Lider av mina kraftiga blödningar. Har endometrios, adenomyos och dysmennor

Det låter helt fruktansvärt hur du har det. Fy fasen.

För två år sen, när jag var 46, skaffade jag mitt livs första spiral. Syftet var att slippa mensen - efter 35 år med mens var jag så jäkla less. Föga anade jag att jag skulle blöda mer än nånsin efter spiralinsättningen. Jag vet inte vad som hände, men under våren började jag blöda allt mer tills det började blöda igenom, och sommaren var pest och pina. Jag kom aldrig till blöjstadiet, men jag bytte stora nattbindor ibland med en halvtimmes mellanrum. Dessutom föll spiralen ut av sig själv i början av sommaren...

Jag tyckte också hysterektomi lät som ett onödigt stort ingrepp, men till slut bestämde jag mig för det och i november blev jag av med min livmoder. Operationen gav mig ett helt nytt liv! Nu kan jag leva fritt och simma och ha sex när som helst utan att nånsin behöva blöda igen (alltså precis som män lever varenda dag av sina liv...). Magiskt. Äggstockarna är kvar, så jag är inte i klimakteriet alls, utan har det bästa av två världar just nu.

Vore jag du så skulle jag nog ge upp tanken om ett eget barn, tyvärr. Din livmoder verkar ju inte funka. Nu kan ju helt osannolika saker förstås ske, men frågan är hur mycket av din mentala hälsa du är beredd på att offra på detta. Jag hann skaffa ett barn, sen var det för sent för syskon. Efter flera ivf-behandlingar och andra åtgärder gav jag upp, ville inte offra mitt mående. Men det är förstås ett personligt beslut.

Det var extremt enkelt, åtminstone i mitt fall. Det finns tre olika sätt att ta bort livmodern - med ett snitt, med titthålsoperation och vaginalt, d.v.s. att livmodern tas ut via vaginan. Jag begriper inte varför inte alla opereras så. Jag har en vän som genomgick en hysterektomi för ca 10 år sen och då blev det titthålsoperation, så hon har ärr. Min livmoder togs ut via vaginan, så jag har inga ärr alls.

Jag fick komma in på morgonen, bytte om till sjukhuskläder och de tog blodprov tror jag, för att kolla mitt hemoglobin kanske? De satte nog in en kanyl i armen, alltså helt enkelt såna standardsaker de gör på sjukhus. Sen minns jag bara att jag gick (eller rullades?) in i ett rum där två snygga män stod och fixade grejer. Jag satt nog i nåt slags gynstol. De sade typ att jag snart skulle få lite "champagne" i blodet, och sen vet jag inget mer. Sen vaknade jag upp i det första rummet, och då var det klart. Jag var jättetrött och fick vila, och fick nån macka efter ett tag, plus massor med saft. Det viktiga var att kunna kissa, det är svårt i början. Jag fick gå och testa några gånger, helt omöjligt då, men mot kvällen lyckades jag, och då fick jag byta om och åka hem.

Jag tror jag tog smärtstillande i några dagar. Jag kände noll smärta. Nästa dag steg jag upp och bakade bröd, helt euforisk över att jag mådde så bra. Det är faktiskt hela historien. Jag kanske hade tur, jag vet inte, men jag har inte känt nånting alls efter hysterektomin. Däremot verkar mitt framfall ha försvunnit, så sexet blev bättre och jag kände mig yngre!

Det var en tysk kompis som hade gjort just det här när hon hade problem med livmodern. Hon blev helt förskräckt när jag sade att jag övervägde hysterektomi, och försökte få mig att bränna slemhinnan istället. Men jag är väldigt glad över att jag bestämde mig för att ta bort livmodern.