• rallarrosen

    Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

    Jag tror inte att det är så många som "fastnar" i IVF-karusellen, och inte heller så många som gör jättejättemånga IVF-försök. Det låter på många här som om det är så. De flesta gör några få försök. En del lyckas tack och lov. Men de som inte lyckas, som bara provat. Och de som väljer bort både IVF och adoption men säger sig ha stark barnlängtan?
    Att så många av dessa inte väljer att adoptera har jag svårt att förstå, har inga såna runtom mig och har inte hört deras skäl. Jag är nyfiken på hur de tänker det tänker jag inte hymla om.

    Jag kan tänka mig;

    Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.

    Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.

    Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".

    De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.

    De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.

    De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.

  • Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?
  • Sally
    Raspberry81 skrev 2008-02-23 16:44:56 följande:
    Det är nog sant som du skriver. Finns det ngn forskning att ta del av inom vanliga och ovanliga reaktioner efter hemkomsten?
    Jo, det finns det säkert. Trots att jag är forskare, är det inte alls mitt område. Jag hoppas någon annan kan svara på frågan lite klokare... Men böcker om anknytning finns (en amerikanska med efternamn Gray, bl.a.), och 'attachment parenting' hör man talas om mer och mer för både bio- och a-familjer.
  • MBert

    Raspberry81 - I utbildningsmaterialet för den obl. föräldrautb. inför adoption finns att läsa om möjliga reaktioner barnen kan ha på överflytten till ett nytt hem. Tror fortfarande man kan läsa boken på www.mia.eu.

    När det gäller föräldrars reaktioner finns det nog ingen direkt forskning när det gäller adoptivföräldrar men jag tror jag läste någonstans att ca 13% drabbades av depression i samband med förlossningen - att de hade svårt att ta till sig barnet och det är säkert en siffra som gäller för adoptivföräldrar också, den första tiden. Självklart ska det vara något som går över och gör det inte det så måste man söka hjälp.

    När det gäller anknytning, barnets relation till föräldrarna som man talar så mycket om i adoptionssammanhang men som naturligtvis gäller alla barn, så har jag sett en siffra att drygt en tredjedel inte har trygg anknytning. Jag hoppas och tror att det är betydligt fler som har trygg anknytning bland adopterade som är efterlängtade och som i dagens läge har föräldrar som fått det intjatat via bl.a. den obl. utbildningen.

  • Raspberry81

    Ok! Jättetack!

    Ska rota efter så mycket litteratur jag kan. Speciellt när det gäller anknytning och hur det kan kännas resp hur barnet kan känna när man kommer hem.

    Man behöver kanske vara beredd att man kan reagera lite annorlunda är man tänkt sig. Och att även barnet beter sig annorlunda än man föranat. Därför tänker jag som ni säger att det viktigaste är ju att vara beredd att erkänna sina problem och ta hjälp.

    Mvh

  • MBert

    Raspberry81 du ska få ett boktips om anknytning "Att knyta an - en livsviktig uppgift" som är utgiven och kan köpas via allmänna barnhuset www.barnhuset.com för ca 100 kr.

  • Raspberry81

    Jag ska titta efter den!

    Tack för tiset!


    MBert skrev 2008-02-23 17:14:15 följande:
    Raspberry81 du ska få ett boktips om anknytning "Att knyta an - en livsviktig uppgift" som är utgiven och kan köpas via allmänna barnhuset www.barnhuset.com för ca 100 kr.
  • mammatillvictor
    Carmen80 skrev 2008-02-23 16:50:42 följande:
    Tack för alla svar.Nu är inte adoption aktuellt för oss av naturliga skäl, men tycker det är intressant och kan säga att det är härligt att höra de som adopterat att de har sån obeskrivligt stor kärlek till sina barn.Underbart, det är så dessa barn ska ha det.Ja, alla barn.Kan säga att jag är lärt mig lite mer och fått lite insikt hur utbrett detta är.Är glad att även länderna ställer krav, vissa är lite dumma men ändå.Tror det är viktigt att man ser det som en förmån att få adoptera istället för en sista utväg även om det egentligen, från början varit det kanske?För jag tror att det är ett sistahandsval för många, men då ska man nog tänka om lite innan man gör det för efter attha pratat med er så är faktiskt det så jag ser det! Lycka till alla som går i dessa funderingar.
    Ja, det är ju så individuellt när man bestämmer sig för adoption och om man då har provat "allt" innan beslutet att adoptera för att få biologiska barn, vissa kämpar på med egna försök i sängkammaren länge och sedan försöker få barn genom IVF eller andra medicinska hjälpmedel innan de bestämmer sig för att adoption är ett bra sätt att bli föräldrar på men jag brukar säga att oavsett hur mycket/lite man försökt för att få biologiska barn innan man beslutar sig för att man vill bli förälder genom adoption så när man väl tagit beslutet, och skickat papper till ett land så är det ju just genom adoption som man vill bli en familj på, och då är det ju inte ett sistahandsval längre utan då är det ju barnet långt borta man längtar och trånar efter
  • Fru hemlig
    Carmen80 skrev 2008-02-23 15:22:53 följande:
    För det första hoppas jag inte att det är bara BMI dessa itgår ifrån?För vissa har en större, tyngre benstomme än andra och det är vetenskapligt att BMI är väldigt missledande.Så jag hoppas ju att man gör en lite mer ingående utredning på det isf, annars tycker jag det är märkligt.Det är skillnad på att adoptera och få biobarn, det blir inye mer skillnad för att vi säger det fler gånger.Klart att det är en stor skillnad, det förnerkar jag verkligen inte!Vad jag däremot säger är att man måste titta mer ingående på individen, för att de kan tom vara lämpligare än familjen Larsson utan en fläck i sitt livÄr det så märkligt att jag tycker att de borde bedömas individuellt?Tycker man det ska vara en generell bedömning så är man enligt mig, lite träig, ja!
    Jag har inte hunnit längre än till detta inlägg då den här tråden växer väldigt snabbt så många har kanske sagt det redan men alla har rätt till en individuell prövning! Det finns nästaf för få regler kan jag tycka eftersom vissa saker verkar bedömmas godtyckligt eller olika i olika kommuner. Det finns alltså ingen regel om vilka sjukdomar man får ha eller inte. Jag har för mig de regler som är lagstadgade är att man ska vara 25 år, gift om man adopterar som par, och inte finnas i straffregistret. Allt detta kan du läsa om bland annat på www.mia.eu.
  • Fru hemlig
    Carmen80 skrev 2008-02-23 15:31:38 följande:
    Vinklat?Nej, det gör jag inte alls!De som tvekar är oftast okunniga och kan nog känna rädslor, är det för dig så svårt att förstå?Oavsett att det är läkaren som gör bedöningen är det väl utredarnas initiativ..Nä,vi pratar inte om det, verkar som du medvetet missförstår på något vis...Vi lägger ner.
    Man är skyldig att tala om om man har/har haft några alvarliga sjukdommar etc. Sedan är det utredarens skyldighet att se till att den sökande ser till att ordna läkarintyg etc kring detta för att familjerätten ska kunna göra en rättvis bedömmning.
  • Fru hemlig
    Carmen80 skrev 2008-02-23 15:44:31 följande:
    Okej, så det är individuellet, tycker det är bra.Ett medgivande gäller i 2 år, men om man inte får ett barn tills dess då, vad händer då?
    Fast jag tycker att det är ett problem att det inte finns en given gräns eftersom man kan bedömmas väldigt olika beroende på var man bor. Det är inte bra om man bedöms på olika grunder beroende på vem man träffar eller var man bor.
Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?