Tappat bort mig själv i relationen

hej, vad bra att du kan skriva av dig här....
Vet du va, ring kvinnofrids-linjen, dem är experter på att lyssna och visa förståelse....
Du är inte tråkig, du är inte mjäkig, du är en fin och omtänksam människa.... Låt ingen se ner på dig.... du är värd kärlek i relation inte kontroll...
Du behöver inte en partner som går runt som en tickande bomb på grund av obearbetade känslor....gissar att han inte bearbetat sina barndomstrauman ordentligt....
Och det ska inte gå ut över dig.....
Har du någon som kan hjälpa dig och stötta dig att lämna honom....
Förstår att du är rädd för att bryta upp....
Kan du föreslå honom att gå till en psykolog, tänker ändå inte att du ska fortsätta vara tillsammans med honom men för hans skull att han kan hantera sina känslor....och för också att han inte ska fortsätta att vara en instabil person som fler tjejer riskerar att råka ut för.
Jag tror att kvinnofridslinjen vet hur man kan bryta upp på ett så smidigt o skonsamt sett som det går..... Och jag tänker att då kan du inte ha kontakt sedan överhuvudtaget.... för att han kan komma att försöka få dig tillbaka....
Lycka till!! Du är stark och du kommer att bli starkare och rikare på erfarenhet när du har lämnat....

Stanna inte kvar, börja planera nu för att lämna!! Våga berätta för mnskor runt dig....du ska inte skämmas du har inte gjort något fel... bara råkat välja fel partner men det kan hända vem som helst... ta allt stöd du  kan få och se vilka som är dina riktiga vänner.....

Ta hand om dig!!!! <3 

exempel ur verkligheten: 

idag är han sur på mig för att han har ont i Magen idag och har viktiga möten idag. Han slutade sent igår så jag gjorde middag. Till och med matlådor, så det fanns bokstavligen en till rätt han kunde äta om det första rätten var för stark. Samt även massa saker i frysen som han kunde fixa själv om maten var så jävla stark. Jag orkar inte. Samt så bra flyger det ur mig ?förlåt? när jag inte ens har ngt att be om ursäkt för. Jag blir så äcklad av mig själv. jävla mes-propp! 

TS, gör dig fri från honom.

Jag levde under många år i en lång infekterad relation med en väldigt aggressiv kvinna. I slutändan var det en av många anledningar till dåligt mående och depression. Det blev en stor befrielse när jag gjorde slut. Det finns så många fina människor i världen, och du kommer säkert att kunna hitta någon mycket bättre som behandlar dig som en prinsessa och ser till dig och ditt välmående i första hand.

Ska bara lägga till det sista inlägget sen sluta gnälla. Men det blev bråk för jag frågade honom om han var sur på mig för att Jag hade lagat mat. Detta urartade i att ?jag får ordna allt själv, det är så jävla tidigt och även detta får jag betala för?. 

han behöver inte ordna allt själv, jag hushåller väldigt
mycket och han har tvättat två gånger sen dec. Vi hade ett besök hos veterinären kl 10 som jag sagt att jag kan gå själv på så han skulle kunna ha sovmorgon, jag har även erbjudit mig att byta tid, vilket han sagt nej till. ?Även betala för de här? menar han kostnaden för hans katt. katten har behövts akut-opereras och kalaset gick på 23k. det är hans katt, oförsäkrad, äldre. Jag har pungat in med 8k för det, jag har aldrig valt att ha katten men det skulle kännas fel att inte punga in pga familjekänslan. han har aldrig tackat mig för det och nu slänger han ut sig ?även betala för det här?. dem 8k var avsedda för en faktura från Hemnet (försöker sälja min lgh) och min situation är sådan att Jag är sjukskriven pga utmattningsdepression både från privatlivet och jobbet så jag får inte min vanliga lön. Jag hade egentligen inte ens råd att punga in. 

Vad säger du om våra svar här i tråden, då? Du har bara gett fler exempel på varför du ska göra slut med honom, men du har inte svarat på våra råd och tankar.

Du behöver bygga upp lite styrka och mod, så att du klarar av att lämna.... .och tips hur du kan gå tillväga, för hur du ska hantera uppbrottet och tiden därefter.....så att han inte kan vinna tillbaka dig... För han förtjänar inte dig, han behandlar inte dig med respekt....det är inte kärlek...
Han får jobba med sig själv och det kan ta flera år....men först måste han ju vilja göra det ....att han inser sitt behov av att ta hjälp. 

Jag har tänkt så mycket sedan jag skrev inlägget. Och tagit till mig av era råd. Hela min relation ser jag i ett annat ljus nu. Jag har pratat med både kollegor och vänner om det som inte är bra i relationen och det har varit så skönt. Jag ser också vilket emotionellt last jag dragit. Jag har lagt mig platt och bett om ursäkt för min existens. Förlåt för att jag lagade mat. Förlåt för att jag lånade din morgonrock och inte hängde tillbaka den. Jag har även alltid initierat dem försonande samtalen efter bråk, men om jag inte gör det blir det som nu. Idag kallade han mig manisk för att jag sjöng, lyssnade på musik och hushöll. Jag frågade varför han kallade mig manisk och sen blev det bråk. Nu när jag lade mig (och inte initierat ett försonande samtal) så ställer han sig och lagar mat, sjunger och slår i lådor som hämnd. Jag tror inte att det är en sådan person jag vill dela livet med. Någon som inte kan ta ansvar för sina handlingar, ord och be om ursäkt om man sagt något elakt eller varit obefintligt arg på någon utan anledning. Samt så vet jag inte hur personen skulle kunna hantera barn. Jag har försiktigt tänkt att jag ska härda Ut till nästa psykolog-samtal. Men ikväll, men den här låga nivån, känner jag att jag imorgon sover i min lgh. jag kan inte ha det såhär. Jag förbereder mig typ mentalt med att bryta med honom. Ett flykt-beteende jag har nu är att planera hur jag ska inreda min lgh. samt kollar lgh och jobb i en annan stad. Så som han är nu kommer han vara, det funkar inte för mig. Jag är nedbruten. hur ska han kunna kontrollera sin ilska framför barn om han inte ens vill gå terapi.vi har inga barn, inga gemensamma inköpta djur och inte gifta. Det vi var gemensamt är sparkonton, i bägges namn. Då min kloka kollega tipsade mig om det för längesen. jag har många Av mina saker i hans lgh. Men det blir nästa steg, när jag brutit, att hämta allt mitt. 

Tillägg: jag råkade även hamna en snurra på om han hade emotionellt instabilt känslo-syndrom (borderline) samt varit inne lite på npf, för att förstå vredesutbrotten, den överdrivna rädslan för att bli lämnad (Arg om jag sa hans stuga istället för vår stuga). Jag har redan läst en bok om barndomstrauman. dvs lätt att hamna i att försöka förstå honom för att kunna bemöta honom korrekt i varje situation. Men det är också bara en medberoendes beteende. 

jag gör så mycket för honom, lämnat cykel på verkstad, tagit katten till veterinär, köpt presenter åt hans kollegor, postat vykort till hans släktingar osv osv. Men han kunde knappt tänka sig att dela länken till min lgh på hemnet På sin fb. Han har inte hjälpt mig en endaste gång med min lgh, jag har sålt av allt, flyttstädat, packat, rensat, slängt. Forslat fram och tillbaka. Han kan inte ens tänka sig att dela en länk utan att det blir bråk. 

sen har det väl inte heller varit superroligt att vi tagit omvägar på stan för att inte stöta på exet, eller att han inte ville ha en fb-status med mig pga för mkt kontaktyta med exet. Detta är dock gammalt. 

eller att han har jämfört mig med en kollega, och alla mina egenskaper som individ har bara varit åh Du är så lik Matilda på jobbet. Istället för att se mig som person med mina egenskaper. 

och det Klassiska, han frågar inte frågor om mitt liv. Vem har jag varit, vad vill jag osv. 

det känns som att mitt värde för honom är bara hur jag kan få honom att må. 

Varför undviker man att göra eller säga saker bara för att någon annan blir "triggad" av det? Det är den andra som får lära sig att bete sig som folk, annars kan den dra åt helvete.

Tillägg: många tillägg här nu men iaf, det var riktigt skönt att börja följa mansbebisar! jag har väldigt mycket material att bidra med 😅

Jag undviker att trigga honom för att slippa hans raseriutbrott. Dem är vedervärdiga och han säger så himla mycket saker och så elaka saker. Jag har spelat in honom pga han säger så hemska saker sen när vi är sams så raderar Jag det?.han utbrott har varit så elaka att jag har skärt mig själv. 

angående kvinnojour som någon nämnde, så är jag inte helt bekväm med det då jag har arbetat i kvinnojouren i staden, och det är en liten stad. Alla känner alla och ryktet går. 

1. Lämna honom så fort det går och bryt kontakt med honom. Då kommer du hitta till dig. Du kommer behöva ändå gå på terapi för att bearbeta allt detta.
2. Du ska absolut inte finnas där för honom, han får dra pt helvete han och sin trauma.

Härligt att läsa att du verkar få distans till situationen....du kommer att klara dig alldeles utmärkt utan honom.... tänker att nu i början så kan du såklart må dåligt och det är inte konstigt men det betyder inte att du tagit fel beslut men det kommer säkert vara tufft att hitta sig själv och att inse vad som hänt och bearbeta saker och ting men ta hjälp....  och att du bygger upp dig själv...
Du är en godhjärtad person som kan tänka på andra än dig själv och du förtjänar en partner som är likadan....