloggaren skriver. Lätt att man får dåligt samvete när de har en ton av att ”allting går bara man vill”. Jovisst att det stämmer (delvis) men så behöver man kanske prioritera annorlunda än den som skrivit det. Jag vill också bli bättre på det där! Har inte lust att vara en sönderstressad mamma med prestationsångest, det blir bara tokigt! Kram /J

Skriv ett svar


− 2 = två