Tappat bort mig själv i relationen

Jag är bara så rädd att han kommer ta det som kritik, om vi ska gå och prata med någon, och då gör slut. En del av mig skulle väldigt gärna vara särbos ett tag, för att hitta mig själv, men jag är rädd att han kommer göra slut då pga det är motsatt riktning mot hur han ser vår relation utvecklas. 

men ni har rätt. Jag skulle inte vilja att en bästa vän, syster, dotter eller mor hade det såhär. Jag känner
mig så jäkla feg, dålig, passiv, mjekig och tråkig. 

jag har pratat lite om min psykolog om detta men han hamnade mer på att det var synd om min kille (situationen då jag triggade honom), vilket det givetvis var. Men jag känner inte riktigt att psykologen förstår mig. 

Vi har inga barn tillsammans. vi skulle vilja ha barn men jag har Stora tvivel på det då han går i affekt för minsta lilla, en suck eller ett taco-bröd som går sönder. Så jag ser inte hur han skulle kunna hantera barn, som det är nu iaf.

Jag vet inte hur jag ska lägga fram det där med särbos. Jag är så nervös för hur han kommer ta det. 

Tack 1Omtänksam för ditt svar. 
Ja allting är utefter sambon. Vad vi äter, vad vi handlar. Om jag köper fel märke av bröder blir det en grej. Det var så Skönt en kväll när han inte var hemma och jag åt det jag ville äta. Bara en sån sak! Och när jag är i min lgh som jag försöker så blir jag så sentimental och känner att jag äntligen kan pusta ut och vara mig själv. lägenheten är sån konkret del av mig just nu, så jag kan knappt vara I den för jag blir så känslosam. 

ja jag ska nog byta psykolog. Jag hade kontakt med en annan vårdpersonal som på två träffat gett mig mer än mina månatliga möten med psykologen. Jag var bara glad att någon lyssnade I början med psykologen. 

exempel ur verkligheten: 

idag är han sur på mig för att han har ont i Magen idag och har viktiga möten idag. Han slutade sent igår så jag gjorde middag. Till och med matlådor, så det fanns bokstavligen en till rätt han kunde äta om det första rätten var för stark. Samt även massa saker i frysen som han kunde fixa själv om maten var så jävla stark. Jag orkar inte. Samt så bra flyger det ur mig ?förlåt? när jag inte ens har ngt att be om ursäkt för. Jag blir så äcklad av mig själv. jävla mes-propp! 

Ska bara lägga till det sista inlägget sen sluta gnälla. Men det blev bråk för jag frågade honom om han var sur på mig för att Jag hade lagat mat. Detta urartade i att ?jag får ordna allt själv, det är så jävla tidigt och även detta får jag betala för?. 

han behöver inte ordna allt själv, jag hushåller väldigt
mycket och han har tvättat två gånger sen dec. Vi hade ett besök hos veterinären kl 10 som jag sagt att jag kan gå själv på så han skulle kunna ha sovmorgon, jag har även erbjudit mig att byta tid, vilket han sagt nej till. ?Även betala för de här? menar han kostnaden för hans katt. katten har behövts akut-opereras och kalaset gick på 23k. det är hans katt, oförsäkrad, äldre. Jag har pungat in med 8k för det, jag har aldrig valt att ha katten men det skulle kännas fel att inte punga in pga familjekänslan. han har aldrig tackat mig för det och nu slänger han ut sig ?även betala för det här?. dem 8k var avsedda för en faktura från Hemnet (försöker sälja min lgh) och min situation är sådan att Jag är sjukskriven pga utmattningsdepression både från privatlivet och jobbet så jag får inte min vanliga lön. Jag hade egentligen inte ens råd att punga in. 

Jag har tänkt så mycket sedan jag skrev inlägget. Och tagit till mig av era råd. Hela min relation ser jag i ett annat ljus nu. Jag har pratat med både kollegor och vänner om det som inte är bra i relationen och det har varit så skönt. Jag ser också vilket emotionellt last jag dragit. Jag har lagt mig platt och bett om ursäkt för min existens. Förlåt för att jag lagade mat. Förlåt för att jag lånade din morgonrock och inte hängde tillbaka den. Jag har även alltid initierat dem försonande samtalen efter bråk, men om jag inte gör det blir det som nu. Idag kallade han mig manisk för att jag sjöng, lyssnade på musik och hushöll. Jag frågade varför han kallade mig manisk och sen blev det bråk. Nu när jag lade mig (och inte initierat ett försonande samtal) så ställer han sig och lagar mat, sjunger och slår i lådor som hämnd. Jag tror inte att det är en sådan person jag vill dela livet med. Någon som inte kan ta ansvar för sina handlingar, ord och be om ursäkt om man sagt något elakt eller varit obefintligt arg på någon utan anledning. Samt så vet jag inte hur personen skulle kunna hantera barn. Jag har försiktigt tänkt att jag ska härda Ut till nästa psykolog-samtal. Men ikväll, men den här låga nivån, känner jag att jag imorgon sover i min lgh. jag kan inte ha det såhär. Jag förbereder mig typ mentalt med att bryta med honom. Ett flykt-beteende jag har nu är att planera hur jag ska inreda min lgh. samt kollar lgh och jobb i en annan stad. Så som han är nu kommer han vara, det funkar inte för mig. Jag är nedbruten. hur ska han kunna kontrollera sin ilska framför barn om han inte ens vill gå terapi.vi har inga barn, inga gemensamma inköpta djur och inte gifta. Det vi var gemensamt är sparkonton, i bägges namn. Då min kloka kollega tipsade mig om det för längesen. jag har många Av mina saker i hans lgh. Men det blir nästa steg, när jag brutit, att hämta allt mitt. 

Tillägg: jag råkade även hamna en snurra på om han hade emotionellt instabilt känslo-syndrom (borderline) samt varit inne lite på npf, för att förstå vredesutbrotten, den överdrivna rädslan för att bli lämnad (Arg om jag sa hans stuga istället för vår stuga). Jag har redan läst en bok om barndomstrauman. dvs lätt att hamna i att försöka förstå honom för att kunna bemöta honom korrekt i varje situation. Men det är också bara en medberoendes beteende. 

jag gör så mycket för honom, lämnat cykel på verkstad, tagit katten till veterinär, köpt presenter åt hans kollegor, postat vykort till hans släktingar osv osv. Men han kunde knappt tänka sig att dela länken till min lgh på hemnet På sin fb. Han har inte hjälpt mig en endaste gång med min lgh, jag har sålt av allt, flyttstädat, packat, rensat, slängt. Forslat fram och tillbaka. Han kan inte ens tänka sig att dela en länk utan att det blir bråk. 

sen har det väl inte heller varit superroligt att vi tagit omvägar på stan för att inte stöta på exet, eller att han inte ville ha en fb-status med mig pga för mkt kontaktyta med exet. Detta är dock gammalt. 

eller att han har jämfört mig med en kollega, och alla mina egenskaper som individ har bara varit åh Du är så lik Matilda på jobbet. Istället för att se mig som person med mina egenskaper. 

och det Klassiska, han frågar inte frågor om mitt liv. Vem har jag varit, vad vill jag osv. 

det känns som att mitt värde för honom är bara hur jag kan få honom att må. 

Tillägg: många tillägg här nu men iaf, det var riktigt skönt att börja följa mansbebisar! jag har väldigt mycket material att bidra med 😅

Jag undviker att trigga honom för att slippa hans raseriutbrott. Dem är vedervärdiga och han säger så himla mycket saker och så elaka saker. Jag har spelat in honom pga han säger så hemska saker sen när vi är sams så raderar Jag det?.han utbrott har varit så elaka att jag har skärt mig själv. 

angående kvinnojour som någon nämnde, så är jag inte helt bekväm med det då jag har arbetat i kvinnojouren i staden, och det är en liten stad. Alla känner alla och ryktet går.