Tappat bort mig själv i relationen

1. Lämna honom 
2. Lämna honom..

Ledsen men detta kan bara sluta på ett sätt. Han kommer aldrig tillåta dig bli den du en gång var.
Vill han på riktigt ha hjälp så finns inga som helst ursäkter . Man tar sig tid. Man tar sig råd. Man tar sig möjligheten. Man tar konsekvenserna.  

Sluta hitta på ursäkter till hans beteende. Du är hans medberoende. 

Så här kan du ju inte ha det, eller hur? Skulle du vilja se din mamma/syster/dotter/vän ha det på detta vis? 

Han behöver hjälp att gå o prata med någon. Fokusera på dig själv och det du vill.  Ta upp det med honom att ni behöver hjälp i eran relation om du verkligen känner att du vill vara kvar. och att du känner som du gör så att han förstår dig. Poängtera även din del att du har tappat bort dig själv och måste fokusera på dig själv. Om du inte vågar prata med honom. Lämna ett brev där du beskriver situationen som nu så han får läsa det du skriver då du inte är med. Eller skicka ett sms. Funkar inte det att någon förändring sker eller att ni kan prata borde du lämna o fokusera på dig själv. 

Han behöver hjälp att gå o prata med någon. Fokusera på dig själv och det du vill.  Ta upp det med honom att ni behöver hjälp i eran relation om du verkligen känner att du vill vara kvar. och att du känner som du gör så att han förstår dig. Poängtera även din del att du har tappat bort dig själv och måste fokusera på dig själv. Om du inte vågar prata med honom. Lämna ett brev där du beskriver situationen som nu så han får läsa det du skriver då du inte är med. Eller skicka ett sms. Funkar inte det att någon förändring sker eller att ni kan prata borde du lämna o fokusera på dig själv.

Jag är bara så rädd att han kommer ta det som kritik, om vi ska gå och prata med någon, och då gör slut. En del av mig skulle väldigt gärna vara särbos ett tag, för att hitta mig själv, men jag är rädd att han kommer göra slut då pga det är motsatt riktning mot hur han ser vår relation utvecklas. 

men ni har rätt. Jag skulle inte vilja att en bästa vän, syster, dotter eller mor hade det såhär. Jag känner
mig så jäkla feg, dålig, passiv, mjekig och tråkig. 

jag har pratat lite om min psykolog om detta men han hamnade mer på att det var synd om min kille (situationen då jag triggade honom), vilket det givetvis var. Men jag känner inte riktigt att psykologen förstår mig. 

Varför är hans känslor viktigare än dina?  

Du mår skit pga hur han beter sig mot dig. Det är ju HAN som är orsaken till att du mår så här. Varför skulle det vara synd om honom? 

Du ska lämna relationen genast. Du är varken hans psykolog eller mamma. Har ni barn ihop har du ett utökat ansvar att skydda barnen. 

Hej TS! 
Det låter väldigt tufft att leva i den relation du beskriver. Du är värd bättre än att ständigt bli kritiserad eller inte riktigt lyssnad på. Glöm aldrig ditt värde ts!

Du skriver att du har lärt dig vad som triggar honom och undviker allt för att inte göra det. "Men ibland känns det bara svårt"  Ts. Du är medberoende. Du går liksom på äggskal. Du vill (eller vågar kanske inte?)  göra din sambo arg, upprörd, inte trigga igång honom, osv. Ser du hur mycket fokus som ligger på din sambo här och inte på DIG själv? Jag tänker att det kan vara därför du inte riktigt kan komma tillbaks till den du är och till dig själv? För att du hålls tillbaka? 

Du skriver att du har pratat lite med din psykolog om detta, men att han hamnade mer på att det var synd om din kille när ni pratat om triggande situationer. Du skriver att du inte riktigt känner att psykologen förstår dig. Nej. Det verkar psykologen inte göra. För som någon redan skrev så är det ju fakriskt din sambo som är ett problem för dig. Det är han som får dig att må som du nu gör. På grund av ojämlik relation kantad av sambons nedvärderande av dig och ett kontrollbehov.

Du har tagit ansvar och går hos en psykolog. Det är mer än vad din sambo har gjort. Det går inte att skylla på att tiden inte finns. För om han vill förändras, läka sina trauman från sin barndom, ja då måste tiden TAS till det. Men nu tillbaka till dig ts. Tycker du ska försöka byta psykolog. Det går inte att ha en tillit till en terapeut som en känner inte förstår en tänker jag. Finns det någon möjlighet för dig att byta psykolog till någon person som du känner dig mer bekväm med och helt trygg med? Där ni kan prata om bland annat medberoende? 

Du ska inte behöva gå på äggskal ts. Eller behöva tänka över vad du kan säga eller göra till din sambo. Han har ingen rätt att nedvärdera dig såsom du beskriver. För att kunna hitta dig själv igen behöver du fokusera på dig och på vad det är DU behöver i relationen.  Fråga dig själv inuti hiur hållbar relationen är. Ibland och ofta finns rätta svaren inuti. Återigen så är du värd bättre än att ständigt bli kritiserad eller inte riktigt lyssnad på. Glöm aldrig ditt värde ts! 

Hoppas jag inte svamlade för mycket och att det jag skriver ovan är förståbart?  
Var snäll mot dig själv ts ❤️

Vi har inga barn tillsammans. vi skulle vilja ha barn men jag har Stora tvivel på det då han går i affekt för minsta lilla, en suck eller ett taco-bröd som går sönder. Så jag ser inte hur han skulle kunna hantera barn, som det är nu iaf.

Jag vet inte hur jag ska lägga fram det där med särbos. Jag är så nervös för hur han kommer ta det. 

Tack 1Omtänksam för ditt svar. 
Ja allting är utefter sambon. Vad vi äter, vad vi handlar. Om jag köper fel märke av bröder blir det en grej. Det var så Skönt en kväll när han inte var hemma och jag åt det jag ville äta. Bara en sån sak! Och när jag är i min lgh som jag försöker så blir jag så sentimental och känner att jag äntligen kan pusta ut och vara mig själv. lägenheten är sån konkret del av mig just nu, så jag kan knappt vara I den för jag blir så känslosam. 

ja jag ska nog byta psykolog. Jag hade kontakt med en annan vårdpersonal som på två träffat gett mig mer än mina månatliga möten med psykologen. Jag var bara glad att någon lyssnade I början med psykologen. 

 

TS, läs dina inlägg några gånger och låtsas att de är skrivna av nån annan. Av nån som inte kan leva sitt liv som hon själv vill, utan hela tiden måste förhålla sig till vad en annan person vill, inte vill, tycker, inte tycker. Av nån som tycker det är skönt när hon för en gångs skull får vara ensam och göra som hon själv vill.

Det blir faktiskt helt obegripligt varför du vill vara med honom och varför du oroar dig för att han ska göra slut. Att han skulle göra slut skulle ju vara en befrielse för dig! Vill du inte vara fri?

Jag har förstått att många är kvar i helt vedervärdiga förhållanden för att de inte vågar leva ensamma. Men egentligen är det mycket värre att leva med nån man inte kan vara sig själv med än att leva ensam, fri att göra som man vill.

Följ mansbebisar på Instagram och läs inläggen. Det är massor av kvinnor som sluppit sina dåliga relationer och tycker det känns helt fantastiskt att leva ensamma och kunna göra sånt DE vill.