Tappat bort mig själv i relationen
Vi har inga barn tillsammans. vi skulle vilja ha barn men jag har Stora tvivel på det då han går i affekt för minsta lilla, en suck eller ett taco-bröd som går sönder. Så jag ser inte hur han skulle kunna hantera barn, som det är nu iaf.
Jag vet inte hur jag ska lägga fram det där med särbos. Jag är så nervös för hur han kommer ta det.
Tack 1Omtänksam för ditt svar.
Ja allting är utefter sambon. Vad vi äter, vad vi handlar. Om jag köper fel märke av bröder blir det en grej. Det var så Skönt en kväll när han inte var hemma och jag åt det jag ville äta. Bara en sån sak! Och när jag är i min lgh som jag försöker så blir jag så sentimental och känner att jag äntligen kan pusta ut och vara mig själv. lägenheten är sån konkret del av mig just nu, så jag kan knappt vara I den för jag blir så känslosam.
ja jag ska nog byta psykolog. Jag hade kontakt med en annan vårdpersonal som på två träffat gett mig mer än mina månatliga möten med psykologen. Jag var bara glad att någon lyssnade I början med psykologen.
Det blir faktiskt helt obegripligt varför du vill vara med honom och varför du oroar dig för att han ska göra slut. Att han skulle göra slut skulle ju vara en befrielse för dig! Vill du inte vara fri?
Jag har förstått att många är kvar i helt vedervärdiga förhållanden för att de inte vågar leva ensamma. Men egentligen är det mycket värre att leva med nån man inte kan vara sig själv med än att leva ensam, fri att göra som man vill.
Följ mansbebisar på Instagram och läs inläggen. Det är massor av kvinnor som sluppit sina dåliga relationer och tycker det känns helt fantastiskt att leva ensamma och kunna göra sånt DE vill.