• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-30 13:27:00 följande:
    Jag har ju inte gjort det (sen sist). 
    "Han kommer inte prata, det handlar mer om att jag ville säga hur jag känner och tänker. För att han kanske ska förstå. "

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-04-30 13:33:54 följande:
    "Han kommer inte prata, det handlar mer om att jag ville säga hur jag känner och tänker. För att han kanske ska förstå. "
    Ja? Jag VILLE säga hur jag känner. Har inte gjort det. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-30 01:08:09 följande:
    Han kommer inte prata, det handlar mer om att jag ville säga hur jag känner och tänker. För att han kanske ska förstå. 
    Varför behöver han förstå? Vill han förstå så KOMMER han visa intresse och fråga dig om varför det inte känns bra att träffas, om du säger just som jag föreslog. Frågar han inte så han inte intresserad av att förstå något.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-04-30 13:51:11 följande:
    Varför behöver han förstå? Vill han förstå så KOMMER han visa intresse och fråga dig om varför det inte känns bra att träffas, om du säger just som jag föreslog. Frågar han inte så han inte intresserad av att förstå något.
    Kanske kan förstå. 
    Det handlar bara om mig, för att det en gångs skull skulle vara så skönt att inte behöva dölja sina känslor. Att få tala om hur sårad/glad/ledsen/lycklig man är utan att någon talar om för en att man känner fel. 

    Att jag vill berätta både vad jag tycker och varför handlar mer om mig än om honom. För min egen skull. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-30 16:20:31 följande:
    Kanske kan förstå. 
    Det handlar bara om mig, för att det en gångs skull skulle vara så skönt att inte behöva dölja sina känslor. Att få tala om hur sårad/glad/ledsen/lycklig man är utan att någon talar om för en att man känner fel. 

    Att jag vill berätta både vad jag tycker och varför handlar mer om mig än om honom. För min egen skull. 
    Skriv ett brev då.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-04-30 16:42:38 följande:
    Skriv ett brev då.
    Jag kan skriva hur många sms eller brev jag vill men poängen är ju att jag tycker man gör sånt ansikte mot ansikte. Inte meddelar per sms jag vill inte ha kontakt utan är rakryggad och ärlig. Om han inte kunde det behöver ju inte jag sänka mig till hans nivå, det skulle inte förändra något för oss men för MIG hade det betytt något. För han spelar det förmodligen ingen roll men den här tråden handlar om mig och hur jag känner. 

    Men det här är en sidodiskussion, det kommer inte förändra något och det här samtalet kommer inte äga rum. Men JAG hade önskat det. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-30 17:37:27 följande:
    Jag kan skriva hur många sms eller brev jag vill men poängen är ju att jag tycker man gör sånt ansikte mot ansikte. Inte meddelar per sms jag vill inte ha kontakt utan är rakryggad och ärlig. Om han inte kunde det behöver ju inte jag sänka mig till hans nivå, det skulle inte förändra något för oss men för MIG hade det betytt något. För han spelar det förmodligen ingen roll men den här tråden handlar om mig och hur jag känner. 

    Men det här är en sidodiskussion, det kommer inte förändra något och det här samtalet kommer inte äga rum. Men JAG hade önskat det. 
    Fast du på det du skrev så verkade det ju som att du letade ett tillfälle att få säga de här sakerna, när ni träffades, eller att du hade velat att ett sånt tillfälle kom, så uppenbarligen ville du ju hitta sätt att det samtalet faktiskt ska äga rum. Men ok, ni kommer inte ha samtalet så vad återstår nu då? Att det inte kommer bli någon mer kontakt eller träff har du skrivit förr, ändå så blev det ju så? Vad kommer du svara nästa gång han hör av sig?

    Det låter ärligt talat som att du hela tiden letar skäl och ursäkter till att fortsätta ha kontakt eller träffa honom och anpassa dig efter vad han vill. Du vill inte avfärda honom för att du behöver få ur dig en massa förklaringar för att du anser att det är ärligt och rakryggat att göra så. Och det tar man ansikte mot ansikte. Och när ni ses ansikte mot ansikte så finns inte det rätta tillfället att säga det du behöver. Så hur ska du ta dig ur det här? Vill du ens det?
  • Björkenli
    Anonym (o) skrev 2024-04-30 17:52:14 följande:
    Fast du på det du skrev så verkade det ju som att du letade ett tillfälle att få säga de här sakerna, när ni träffades, eller att du hade velat att ett sånt tillfälle kom, så uppenbarligen ville du ju hitta sätt att det samtalet faktiskt ska äga rum. Men ok, ni kommer inte ha samtalet så vad återstår nu då? Att det inte kommer bli någon mer kontakt eller träff har du skrivit förr, ändå så blev det ju så? Vad kommer du svara nästa gång han hör av sig?

    Det låter ärligt talat som att du hela tiden letar skäl och ursäkter till att fortsätta ha kontakt eller träffa honom och anpassa dig efter vad han vill. Du vill inte avfärda honom för att du behöver få ur dig en massa förklaringar för att du anser att det är ärligt och rakryggat att göra så. Och det tar man ansikte mot ansikte. Och när ni ses ansikte mot ansikte så finns inte det rätta tillfället att säga det du behöver. Så hur ska du ta dig ur det här? Vill du ens det?
    Ja det verkar precis så. :/
    Bra att bara medveten om sina motiv.. som kanske är dolda även för sig själv..
  • Anonym (Deppig)

    Jag tror inte mina motiv är dolda. Jag vill bara bli älskad.

    Och jag vet att det inte kommer bli av sen här mannen. Men det var så skönt att känna det när vi träffas. 

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-30 22:27:27 följande:

    Jag tror inte mina motiv är dolda. Jag vill bara bli älskad.

    Och jag vet att det inte kommer bli av sen här mannen. Men det var så skönt att känna det när vi träffas. 


    Så återigen, vad tänker du göra? Ska du fortsätta träffa honom när han önskar det?
Svar på tråden Han vågar inte